Gissa om Thomas är glad… Hans älskade lilla Sussie känner sig återställd i foten och livsgnistan är tillbaka. Det var en lång rehabilitering. Först ont som helsikke, resor till veterinär och behandling, sen fortsatt ont i en fot som inte ville fungera som den alltid gjort. Men Sussie väntade och kämpade för att vänja sig vid en tå som inte kunde gripa. Det gick bättre och bättre. Och tån funkar nu riktigt bra.

Men hon har liksom inte känt sig redo för romantiska eskapader. Thomas hade nästan gett upp för säsongen. Alla de andra ruvar och kläcker nu sina andrakullar. Så vips en dag… ville Sussie! Thomas blev så lycklig och trots att de var utomhus hördes deras förehavanden in till flocken. Genast anslöt ett gäng intresserade åskådare… på första parkett. Nästa dag fick de vara i fred. Idag fullföljdes det hela och filmades från köksfönstret (se film nedan).

I kväll kom holken upp igen (på Thomas favoritplats) och vi kunde nu genom fönstret se både Thomas och Sussie kliva ur och i sin bostad för att känna att allt är ok. Då står man där med blanka ögon och ett brett leende i hela ansiktet - för deras skull.

 

Väninnan

29 april 2012 22:44

Ja, se detta var en underbar berättelse. Från djup bedrövelse till största glädje. Så levde de lyckliga i alla sina dagar.

Margus

29 april 2012 22:54

...eller hur?

 

skogsfrua på dal

30 april 2012 07:27

Så länge de höll på! Är det vanligt eller var abstinensen stor? Fåglar man sett gör det liksom i farten;-)
Väldigt stämningsfull musik till de svepande rörelserna, en vacker akt vilket man inte kan säga om många andras!

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

30 april 2012 20:34

Visst var det romantiskt;-) Jo, nymfer är grundliga. Och de låter oftast mer än denna gång. De kanske smög för att slippa intresserade åskådare. Lesson gnor också på en god stund. Men kanariebröllop är sekundsnabba. Olika seder och bruk;-)

 

Elisabeth

30 april 2012 10:37

En vacker berättelse.
Min egen Foppa har det inte lätt, jag borde skaffa en hona till honom. Kela gör han med sin manlige rums-kamrat, men han sätter på en nätboll som hamnat på burbotten.

Tittade annars mest in för att önska dig o "gubben" en riktigt trevlig Valborg!

http://landsorts-fotografen.blogspot.se

Margus

30 april 2012 20:32

Åh, tack för titten! Önskar er detsamma!
Nöden har ingen lag, fniss. Klart han ska ha en flicka, det ska alla ha. Men vem sätter rumskamraten på då? Han kanske också vill ha en käresta. Jag känner en undulatuppfödare i närheten, det är väl undulater du har?

 

Ruth

30 april 2012 23:59

Vilken saga, en lycka när det slutade så här fint. Hoppas nu att dom får en kull bebbar efter allt strul och missöden som dom har genomlidigt.
En fin kärleksfilm.
Hoppas ni har haft en fin dag och kväll denna valborg och att ni får en fin dag även i morgon med vackert väder.
Kramen.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

1 maj 2012 19:26

Hoppas att VÅR sol lyste även över DIG, denna 1:a maj. Det är ju inte så långt. Ja, det är så roligt för kärleksparet, vare sig det blir nåt eller ej. Viktigast att de njuter av livet. Kram.

 

Erika

2 maj 2012 12:22

Så underbart! Vad glad jag blir för Sussies skull! Ja och hennes stilige kavaljer också såklart. Hoppas nu att de får några små att pyssla om!
Återigen, helt underbart att Sussies tå är så bra att hon kan släppa fram romantiken!

http://www.inka.bloggplatsen.se

Margus

2 maj 2012 23:18

Ja, man blir så innerligt lycklig. Nu ligger hon i holk...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...