… en ”stark järnvattenkälla med något radium enligt analys”. Offerkällan ”Puttlerinnaren” blev upphov till Essunga Badanstalt 1924-1945 och källan är kvar än i dag som en damm. Vattnet badades dock inte i, det dracks. Iskallt vatten med stark järnutfällning, vilket konstateras efter en bygdevandring i Essunga, Källängen. Nu börjar man fatta varför trakten heter just så. Alice, 96 år och i full vigör, vittnade om behandlingen. Källan måtte ha kraft!

August Svantesson var tidig entreprenör. Inspirerad av dåtidens kurorter och hälsobrunnar byggde han badhuset 1924. Med anställd baderska till 1937, där olika bad serverades. Saltbad mot reumatism, tallbarrsoljebad, bastu och ”myrbad”. Skogsmyror forslades hem i säck och stjälptes i hett vatten varpå avkoket hälldes i karet. Stackars myror!

Där bjöds ljusbad i sexkantig hytt med 22 koltrådslampor och spegelglas på insidan med endast huvudet ovanför som i en turk. Massage utfördes av anställd massör, mer eller mindre utbildad. En lång rad namngivna personer från bygden masserade där. Kunder hämtades från tåget vid Essunga Station.

1928 uppfördes pensionat i anslutning till badet med plats för sju gäster vilket blev mycket uppskattat, särskilt på grund av maten. Elin Andersson hade satsat rätt. Ofta fullbelagt varpå gäster fick hysas in hos grannar och bekanta. Det drevs i ca tio år. Både badhus och pensionat finns kvar, nu som bostäder. Tänk, att det var möjligt på Slätta, i rena lantbruksbygder - och på den tiden!

Vandringen med Essunga Hembygdsförening besåg även Karl Manns gamla smedja och det hundraåriga bostället ”Ene-Jonas” – mannen som till moraklockan grävde en grop i lilla huset så att den kunde stå upp!

Mitt i den berättelsen brakade jag rakt ner i publikum från stenen jag klivit upp på – bra för fotografering. Foten slant på våt mossa och sjuss rakt ner i ryggarna på Sune o Elsa. Det gick bra för alla inblandade. Och stackars han som filmade evenemanget denna dag – jag vet hur det dånar blåsljud rätt in i miken för minsta lilla. Nu var det kuling! Kaffe o fralla på idylliska Sevaboden smakade gott.

 

skogsfun på dal

3 oktober 2014 06:22

Det bodde nog mer folk på slätta då än nu...väl, men kunderna kom kanske från städernas högre borgarstånd. Ingen stor satsning och ingen förväntan på skyhög avans på den tiden, när man i stort sett var nöjd för överlevnad.

Tur att Elsa och Sune tog emot dig om än ofrivilligt och överraskade gissar jag, hehe. Ja slika fadäser har man ju varit med om och skrattar åt i efterhand. Fin fotosamling från evenemanget fick du med dig hem.

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

3 oktober 2014 23:01

Ja, fältet är fritt för gissningar om varifrån kunderna kom, men det var ju i ropet med kurorter. Så nog kan kunderna ha kommit från städerna, lockade av den "friska landsbygden" också :-)

 

Emma

10 oktober 2014 23:22

Åh, värsta SPA-hotellet. Visste inte att det fanns underlag för sån lyx då. Massage och allt. Jag trodde massage var importerade nymodigheter. Men det är ju antagligen inte så länge sedan som man gärna tror om all tid före sina föräldrars födsel.
Tänk att det var så "stort" med hälsokällor. Blev folk verkligen friskare av dem eller var det bara placebo? Antar ändå att järntillskott gjorde särskilt kvinnor piggare beroende på koncentration.
Kul att läsa din blogg och se dina bilder. Intressant.
Trevlig helg!

http://www.penspor.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...