Historiens vingslag grep mig för en stund. Kvarnhjulet tuffade på nedre botten där Nossans vatten forsar fram. Det knirkade, dunkade och slog. Vibrationerna kändes i hela huset när man höll handen på väggar och stockar. Tänk... 200 år. Så gammal är Kerstinsås Kvarn i Nossebro. Och den går än. Tack vare gigantiska insatser från hembygdsföreningen.

I helgen maldes mjöl. Stora kugghjul drev kraften vidare till kvarnstenarna däruppe. Hela byggnaden skakade - som om vi var på en båt. När jag stod framför kvarnen och kände krafterna dunka genom golvet och upp i hela kroppen var jag 200 år tillbaka i tiden. Så har det fortgått. Allt detta skulle till för att skaffa det viktiga mjölet. Två stora kvarnstenar från Lugnås roterar inne i kvarnen under dunk och slag - tänk att krafterna hålls på plats och inte sliter sig... Stod bara där och tog in det fantastiska. Ut pyste små dammpuffar av mjöl på golvet. Kaffeservering på kvarnvinden, även där under samma vibrationer. En upplevelse.

Brittsommardagen idag, men självaste brittsommaren har nog gett sig av nu. Sommaren flöt stilla över i sensommar och brittsommar med nästan 20 grader. Vackra höstfärger blev det till slut. Hann fota lite medan solen sken sista dagen. Helgen bjöd på ny Konstrunda. Vi besökte den del som visades i Essunga Bygdegård. Bilder på några av favoriterna.

De sista dagarna har gått till nya androidpaddan. Ett bök att få den till "sin". Sex timmar i går. Sex timmar idag. Den börjar likna nåt. Man måste va’ pensionär för att ha tid med nya it-prylar. Blir galen av alla widgetar med amerikanska tidningar, musik, spel, film o aktier. Reagerar som ”anslagstavlan” och river bort skräpet. Lycka när ett Office hittades och BankID var klart!

Vid bygdevandringen stötte vi på en växt som alla tjusades av, kermesbäret.

Först hade jag tänkt ta hem till vår trädgård, men det vete sjutton om man vågar…

Wikipedia säger att den är giftig för däggdjur.

… en ”stark järnvattenkälla med något radium enligt analys”. Offerkällan ”Puttlerinnaren” blev upphov till Essunga Badanstalt 1924-1945 och källan är kvar än i dag som en damm. Vattnet badades dock inte i, det dracks. Iskallt vatten med stark järnutfällning, vilket konstateras efter en bygdevandring i Essunga, Källängen. Nu börjar man fatta varför trakten heter just så. Alice, 96 år och i full vigör, vittnade om behandlingen. Källan måtte ha kraft!

August Svantesson var tidig entreprenör. Inspirerad av dåtidens kurorter och hälsobrunnar byggde han badhuset 1924. Med anställd baderska till 1937, där olika bad serverades. Saltbad mot reumatism, tallbarrsoljebad, bastu och ”myrbad”. Skogsmyror forslades hem i säck och stjälptes i hett vatten varpå avkoket hälldes i karet. Stackars myror!

Där bjöds ljusbad i sexkantig hytt med 22 koltrådslampor och spegelglas på insidan med endast huvudet ovanför som i en turk. Massage utfördes av anställd massör, mer eller mindre utbildad. En lång rad namngivna personer från bygden masserade där. Kunder hämtades från tåget vid Essunga Station.

1928 uppfördes pensionat i anslutning till badet med plats för sju gäster vilket blev mycket uppskattat, särskilt på grund av maten. Elin Andersson hade satsat rätt. Ofta fullbelagt varpå gäster fick hysas in hos grannar och bekanta. Det drevs i ca tio år. Både badhus och pensionat finns kvar, nu som bostäder. Tänk, att det var möjligt på Slätta, i rena lantbruksbygder - och på den tiden!

Vandringen med Essunga Hembygdsförening besåg även Karl Manns gamla smedja och det hundraåriga bostället ”Ene-Jonas” – mannen som till moraklockan grävde en grop i lilla huset så att den kunde stå upp!

Mitt i den berättelsen brakade jag rakt ner i publikum från stenen jag klivit upp på – bra för fotografering. Foten slant på våt mossa och sjuss rakt ner i ryggarna på Sune o Elsa. Det gick bra för alla inblandade. Och stackars han som filmade evenemanget denna dag – jag vet hur det dånar blåsljud rätt in i miken för minsta lilla. Nu var det kuling! Kaffe o fralla på idylliska Sevaboden smakade gott.

Skrivarstuga och fotolabb i Lilla Huset just nu. Husbondens album ska färdigställas. Alla bilder och info om barndom och bergsprängartiden ska sammanställas. Rolig och skapande avkoppling.

Först gjordes en mall i datorn så man slipper plocka om bilderna vid insättning i album. Det vet man ju hur sånt kan gå annars. 30 sidor blev den. I kväll har utskrifterna gjorts. Många bilder, rena fotolabbet. Så tog färgen slut i några patroner.

Patron ur, patron i. För säkerhets iklädd förkläde – vis av skadan.

Sen ska skrivaren 'tvätta sig'... Jaja, det är väl bra men... varför just nu.

Så har man lärt sig att alla bilder ska ljusas upp ett snäpp före utskrift. Skrev av misstag ut sju sidor för mörka bilder häromdagen. Surt. Googlade på "mörka bilder vid utskrift" och erfor att ”alla” har bekymmer med för mörka utskrifter. Beror visst på utebliven kalibrering av bildskärmen. Något jag absolut inte tänker lära mig här och nu.

Så jag ljusar upp bilderna – allihop.

Nästan alla slattar av fotopapper har tagit slut. Skriver ut på matt, högglans, vanlig glans, 240-grams, 180-grams och vad som finns i lager. Bara en bråkdel kvar nu. Tror det räcker. Sen får här beställas mer.

Det fanns inte så mycket bilder från Husbondens barndom. Google Maps gav oss många till albumet. Vår resa i somras gav egna detaljbilder. Sen tillkommer både gruvhistoria och bygdehistoria som hittats på nätet. Utöver albumet finns nu också en liten berättelse om Husbondens liv. Den skrevs först för att få ordning på släkten med namn, årtal och platser.

Snart börjar alltså den roliga insättningen av bilder i album enligt mall. Det ser jag fram mot.

Loppis vid gamla dansbanan i söndags. Går aldrig på loppis men nu skedde ett undantag. Köptes därtill en praktisk plåtburk med rara motiv. Både på locket och sidorna, en sida för var årstid. Djur på bilder är svåra att motstå. Och på loppis har man råd. Köpte därtill en bok om heminredning, gamla tips kommer åter och mycket är ju retro nu. Samt en bok om kända och banbrytande tv-program man levt med. Kul för oss som var med om tv:s barndom.

Njöt en stund av anblicken med den gamla emaljerade grytan. Färgerna går direkt in i hjärtat för den som varit med. Men... OM jag skulle köpa en sån kan jag lätt tänka mig en nyproducerad, för det finns. För mig är det färgerna som framkallar goda vibbar. Inte att det är använt.

Samlingen med gammaldansprogram var imponerande. En riktig kulturgärning, vem som än sparat dessa!

Sommarvärme.

Höstsysslor som annars infinner sig automatiskt så här års är som bortblåsta. Vi har sommar. Man vill inte gå in alls. Allt är fel. Men skönt. Sommar till låns. Man får njuta så länge det går. Tids nog… 

Sotarns besök var första förvarningen. Första brasan en kylslagen morgon.

Kanariebebisarna flyger ut i utevoljären nu. Väldigt försigkomna. Och flyger in själva också… ja, den ena. Pappa Tore kommer ut för matning i solskenet. Tittar sig omkring, ser inte telningarna. Tutar några långa tuuuuit, tuuuuit, och vips kommer de flygande för tankning. Perfekt.

Drog en kindtand hos tandläkaren i går. Tog bara 20 minuter. Halva tiden mot den som togs tidigare i sommar.

Nu kör det ihop sig. Bilprovning idag med släpkärran. Lämnat cyklarna på service. Hälsade på unga familjen o barnbarnen som återvände hem i natt från resa med vänner till Turkiet.

Kallelse för ultraljud av aortan. Och bokat tid till tvåårsservice av bilen. Själv behöver jag nog en årlig besiktning hos fotvårdaren också…

Valet, höll på att skriva velet, har lagt sig i Lilla Huset.

Stefan Löfven kämpar på.

Vete fasen hur det ska gå.

Vi kan inget göra.

Bara se på, och ana det värsta.

Vi åkte till vår gamla bilprovning långt efter utförsäljningen av statliga stationer. Inga företag ville köpa och driva bilprovning i vår landsbygd. Till slut fick högeralliansen tvångsförsålt även dessa… Så nu måste vi LETA upp en STATLIG bilprovning i Alingsås.

Lättare sagt än gjort. Googla på Bilprovning och förvirringen blir total. Alla heter bilprovning! Opus, Besikta, Carspect och allt annat privat skräp. Som nu erbjuder olika "grader" av bilprovning; standard eller premium. NYA VAL som ingen vill ha – till olika priser.

Vi vill absolut till den statliga för att som konsumenter VISA vad vi vill ha. Ett gott val. Hamnade på den statliga bilprovningens sida utan att någonstans se att det var den statliga. Dålig info. Men de får väl inte konkurrera, eller nåt... Nyligen påtalade någon hur stressade vi blir av alla val… och jag instämmer. Jag blir hyperstressad. Särskilt när ”någon” medvetet och utstuderat gjort allt för att sabotera vårt val. Liksom luras!

Har nu lärt mig att den statliga bilprovningen heter AB Svensk Bilprovning och har kvar sin gamla fina logga. Vi kom rätt till slut och släpkärran är godkänd. Slutet gott, allting gott. Men det blev ett ilsket brev till Bilprovningen om saken.

Graven är grävd! VAR ÄR FIBERN? Otåligheten svävar som en osalig ande över Lilla Huset. Vi har väntat i två år, sedan vi skrev på avtalet. Och får vänta till sist. Klättrar snart på väggarna... Nu har Husbonden gjort vår del: kabelgraven inne på tomten. Utanför på åkern ska den komma oss till mötes...

Tidplanen hålls. Vi visste att väntan skulle bli lång. Nästan bara vi som vill ha fiber i just vårat område, så alla andra går före. Men deadline närmar sig för elföreniga'. Senast vid årsskiftet ska allt vara klart för att bidragen ska betalas ut. Så visst kommer dom. September - oktober - november har nämnts, och nu betar vi av månad för månad. Snart är det dags. "Intet är som väntanstider..." (Erik Axel Karlfeldt) och "den som väntar på nåt gott, väntar aldrig för länge..." (ordspr). Eller som vi säger på engelska (enligt Google): "He who waits for something good never waits too long" :-)