I Allhelgonahelgen tänder vi ånyo ljus för våra bortgångna. Ju äldre man blir, desto fler kära själar har vi att minnas. I år köptes gravljusen hos begravningsentreprenören, kända för bästa kvalitet. Skulle egentligen haft många fler men nöjde oss med tio som får representera dem alla - en rund och bra siffra. Det är tanken som räknas…

Vet inte hur det är på andra håll, men här på bôggda tänds ljusen dagen före allhelgonadagen. Det ordnas kyrkogårdsdag med kaffeservering och öppet hus i kommunens alla små sockenkyrkor. Fin sed. Vi satte fem ljus i Minneslunden och fem i egna trädgården. Den nya perennarabatten framför fågelvoljären blev en  vacker och värdig plats bland rudbeckior och klängros. Synlig från köksfönster och farstutrapp.

I år har vi mist två kära hundar –  i Lilla Huset räknas såväl folk som fä. Vår egen Ulrik gick bort i februari och Vännernas Toste (Sigrids bror) i juni. För dem ringer inga kyrkklockor och inga hundar nämns i kyrkan. Så vi minns dem på vårt eget sätt. Likadant med marsvinen. Bibbi, dog i maj, och Alice, härom veckan. (Klicka för större bilder.)

 

Ruth

5 november 2011 10:04

Så fint att du tänder ljus även för dom fyrfota kära som är borta, det är så många vi minns och saknar.
Kram

http://bernamis.bloggplatsen.se

 

Erika

5 november 2011 11:50

Så fint det lyser. Kan känna mig en aning bedrövad denna helg då jag inte kan åka till kyrkogården där hemma, men avståndet är ca 60 mil inget man kör fram och tillbaka. I stället tänder jag ljus vid fotografier och hoppas de som gått över för länge sedan ser hur jag minns dem. Jag gör så gott jag kan och det känns bra. Visst ska vi minnas människor och djur, kära husdjur som inte längre finns. Tycker samma som du i det.

Har åkt på halsont med en hemsk torrhosta. Köpte starka halstabletter i affären i går men de låg kvar på bandet och jag gick hem. :( Brukar alltid kolla innan jag går, men gårdagen vet jag inte vad som hände, det blev väl vims i vanlig ordning upptill.

Vinkelevink och har en fin helg.

http://mintidmittliv.bloggplatsen.se

Margus

5 november 2011 20:04

Det är just nackdelen med att flytta, men det får inte hindra oss att röra på oss. Vi ska ju ändå umgås mer med de levande än med de döda;-) Minneslunder är en fin lösning på vårt nya sätt att leva. Då spelar det ingen roll var kvarlevorna är nedgrävda, varje minneslund i landet kan besökas för att minnas sina kära. Gravljus eller annat kan tändas i trädgården, eller på balkongen. De avlidnas själar lever i oss och med oss var vi än vistas.
Du är inte nesam om att vela till det. Nåt man får vänja sig vid under åldrandet;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...