Vi började egentligen alldeles för sent. Vinterns diskreta dager hade för länge sedan flytt våra nordliga breddgrader. Ruvande skuggor betäcker Lilla Huset tretton nätter före jul. Förmodligen hade dagern inte heller hjälpt så mycket. Men nu skulle det ske!

Med all upptänklig fantasi, luddiga minnen om ljussättning, bristfällig kunskap och utrustning riggades slutligen vår provisoriska porträttstudio. I köket, där allmänljuset var bäst men knappast gjorde till eller från.

Dags för Husbonden att förnya körkortet. För att slippa ett snapshot hos någon som saknar känsla för den bild som blir ens följeslagare i ett decennium skulle eget experiment begås. Förbanna inte mörkret – tänd ett ljus.

Byggstrålkastare av två typer hämtades från garaget. Fler armaturer prövades och förkastades som hopplösa. Projektorduken hängdes som bakgrund men befanns blänka. Vändes därpå bakfram. Skuggor eliminerades, strålkastare justerades, höjdes och sänktes. Trångt, varmt, sladdar och stativben överallt. Hela tiden befarades att säkringar skulle lösa ut.

Några provbilder innan vi sköt skarpt. Reflexer i glasögon justerades. Bestämdes avstånd och höjd för kameran. Och… där satt den. Bra bilder – tyckte vi. Men godkända??? Det får vi se. Postas i morgon. Spännande.