Stannade till i den kyliga morgonen när blomlådorna befriades från nattens tidningstäcken. Tranornas rop ekade kraftfullt och ihärdigt från häckningslokalen i fem minuter och stararna kutade omkring som långnästa gubbar på gräsmattan. Bråttom, bråttom, bråttom, nästan snubblande.

Deras ungar är snart färdiga i holkarna, det märks på alla vita blaffor som släpps på trädgårdsgångarna när de tar med sig ungarnas bajs efter matningen. Ju fler blaffor, desto större är ungarna. Lövsångaren tog vid efter tranornas konsert, djupt och fylligt, förstärkt av morgonens eko. Magiskt.

Husbonden vaknar däruppe medan kaffebryggaren puttrar. En ny dag tar sin början. Tandläkarbesök utgör dagens clou såvitt det ser ut just nu. Men vad vet man… kanske händer något roligare?

Svarta jeans, vinröda dito, vit skjorta eller topp, sidenscarves i läckra färger... svart kavaj, glenncheckrutig dito eller moccakavajen...? Mannekängat hela kvällen inför begravningen på onsdag. Efter 13 kilos viktminskning finns plötsligt kläder att välja på. Ovant. Fast två av kavajerna har nog urmodigt snitt, moccan är evergreen.

Husbonden ville inte bli störd, skulle titta på sport. Sa han... och satt sen med näsan i vädret, hihihi. Trött efter nattjobbet. Men det gjorde mig inget; Spegeln är den enda sanna åskådaren (sa narcissisten). Men allteftersom kvällen led svällde jag upp och kände mig bara obekväm efter allt ur och i.

Roligast av allt var att mina svarta jeans är aktuella för insömnad på låren! Modellen var onödigt "ridbyxig" upptäckte jag. Orkar jag på den knappa tid som är kvar...? Njae, de får duga.

Har i övrigt haft fullt upp med egenvård under dagen och bott i badrummet - utom för två timmars sömn. Sånt ska också göras. Mycket har blivit eftersatt de senaste månaderna p.g.a pappas sjukdom och bortgång. Skön dag för återhämtning.

Nu gäller samling inför Den Viktiga Dagen och fickorna fulla med näsdukar. När mamma begravdes för drygt två år sen grät jag floder under "Bred dina vida vingar" och näsdukarna tog slut, måste återanvändas. Nu har vi valt glada sommarpsalmer och sen sjunger ju kören också.

... njae, inte himmelen men väl omvärlden. Första tecknet på att "sorgdvalan" släpper. Som ett av flera goda tecken skrevs i morse en att-göra-lista. Inte för att jag följde den, men ambitionen var där...

Besökte även några bloggar på första gången på jag-vet-inte-när. Trevligt att ta del av andras liv också. Det hjälper. Kära nån, vad jag legat i ett tag.

Sorterar ännu bland pappas klipp och noteringar. Inte så konstigt, vi har haft många gemensamma intressen och det han gillade tilltalar även mig. Så jag tar till vara. Kan komma till nytta och glädje.

Bland annat fann jag en fyndig dryckesvisa jag hört som ung, en specialare om Göteborgs alla statyer (markeras nedan). Vet inte vem som skrivit texten, men melodin är Lasse Dahlquists "Lite grann från ovan" - den som sjöngs av Edvard Persson:

Härom natten, när jag var i hatten

jag kom ifrån det glada Lorensberg.

Fast groggarna var nästan bara vatten

jag tyckte staden fått en annan färg.

Månen spred sitt skimmer över staden,

Poseidon såg på mig med avund grön.

Jag bad honom följa me'

att Göteborgs statyer se

men han blinka blott åt mig sådär från ovan.

Och när jag kommit ner på Esplanaden

så mötte jag John Eriksson du vet.

Hans byxor var så skrynkliga kring vaden

han såg så ledsen ut i anletet.

Jag sa till honom, ta och gaska upp dej

å ta me' mej på stan en liten tur.

Men han teg liksom en mur

å tänkte nog, ack din filur.

Ja så går de' när man e' sådär från ovan.

På väg mot Kungsportsplatsen fick jag skåda

ett slagsmål mellan tvenne nakna män.

Ett bälte hade spänts ikring dem båda,

bäst sticka hade nästan jag på känn.

Men gamle Kalle uppå Kopparmärra,

du rider allt på höga hästar du.

Men du såg ju hur det gick

ganska snart du flytta fick.

Ja så går de när man e' sådär från ovan.

I Brunnsparken, där måste jag ju stanna,

ja' upptäckte att människan va' vrång.

Och jag beklagar djupt våran Johanna

att vägen till Poseidon e' så lång.

Men flörtar du en natt me' Gustav Adolf

så ska du se att han kan ordna det.

Ty det e' ju han som sagt

var Göteborg ska vara lagt.

Ja så går de' när man e' sådär från ovan.

Vi gick förbi vår Loge å gamle Bengta,

å träffa Jonas utanför Commers.

De' tycktes mej som om han stod å längta

jag föreslog, gå me' å ta en ters.

De' kan du vara värd, ty din potatis

har faktiskt gett mej många glada da'r.

Men karaktär den jäkeln har

på sin sockel stod han kvar

Å betrakta mej en stund sådär från ovan.

Vid Järntorgsbrunnen slutligen jag hamna

Jag stannade min vingelstråt en stund.

Fem kvinnor jag förgäves sökte famna

förföriskt log mot mej en liten stund.

Då kom det fram en bred poliskonstapel

tyvärr var han ej alls någon staty.

När nästa morgon börja' gry

i finkan vaknade jag ty

vid starka drycker var jag ännu lite ovan.

Nordvindar och endast FYRA plusgrader. Huuu, brrr... och stora vinterkappan på under korta vandringen till fågelhuset. Nä, fy tusan, vi är ju halvvägs mot juni. Ändå har dom fått en decimeter blötsnö i norra Värmland och Dalarna. Ruggigt värre.

Men det är ju det jag sagt hela tiden; vi har Nordpolsklimat i vårt land. Här i nordliga barrskogsbältet och vodkabältet kan vi inte räkna med Afrikavärme. Om journalister och meteorologer kunde komma ihåg detta när man hetsar om sommarvärme under vårmånaderna. Det är faktiskt inte realistiskt att vänta sig varken Afrika- eller Spanientemperaturer på våra breddgrader. Det är så här det är med den svenska våren och sommaren.

Här var kaminen igång en stund i morse. Och inne hos fåglarna var det bara 14 grader när man stack in näsan. Drog på lite värme där också... åtminstone när jag jobbade.

Kan alls inte hänga några flera tavlor i Lilla Huset. Finns bara inte plats. Scannar och hänger i bloggens Galleri istället och arkiverar på CD samt i pärmar om originalet har sådant format. Här ovan en tidig pastell i A4-format av farfar Konrad.

Till vänster en akvarell föreställande pappa i tioårsåldern.

Gillar färgerna och den rena och distinkta stilen.

Fuktskador har gjort originalet lite buckligt men vad gör väl det.

Kan också sparas i A4-pärm. Faktiskt behändigt. Alla tavlor måste inte hänga på väggar.

Supertrött. Kan inte sova. Rubricerad snarkning är endast en from önskan. Somnade över huvud taget inte alls den gångna natten. Jo, klockan tre efter mjölk och bulle. Vaknade halv sex. Lyckades somna igen tills Husbonden kom hem halv sju. Jobbigt när Lilla Huset är tomt och ensamt.

Tankarna bara går runt, runt. Undra på det med alla grejer vi släpat hem. Minnen i allt. Inte så att jag gråter och snyftar, nä... tankarna bara virvlar runt. Det är inte varje dag man vakar hos en döende och händelsen var omtumlande, särskilt när det gällde ens egen pappa. Tur att man inte har så många anhöriga...

Snälla och tröstande kommentarer föreslår att drömmarna upphör när begravningen är gjord. Hoppas det, för nu går allt runt i huvudet. Begravningen är på onsdag så jag behöver inte vänta så länge. Sen får vi fly hemmet någon dag för att få nya intryck.

Inte blir det bättre av alla saker som ska tas om hand och alla beslut som ska fattas; slänga eller behålla, slänga eller behålla... Kan inte bara låta det stå heller för det blir också en press. Mycket saker är det... Ja, många andra har genomgått samma sak före mig - och klarat sig igenom. Det gör såklart jag också.

Men NU känns det som om det kan bli sömn i natt.... hoppas. 

Litet drama uppstod i fågelhuset på kvällen. Fick rädda nymfmamman Topsy som satt fast i holken... Hon och Pappi var tillsammans i holken med sina tre nya ägg. Det blev tumult i holköppningen och jag förstod att Topsy satt fast i den lilla stegen av nät som vi har på holkens insida.

Ryckte till undsättning för snabbinsats UTAN HANDSKAR och jäklarrr... vad hon bet mig! Mitt i högra pekfingrets innerveck, det man böjer hela tiden.

Fick släppa henne där och hämta handskar. Hon satt fast ordentligt. Hennes fotring av det "öppna" slaget hade fått in en nätspjäla i ringspalten och sen satt hon där. Stackars...

Fick således böja loss hela stegen med handkraft och ta med mig både den och Topsy till ett ljust ställe för att lirka loss hennes lilla fot. Foten var oskadd. Puh... Så har man lärt sig ännu något nytt. Den där stegen behövs egentligen inte men har hängt med i några år vilket har gått bra. Nu åker stegarna bort ur holkarna.

Var Topsy tacksam...? Nähähäedå. Förnärmad snarare.

Mitt finger då...? Det blödde ymnigt, kan jag säga. Men vad är väl ett högerfinger jämfört med en hel fot...?

Så har man sagt nej till kusinträffen. Känns helt okej.

Skriver ett brev till dem med förklaring. Och förslag om att jag och kusin Cecilia från Stockholm dyker upp i höst till några av dem istället. Bra kompromiss. Skönt när beslutet är fattat och man kan släppa saken.

Varje gång jag sover, dag eller natt, drömmer jag nu om död och sjukvård. Har gjort så sedan pappa dog den 6 maj. Det är inte klokt. Härom natten letade jag i en sjukhusbyggnad efter avdelningen för "avlidna marsvin", hehe... Så tokigt det kan bli.

Det är inga mardrömmar, inget specifikt om pappa, inget jag minns sådär tydligt. Jag bara vet att det har rört sig om sjukhus och döden, döden, döden. Vad trött man blir...

Har nu dragit igång promemerandet. Härligt. Tankar skingras. Vilar från röjning i minst tre dagar. Skulle gjort mitt rökstopp nu, var tanken, men "alltid kommer något emellan" som vi rökare säger. Tror att pappas bortgång räknas som giltigt förfall... nä, fy... hur dumt blev detta  ;-}.

Bara det inte blir min bortgång också... Hur som helst måste man fokusera. Får sluta i juni när ansvar för lägenhet och lösöre släppt.

Pappas nya höj- och sänkbara säng står nu på verandan. Vad göra med EN säng? Husbonden fann på råd och ringde firman. Förklarade saken. Sängen köptes nämligen i en rabattdrive vilken är över för länge sedan. Tänk att det finns "snälla" försäljare...! Vi får köpa en likadan till samma rabattpris som den första. Schangdobelt.  Undrar hur jag drömmer i en sån?

Hoppar över Så ska det låta ikväll. Har lite svårt för Lill-Babs om sanningen ska fram, det är nåt skumt med folk som aldrig åldras. Har alltid tyckt att hon sjunger lite falskt också. Är lyckligare med "ljudmattan" från semifinalerna i hockey-VM. Känns som om Husbonden är hemma. Han missar dem för jobbet. Synd. Men han tog med sig en liten freestyle.