Äntligen är han/hon uppe. Sladden är betydligt yngre än sina syskon, en riktigt liten, liten sladd. Nymfkakaduor är duktiga föräldrar så vi väntade. Thomas och flickorna fick ut den ena efter den andra och väntan på minstingen drog ut på tiden.

Pappi och Topsy började para sig direkt efter de fått ut sin andrakull men vi tog bort deras holk - det räcker med två kullar, tack! Nu tänkte dom mobba Thomas som från början ryckt åt sig bästa holken – själva Residenset.

Dagarna gick och de blev allt mer irriterade på att Thomas holk hängde kvar. De tittade in, jagades bort av Thomas men hängde ihärdigt på hans holk, klättrade, knackade och skrek. Kikade in på ungen men var ändå så fräcka att de promenerade in där för bosättning. Trots att lille Sladden satt där i ett hörn!

Ungen som skulle växa till sig i lugn och ro, mogna i sin egen takt och slutligen våga språnget ut blev väl skräckslagen när vilt främmande fåglar trängde sig in till honom. Hur mycket vågade han tänka på uthopp då…? När Topsy lade ett ägg där inne var måttet rågat. Vi blev tvungna att lyfta ut lillen på golvet. Holken gick inte att ha kvar.

Häckning i flock har sina sidor. Mycket rangordning och spel om dominansen. Den där holken hade lite status. Den var egentligen Pappis förra året och nu skulle han väl ta tillbaka den… Nähä… blev inget med det. Nästa år kommer alla istället att ha större utrymme.

Hur som helst satt Sladden nu på golvet i ett hörn… I evigheter, tycktes det. Sen började han klättra upp på en trädstam vi har till ungarnas hjälp. Han kom en halvmeter och blev kvar där… länge. Först i går tog sig Sladden själv upp på pinne 1,5 m högt upp. Duktig liten!

Att han sen dråsade ner igen är inte konstigt. Fick väl ont i fötterna och blev trött. Men nu visste han hur man gör och på kvällen var han tillbaka däruppe. Eller hon. Tycker nästan det ser ut som en liten flicka. En Sladda kanske…?

 

Ruth

19 juli 2008 10:33

Hälleduttandes då, så liten och en så hjälplös. Tur han inte blir mobbad av dom andra, men snart är ha flyfärdig och säker, det gäller att våga och förstå. Söt är han/hon som kandi.

http://bernamis.bloggagratis.se

 

Jenny

19 juli 2008 11:39

Men en sån sötnos!
Av motgångar blir man stark, sägs det, så låt oss hoppas på att det stämmer i "sladdans" fall.
Jag håller tummar och tår!
Märker du att det inte funkar får hon väl bli en liten kelgris inne som sitter med dej och kollar på TV och mumsar kvällsmackor??
Hehe!
Kram, Jenny

http://efterskalv.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...