Knirk, knirk…. Queek, kuark.

Träd som knirrar och knarrar i skogen varje natt.

Från en bestämd riktning. Det låter nära.

Har pågått hela julen, men vem går ut i regn, blåst och mörker för att lyssna. Ser gör man ju ändå inte.

Men det kan vara bra att veta på promenaden. Det kan falla över oss.

Uppehåll. Promenad. Vi kollar i skogen. Men allt är tyst. Vinden har mojnat.

Ett träd har släppt från roten och hänger hotfullt över skogsvägen i en grenklyka.

Den är det nog…

Nästa natt knarrar det igen. Nya tag. Det blev till en sport.

Vi stannar. Det blåser hoppfullt. De höga furorna svajar i topparna.

Vi tittar upp mot klykan. Intet ljud.

Så tittar vi åt annat håll… Queek…. En enda retfull gång. Sen inget mer.

Vi gav upp.

Knirk, knirk, quark, queeek … lät det på nytt om kvällen…

Fullträff idag. De låter minsann som papegojor…