.... inte har något gott med sig. Höll på att få spel i kväll när pappas gamla arbetskamrat från 1950-talet ringde när han sett dödsannonsen.

På bilden är de båda tillsammans vid en orientering.

"Nä, det är inte sant", tjoade jag överraskat. Undra på det... 50 år sen.

Våra familjer bodde "svalelag" som man sa i Göteborg på den tiden, och vi hade mycket kul tillsammans när jag var 0-6 år. Om jag mindes...? Jajamän, som att trycka på en knapp bara.

Tänk så glad pappa skulle ha blivit om kompisen ringt tidigare, men så är det ju... annat kommer emellan hela tiden, inte minst flyttningar. Annonsen blev länken som ledde rätt. Var upplivad i ett par timmar av detta. Ett fint deltagande. Han tyckte att min mamma var hyperintelligent, minsann... Roligt att höra.

 -----

Är nu klar med pappas "uppsägningslista". Skönt. Vid visningen i kapellet i går lade jag ner hans tuffa hatt från bilden i bloggen den 6 maj. Pappa blev lite uppmärksammad på Byn för den där och jag vill inte riskera att möta någon med sådan hatt och kanske misstänka ett den blivit upplockad på tippen. Således får han med sig hatten på sista resan.

Inte för att jag gillar den där parasiten men ljudet hör väl ändå till sommaren. Har blivit en vana. Vad mig anbelangar kunde de stannat på sitt vinterviste. Djur som inte själva kan föda upp sin egen avkomma har inget berättigande, känner jag i maggropen. En riktig parasit är det.

Stackars de små fåglar som sliter livet ur sig för den där klumpedunsungen i boet. Som de tror är sin egen för att den kastat ut de "äkta" barnen, sina styvsyskon. Det är inget mindre än mord dessutom. Usch... är inte imponerad.

Fiskarna simmar lugnt, ligger ibland vid ytan och värmer sig i solen, skuggar sig då och då under näckrosblad, glider omkring, äter "plockmat" och rätt som det är kastar dom om kursen och slår till i ytan med ett plask så att vattnet stänker på mig i baden-baden. Härligt strandnära med lite svalkande sjöbris. Det doftar till och med lite insjö.

Tycker jag är värd några timmar i sol och stillhet efter all spänning, särskilt som jag steg upp kl. 4.20 i morse. Husbonden skulle till jobbet och jag kliver i regel upp när jag vaknar. Idag blev det så. Morgnarna är så vackra. Lite svalare idag.

Tre tranor gled ljudlöst tätt, tätt över fågelhustaket i gryningen på väg att landa ute på fältet. Sprang INTE efter kameran denna gång, dom skulle trots grönskan absolut fått syn på mig i stoppljusröd morgonrock. Dom kunde väl få vara ifred för en gångs skull.

Saknar en "front" eller ett "upplyft" (som det heter här) på övervåningen, alltså ett urtag med fönster i snedtaket så att man kan skåda långt i fjärran. Men det blir "för durt" tycker stämman. Och för jobbigt!

Efter tre timmar i sol fortsatte jag med två timmar i badrummet. Rakade benen för en gångs skull. Omsorgsfullt. Behövdes verkligen, det var ett år sen och mycket... Så nu kan sommaren komma, I am ready. Fast det blir nog mest långbyxor ändå.