Resten av påsk ägnades åt vila. Middagslur varje dag. I kväll sågs faktiskt ett par tv-program vilket inte är för vanligt. Först nåt om Power Meet, såna där cruisingträffar med glänsande raggarbilar. Och sen sista avsnittet av ”30 grader i februari” med nån tsunamiliknande storm. Den serien har vi bara sett första och sista avsnittet på, vilket känns alldeles lagom.

Är därtill rent lycklig över att jag såg båda avsnitten av Nils Holgersson, i den nya tysk-svenska filmatiseringen. Mycket välgjord. Mårten Gås var sååå söt och go. Han fick ju både fru och barn där uppe i lappmarkerna. Egentligen alldeles för dramatisk för min smak, men också härligt känslosam. Snyftade förstås vid det lyckliga slutet. Missade den första filmatiseringen från anno dazumal - det kanske man ska vara glad för.

Väl använda timmar framför tv:n. Så roligt att följa den vita tamgåsens äventyr med vildgässen. Och Akka från Kebnekaise* var en riktig hjältinna. Glädjande också att uttalet av vårt högsta berg var perfekt i filmen. Dvs precis som det stavas, vilket man inte är bortskämd med ens från journalister och nyhetsuppläsare. Nej, de har nästan genomgående sagt Keb-e-nekaise vid rapportering om Herkulesolyckan. Det måste vara något fel på svenskars artikulation numera. Snart uttalar vi väl både engelska och kinesiska bättre än vår egen svenska. Kanske behövs uttalscoacher i skolan. Det gamla fina ordet talpedagog är väl för gammaldags i dessa coachtider.

För den som missade de båda avsnitten ligger de på SVT Play inåt maj. Egendomligt är del 1 tillgängligt till 14:e maj och del 2 till 8:e maj. Knepigt, men så står det på Play! Länk HÄR.

*Kebnekaise heter förresten ”på nordsamiska Giebmegáisi, eller modernare, av svenskan påverkad form, Giebnegáisi”. Enligt Wikipedia. 

Jag fick ett ”case”! Ett genombrott som heter duga. Ärendenumret som skulle ge mig frid: #01895227. Det nya filmprogrammet ville inte ta emot formatet AVCHD från nyaste filmkameran. Lyckan grusades trots tjusig layout och funktioner. Va’ fasikken! Hela skärtorsdag vid datorskärmen. Sökte tränga fram till supporten på Pinnacles hemsida. Lögn i helsikke. Länkades runt i en evig kretsgång.

Hjärtklappning, öronsus, såg stjärnor. Befarade allvarligt att jag överskridit gränsen. Min gräns. Att Återfallet var på G. När ingen annan utväg anades begärdes ett ”case” före nattning. Det blev sent. Omöjligt att varva ned. Husbonden stod mig bi.

Långfredag blev lång och trött. Tänkte inte röra grejerna förrän efter påsk. På kvällen kom mailet... På engelska! (Tack för Googles översättning.) ”Ber om ursäkt för de besvär du råkat ut för. Aktivera följande nycklar i programmet!” Va! Mitt under påskhelgen!

Hann knappt vakna i morse förrän Husbonden peppade för en fortsättning. Har sagt det förr – detta ÄR överkurs. Kolla bara listan som skulle fyllas i:

När detta väl var gjort funkade allt. På sekunden. Alla filmformat kunde plötsligt tas emot. Efter dystra dagar i grubblerier bröt tårarna fram av lättnad. Frid. Var nog extra lättrörd efter att ha läst Berit- Elisabets inlägg om Mysans återkomst. En rysare. Rekommenderas.

Energin återvände i ett huj. Startade tvättmaskinen, strök några plagg, tog en extra mugg cappuccino och en redig chokladbit. Skakade dukar. Och lite annat smått och gott. Superfina bilder på Baby Stella (vi har 40 motiv) är tagen av duktiga fotografen Brolin. Njöt av snösmältningen med kameran hemmave'. Blev snöblind på kuppen;-) Men börjar känna igen mig själv. Lite flyt måste man ha i tillvaron.

klickbilder

Trots snöoväder önskas bloggens läsare en riktigt Glad Påsk! "Vi snöade inne", efter en gammal boktitel. Det som kom idag, långfredag, ska väl gå över. Yrvaken efter middagsluren tycktes omvärlden ovanligt ljus. Undra på det... snön vräkte ner på tvären, flera centimeter på backen redan och stormvindar. Riktig klistersnö som fastnade under sandalerna. Klafsade ut i densamma för att se om vi kunde stänga luckorna till fåglarna. Nehejdå, kanarierna som ääälskar snö kvittrade och njöt. De har kanske sinne för humor, vad vet jag.

Vet inte om det ska kallas bakslag, egentligen. Det är åtminstone plusgrader, vilket är mer än vi haft de senaste dagarna. Och väta behövs ju efter allt blåsande, men... KLISTERNSÖ...  

"Fastighetsskötaren" har i veckan fixat till vårverandan. Det tidigare räcket är borta och vi börjar vänja oss vid att kunna gå ut på gräsmattan var som helst. I början gick Sigrid omvägar av rena vanan. Golvet är nyslipat och nu är även rabatterna runt verandan klara, fast det var inget att fota denna snöovädersdag. Dock jämför man, en dag som denna, hur det var 2010 efter den hemska vintern. En viss skillnad, om man säger så.

Men trots den vidriga snövintern hade våren då kommit längre i april än den har gjort i år. Årets kyla har hållit tillbaka växtligheten.

Lilla Husets ’filmstudio’ har jobbat hårt en hel vecka. Oavbrutet. Kreativ produktion hade varit en sak. Trubbel är en annan. Sparade filmer skulle säkras till en sprillans ny extern hårddisk (1 TB) som installerades i kväll. Denne slängde genast ut min gamle laserskrivare ur gemenskapen… ”Finns inte” lät det när jag skulle skriva ut manualen till hårddisken. Ha! Överkurs! Igen! Nu räcker det! Huv’et känns lite kokobello. 

Men’ first things first’ som vi säger på ren svenska. Firewiren löste överföringarna till datorn från DV-kameran galant. Nio filmer från kassetter på totalt 5 timmar och 57 GB har tuffat raka spåret in i datorn. Två kvällar på raken har gått åt. Och man måste liksom sitta av hela tiden. Överföringen stannar till ibland vid något klipp. Då måste en hjälpande hand ånyo trycka på ’importera’. Om det ska bli klart nån gång alltså. Därav rubriken. Inte direkt träsmak men… börjar känna mig övermåttan trist och riktigt nördig.

Klart blev det. Flera rara sekvenser på våra fyra hundar tillsammans 2002. En kull nyfödda marsvinsungar. Marsvinspojken Fnykis vars mor dog i barnsäng hade filmats med nappflaska och allt. Svalorna som surrade runt vår tv-antenn inför flytten och mycket mer. Godbitar här och var att plocka med och DET ska bli roligt. Långt SENARE! Här behövs AVKOPPLING!

Först skulle bara de rara filmerna säkerhetskopieras till nya hårddisken. Det gick som ovan relaterat. Tänker inte riskera att förlora dem och få göra om jobbet. Ur med den nye och systemåterställning för att skrivaren skulle bli sig själv igen… PUH. Istället har filmerna nu skickats till den gamla externa som börjar bli full, men… bättre det än inget alls. Vilken dag. Go'natt.

En stilla och spänd förväntan. Euforiskt bubbel inombords. Lite elektriskt laddat, sådär. Som när man ser fram mot att nåt fantastiskt ska hända. Jag är laddad. Husbonden kände det… ”Du ser fram mot att pröva, eller hur?” Samtidigt nervös. Vågar knappt trycka på knappen… ifall det inte fungerar. Ifall jag ska bli besviken. Suger lite på det än så länge. Har väntat ända sen middagstid. Nä, jag skriver nog ett inlägg i bloggen först.

Det handlar förstås om filmteknik. Igen. Helgens rådbråkande bland sladdar och manualer har lösts. Hivade upp kameraväskan laddad med sladdar och kamera på disken hos Byns datashop: ”Vad är vad… kanske en firewire behövs…?” Johan tittade med kännarmin på DV-kameran, pekade på den lilla luckan märkt DV, nickade och sa: "FIREWIRE". Kikade på min handgjorda skiss över datorns baksida med den markerade kontakten: "FIREWIRE". Bubblet inom mig steg. Han sträckte sig efter en förpackning. ”Får jag pröva för säkerhets skull”, sa jag. Skeptisk efter alla nitar. Jojomän, den passade. Hemförde trofén i ett lyckorus. Ooooo… nu ska det kanske lyckas….!!

Alla onödiga kopplingar har sopats undan. Nu ska det räcka med EN. Allt är framdraget. Och hopkopplat. Stilla väntan.

Bloggens läsare har säkert egna erfarenheter av sladdeländet under arbetsborden. Trångt och bedrövligt och ett virrvarr som ger lätt ångest. Stön, stånk och pust. Aj, slog man i huvudet också. Och aj…knäna. Man ligger på rygg, på sidan och sitter på knä - halvstrypt av hängande sladdar. Och rätt som det är så sitter man på ficklampan… Glasögon fastnar, faller av och hamnar fel. Hur man än försöker fästa upp kablarna är det alltid några som behöver ’svängrum’ och dinglar fritt. Och efter detta… en stilla euforisk väntan. Snart är det dags.

Ännu ett himlafenomen skådades mot norr i kvällningen. Skulle det nå oss eller bara gå förbi där borta i kanten? Någon timme och två grillkorvar senare var det över oss. I en kombinerad snö- och hagelstorm. På tvären. Skönt att fåglarna redan var instängda och matade så man slapp springa ut i detta.

4,7 minus i natt. Nordanvinden var grym. Studerade (inomhus) hur den gamla videokameran ska anslutas till modern dator. Det tog timmar (!) i anspråk. Undras om man kan få tag i en s.k firewire till 'den gamle'. Då kan videokassetter med hundar och svalor tas om hand.       Klicka för större bilder.

Husbonden hölls vid vårverandan. Ny form på densamma och nya planteringar. Idag slipades det gamla plankgolvet. Ser alldeles nytt ut, vetja.