Tänk att en karamell kan fastna bakom bilratten. Hade just tagit fram en hård karamell under färd. Den slant iväg och gled ned i ett för den exakt avpassat mellanrum bakom ratten. Hade ingen aning om att där fanns en glipa. Vid rattrörelsen gled karamellen allt längre ned och kilades fast! Vågade inte riskera eventuell låsning av ratten. Stannade och fick världens jobb med att pilla upp den lille attan. Utan ett enda lämpligt verktyg.

Äntligen kom den loss… puh. Men vad gjorde den lilla karamellen då? Studsade upp mot instrumentbrädan och gled in i en annan glipa som jag inte heller visste att den fanns. Det var värst så många karamellfångare det fanns i den bilen då;-) I den glipan var det ingen risk för skador men… den skulle bara ut. Små förtretligheter som prövar tålamodet, stjäl tid och kantar vår vardag.

Bortsett från Sigrids hädangång i en jobbig vecka hölls avslutning med PRO:s studiecirkel om ’Så levde vi förr’. Men bara för säsongen. Vi fortsätter till hösten igen. Hemfärden gick via Grannen och 'cirkelkamraten', där akut hjälp erfordrades mot en plötsligt upphoppad dialogruta - på engelska. Glad att kunna rycka in vid enklare stillestånd. Men… varför måste engelska program installeras till datanybörjare i pensionsåldern? Som om det inte vore jobbigt nog ändå med ’nybörjeriet’. 

Besök idag av Vännerna som kom med trösteblomma. Kort samling vid graven, men för övrigt en glad ’reunion’ med hundarna genom filmens värld. Vi förnöjdes åt de nyligen sparade och åt eftervärlden räddade gamla filmerna på vår lilla flock. Många minnen fräschades upp. Film är fantastiskt, som att vara återförenade för en stund. Där och då. Det  är som att man har dem kvar för en stund. En lånad stund.

Inte en tår fälldes. Faktiskt bara roligt. Trots att deras Toste och vår Ulrik smågnabbades mest hela tiden. Ska bränna en DVD till Vännerna vid första bästa tillfälle.