Krisen över...? Åtminstone för idag.

Pappa piggade på sig rejält. Svepte åtskilliga deciliter soppa, höll själv (!) i muggen och satt upprätt utan stöd - och utan att falla ihop av sömn. Alla häpnade och frågade sig... vad ÄR detta?

Pappa som är en kunnig man och som alltid haft kluriga funderingar i skallen vaknar upp från dvala och feberyra och inleder ett lustigt samtal med mig så här:

P - Livsnjutare! zzzzz

M - Ja, du är väl en sådan?

P - zzzzzzZZZZ Ja, det är vi alla...zzzzzz

M - Jaha...?

P - zzzzzZZZZzzz Utom dom kristna....zzzz

M - Vad kallas livsnjutare nu igen...jo, epikuré (funderar jag högt)

P (skiner upp) - Ja, just det! Epikuros!...zzzzzz det var han som började med det. Principiellt alltså...zzzzzz

Just detta var det roligaste och bästa tecknet på att det finns krafter kvar i fightern. Nu ska hemtjänsten jobba på att bygga upp dem. Om det går... han har tappat mycket.

Strax var alla närvarande upplivade och tyckte det var en sjusärdeles toppendag. När jag euforiskt anade ett Mirakel gav sig speldosan till att spela! Den som inte sagt en suck på 20 år...!

Ja, inte så där av sig själv alltså. Det hände när vi plockade fram det gamla silverschatullet till avställningsyta för hemtjänsten. Då lyfte hemvårdaren av misstag i locket och den lät! "Vad i hela friden..." utbrast jag häpet och lyfte locket. Och speldosan inuti spelade för fulla muggar. Högt och ljudligt. Och pappa log med hela ansiktet.

Den speldosan har varit med om flera flyttningar, senast i december, och knipit med truten som en mussla. Men nu... det är nästan så man får rysningar.

Senare under dagen rapporterades att pappa klämt i sig mer nyponsoppa. Och kaffe! Samt även fått smaka födelsedagsvinet!

Märkligt så mycket lättare kvällen gick efter detta.

* Den som vill veta mer om epikurism kan läsa HÄR och HÄR.