Jag kommer inte att använda det nyskapade ordet ’hen’ - ett könsneutralt pronomen som ska kunna användas istället för han eller hon. Ordet ansågs nytt redan 2009, men ingen har väl missat vinterns diskussion. Engagemanget har varit stort, med snudd på hatdebatt.
Ordet hen lär tydligen ha en viss spridning i hbtq-kretsar, av personer som inte känner sig hemma i en könsuppdelning på man och kvinna. Andra vill använda hen som ett sätt att slippa den omständliga formuleringen han
eller hon när man talar allmänt om personer. En del säger hen om sina barn för att undvika gamla könsrollsmönster, men det blir nog verkningslöst. Könsrollsmönstren är för starka. Kan vi inte visa varandra respekt utan ordbyten är det inte mycket värt.
I finska och mienkäli (finska Österbotten) har man tydligen inga han eller hon utan deras ord är hen för båda. Men varför MÅSTE vi ändra på allt. Sverige måste ha den mest förändringsbenägna kulturen i världen. Värst av allt är vår ”lydighet”. När någon kommer med ett påbud finns det de som genast anpassar sig. Som om vi inte hade vårt fria val. Konfliktsrädsla…? Att inte vilja stöta sig…?
Hörde en polis uttala sig om ett brott och som vanligt sa ”han eller hon” i sammanhanget men blixtsnabbt rättade sig själv och fortsatte ”…ja, eller hen då”. Som för att blidka… vem då? Rebellen i mig gör motstånd.
”Det står självklart var och en fritt att benämna sig eller andra hen för att ge uttryck för könsidentitet eller för en ideologisk hållning” säger Språkrådet. Vet just inte om jag håller med. Jag är en hon och vill inte kallas hen. Liksom jag vägrar bli niad av några barnrumpor som fått för sig att det ska vara artigt. Det är faktiskt den tilltalade/omtalade som ’äger’ frågan om det känns artigt eller ej. För mig känns både hen och Ni förnedrande.
Om man nu går över till hen, vad ska vi då kalla honom eller henne….? Hunn kanske (västgötska för hund)? Det blir kanske vanligare i ett samhälle med många muslimer. I arabiska kulturer är ju ordet hund ett vanligt skällsord, har jag förstått. För att inte tala om rondellhund;-)
Erika
23 april 2012 11:32
En av mina andra bloggvänner hade tagit upp det på sin blogg. Skriver som jag gjorde där att det där, skulle inte tro det. Vad kommer allt fjant ifrån egentligen. Är det människor som inte har något bättre för sig. Så töntigt så det finns inte. Jag tänker då inte tillämpa detta, no way!
När det gäller vårt språk har det urartat något fruktansvärt. Något jag ser rött av är... då struntar jag fullständigt vem som använder detta sätt att uttrycka sig. Sjukt grymt galet, jag blir tokig av att se en del skriva detta dravlet.That is my opinion. I tvrutan vid intervjuer av vilka den än må vara så hör man detta till leda. Ja, jag är grymt galet taggad osv. Än en gång det är min åsikt och den står jag fast vid. Hmm, alla har vi något vi knappt klara av att höra andra säga och detta är mitt. :(
Nu ringde klockan i köket att det som är i ugnen är klart. Alltså middag är snart serveringsklar. :)
http://enstrimmaljus.blogspot.com
Margus
23 april 2012 22:53
Hoppas det blev en god måltid. Ja, vi är några "gamla" stötar som håller på formerna, hehe. Viktigast är att aldrig vara liknöjd. När människor tappar intresset för att följa utveckling och nya trender kan vad som helst införas utan protester. DÅ är det allvarligt.
Låt oss hålla fanan högt!
Ewa
23 april 2012 15:17
Personer som inte känner sig hemma i ett specifikt kön är en sak, men att använda "hen" i allmänhet är bara trams. Det måste bygga på en rädsla för de skillnader som alltid har funnits mellan det kvinnliga och könet och det manliga - den sortens skillnader som hela vår biologi bygger på och som är en förutsättning för vår fortlevnad. Användningen av "hen" är bara ytterligare ett steg i detta jämlikhetstjat som numera har gått så långt att allt bara blir utslätat. Det kommer alltid att finnas vissa skillnader och det behövs finnas skillnader.
http://www.fundringar.bloggplatsen.se
Margus
23 april 2012 22:56
Instämmer. Du uttrycker det som vanligt, helt suveränt! Våra roller är viktiga i samspelet mellan människor. Könsrollerna är våra identiteter, vare sig vi är nöjda med dem eller ej. Och som sagt... en förutsättning för fortlevnad.
Margus
23 april 2012 22:49
Precis så tänkte jag också. Du sa det!
Ruth
24 april 2012 22:31
Har aldrig hört debatten ang. ”HEN”, men det låter töntigt och gammalmodigt i mina öron och ligger väldigt fel på tungan. Det kommer så många konstiga ord som är så löjliga varje år, låter som ett väldigt ovårdat språk. Jag använder dom orden som känns rätt för mig, så får andra stå för resten, må hända så är jag gammalmodig, ja då köper jag det.
Kram vännen.
http://bernamis.bloggplatsen.se
Margus
24 april 2012 22:38
Ja, livet är en fantastisk blandning av nytt och gammalt. Gillar många praktiska nyord, men här är jag lika gammeldars som du. Kram tillbaka.
skogsfrua på dal
24 april 2012 22:32
Hen, urbota löjligt! Ogillar i högsta grad all denna klåfingrighet med ord. Bibeln och gamla psalmer... för att de unga ska förstå?
Vi hade ju inga problem med den saken, har den nya generationen blivit dum i huvet eller;-) Vill man inte säga han eller hon säger man ju; personen.
Apropå Ni så hade jag en hetsig dispyt om den tituleringen med en försäljare av hemlagad marmelad men det är en annan historia.
http://barasaras.bloggplatsen.se
Margus
24 april 2012 22:42
Bra att du tog upp Bibeln och gamla psalmer. Vi hade sannerligen inga problem med dem. Det är bra med gamla knepiga ord som man får klura lite på i ung-/barndomen. Man lär sig på sånt. Det är kulturhistoria.