Stora saker hända i Fågelhuset under bloggsemestern.

Äntligen kom Baby Blue ut, bevakad av sina likaledes blå föräldrar. Vår första blå lessonunge. Paret har väntat länge. Vi också.  

De ruvade tappert i fjol men misslyckades för det regnade så förbaskat och den holk de valt utomhus var utsatt. I år visste vi bättre. Tak och solskydd över uteholken, men ingen har valt just den. De valde en inneholk och ruvade först en omgång ägg, två ungar kläcktes men dog i ung ålder. Kanske inverkade dåliga erfarenheter från i fjol. Eller är det ovana och tafatthet som sabbade årets första kull. 

Hur som helst har Baby Blue sett dagens ljus, vår första blå unge. Bevisligen är han på pinne också. Övriga ägg blev inget av. Men nu har paret sett att det går. De vet inte till sig av stolthet och vaksamhet. Och vi börjar inse att det ska vara låååånga avstånd mellan holkarna för att lessons sparvpapegojor ska lyckas frihäcka i voljär.

Tre gröna gojungar har också kommit ut från sin holk, helsyskon till Sturebröderna som föddes tidigare i år, se inlägg HÄR och HÄR. Lite plockade på ryggen är de men det får man ta. Fågelföräldrar kan göra så ibland, men det växer snart ut. Den tredje och siste på bilden t.h får representera kullen.

Våran nymfa Pärlvit har blivit mor. Nja, egentligen inte för fågelungar i holk är nästan som foster. Men två ägg kläcktes i går. Vi visste inte till oss av glädje. En stor händelse som förorsakar semesteravbrottet. Resultat av tidigare inlägg HÄR.

Varken Mellis eller Pärlvit lämnade holken på hela dagen. Det var tyst i Hemlighuset och man undrade om dom levde. Men så besannades aningarna när små, ynkliga piiip hördes därinne. När Mellis äntligen kom ut för att äta på eftermiddagen kikade jag in. Där låg Pärvit vaggande och väste, vaktade sina nyfödda - förstfödda. Endast ett par trasiga äggskal vittnade om födseln.

Man kan tänka hur de legat där och plockat med sina pyren och undrat hur man matar, tittat på varann och på ungarna, fyllda av omsorger.

Idag kom de ut och var störthungriga. Hade väl tömt alla reserver i vaktandet. De snubblade fram på golvet för att komma först till matskålarna. Då fick jag min chans att titta. Och fota. Såg inte vad jag siktade på, bara brände av. Och här är beviset, en dag gamla nymfungar. Tre ägg återstår att ruva fram. Får se hur det går.