En onsdag med Vännerna på kaffe. Stora avhandlingar ur livets karusell. Uppiggande i mörkret. Frusen. Det känns att Starka Vindar är i antågande. Nytt Skypesamtal med Svägerskan. Vilket går bättre o bättre dag för dag.

För övrigt

... till ämnet bloggkommentarer: Fick en s.k ”trevlig” kommentar häromsistens. Anar alltid oråd, för det är så här dom gör. Planterar en kommentar i andras bloggar, troligen hundratals, för att få nya besökare till sin egen blogg.

Den var ovanligt skickligt skriven. Vilket sedan skitas ner av att vederbörande skrivit exakt likadant till väldigt många. Men utan ett ord som berör inlägget där den skrevs in. Strax upptäckte jag exakt likalydande kommentar hos en bloggvän. Där kom beviset!

Nu tas den bort. Ingen gratisreklam under falska premisser här. Och inte vill jag ha några fler från samma pellejöns heller, så IP-numret blockeras.

Så här såg den FALSKA kommentaren ut:

Halva dagen gick åt för beställning hos Apoteket. Via webben. Egentligen både webb och kundtelefon, ty när inte det ena fungerar tar man till det andra. En av mina ordinerade mediciner hade bytt namn och var plötsligt ”inte tillgänglig för beställning”. Däremot fanns flera andra med samma innehåll. Men ”utan förmån”.

Alltså behövdes handledning. Försökte med kundtjänsten. Min pinkod till Apotekets recepttjänster gällde inte. "Den upphör om man inte använt den på 18 månader". Loggades  alltså in på Apoteket, beställdes ny pinkod, ringdes kundtjänsten ånyo -  för att få problemet utrett.

Handläggaren ändrade min ordinerade medicin - som bytt namn - till en ny för att komma runt knuten. Fritt fram att beställa. Men Apotekets drive med fri frakt fram till nyår gällde inte telefonbeställningar, så det blev till att åter logga in på webben. Det tog hela förmiddagen!

Handläggaren var skicklig och tillmötesgående. Hade svar på allt. Och lösningar! Att allt inte blir rätt i tider då vi trevar oss fram i Teknikens Trassliga Tillvaro får man förstå. Inte lätt för oss kunder, men inte heller lätt för handläggarna. Vi får hjälpas åt helt enkelt och hålla en god ton mitt i frustrationen. Sade en numera luttrad rebell;-)

Nu har man fått tider till både tandläkare och läkare. Några veckor före jul. Det jobbas tydligen ikapp vad som skulle gjorts under året… Likaledes hölls Vägföreninga’s årsmöte i går kväll – som skulle varit i mars. Bara att dansa med...;-)

Har jag visat min egenhändigt tillverkade kryddpåse? Tröttnade på att plocka pepparkorn och nejlikor ur köttgrytorna. Påsen görs av kompress och snöre. Fiskas lätt upp före redning och måltiden kan intas störningsfritt :-)

Up up and away... Nu seglar vi högt här i Lilla Huset. Med Skype. Första videosamtalet har hållits med Svägerskan inför utlandsresan. Vi måste ju upprätta kontaktvägar så att inte Husbonden 'goes bananas' när han inte kan ringa 'söstera' och fråga om ditten och datten, hehe. Många samtal har det varit omkring släktbilderna. Om när, hur, var, varför och vem - den klassiska retorikens frågor.

- Guud, vad roligt detta var, kvittrade vi på ömse håll och brast ut i skrattsalvor. Två gamla tanter prövandes teknikens landvinningar. Och gratis är det också!

Så när vi ändå höll på blev det husesyn. Hon gick runt och visade nya tavlor i huset och den packade resväskan. Jag lyfte på förlåten och visade Husbondens nybakade bullar. Vilket visade sig vara mindre lämpligt då hon och maken var inne i 5:2-dietens fasteperiod. 

Skype var enkelt. Men man trasslar ju ändå till det i början. Ringde en gammal vän som brukar ringa med Skype och frågade till råds. Det tog en stund innan vi lärt oss. Först såg jag bara mig själv, men hörde henne. Sen lossnade det. Stor lycka. Jösses... nu får vi öva på det här innan de sticker och det blir skarpt läge...

Måste bara visa bilderna på det gamla paret med sina tolv vuxna barn. De är så enastående fina. Alla har lagt sig vinn om att resa till mor och far för någon uppvaktning. Alla är finklädda och fotograf är tillkallad. Det måste vara en viktig bemärkelsedag, någon gång i början av 1950-talet. Husbondens farfar och farmor, Axel och Ester, sitter i centrum framför sin lilla stuga någonstans i Södermanland, inte så långt från Kolmården. Man har bestämt att fotot ska tas ute i naturen med björkarna som fond. Bilden är fint arrangerad.

Äldste sonen Algot, cirka 40 år, längst fram till vänster. Det är Husbondens far. Övriga syskon är Ragnar, Holger, Ingvar, Sigge, Majbritt, Margit, Signe, Lilly, Märta, Ingalisa och Börje som ser ut att vara ungefär 15.

Husbonden poserar på grusvägen utanför bostaden i Ängby, Tunaberg, som liten parvel på cirka fyra år. Vart man vänder sig är det skog och åter skog.      

Tre glada grabbar i småskoleåldern på utflykt en bit från hemmet. Husbonden med sina närmaste grannkompisar har parkerat sig i en skogsbacke med saft och bullar i medhavd korg, filt och några serietidningar. En perfekt dag för ett sådant äventyr. Fina minnen.

För övrigt...

blev undertecknad märkligt trött efter besöket hos sjukgymnasten. Enastående massage på onda ställen där nerver sitter i kläm. Riktigt djupgående, vilket sedan kändes som stora blåmärken över axlarna å vilka knappt en tröja kunde hängas utan att ducka. Efter två dar har det nu lugnat sig. Men tröttheten tog över. Rätt skönt att släppa allt och bara vila. Ny tid hos sjukgymnasten är inbokad vilket tacksamt mottages. Ont ska med ont fördrivas...