Lilla Husets ’filmstudio’ har jobbat hårt en hel vecka. Oavbrutet. Kreativ produktion hade varit en sak. Trubbel är en annan. Sparade filmer skulle säkras till en sprillans ny extern hårddisk (1 TB) som installerades i kväll. Denne slängde genast ut min gamle laserskrivare ur gemenskapen… ”Finns inte” lät det när jag skulle skriva ut manualen till hårddisken. Ha! Överkurs! Igen! Nu räcker det! Huv’et känns lite kokobello. 

Men’ first things first’ som vi säger på ren svenska. Firewiren löste överföringarna till datorn från DV-kameran galant. Nio filmer från kassetter på totalt 5 timmar och 57 GB har tuffat raka spåret in i datorn. Två kvällar på raken har gått åt. Och man måste liksom sitta av hela tiden. Överföringen stannar till ibland vid något klipp. Då måste en hjälpande hand ånyo trycka på ’importera’. Om det ska bli klart nån gång alltså. Därav rubriken. Inte direkt träsmak men… börjar känna mig övermåttan trist och riktigt nördig.

Klart blev det. Flera rara sekvenser på våra fyra hundar tillsammans 2002. En kull nyfödda marsvinsungar. Marsvinspojken Fnykis vars mor dog i barnsäng hade filmats med nappflaska och allt. Svalorna som surrade runt vår tv-antenn inför flytten och mycket mer. Godbitar här och var att plocka med och DET ska bli roligt. Långt SENARE! Här behövs AVKOPPLING!

Först skulle bara de rara filmerna säkerhetskopieras till nya hårddisken. Det gick som ovan relaterat. Tänker inte riskera att förlora dem och få göra om jobbet. Ur med den nye och systemåterställning för att skrivaren skulle bli sig själv igen… PUH. Istället har filmerna nu skickats till den gamla externa som börjar bli full, men… bättre det än inget alls. Vilken dag. Go'natt.