Sussie är tillbaka hos flocken. Kanske livslångt handikappad, men inflammationen torde vara hävd efter tre dagars penicillinbehandling. Nu får vi se om hon kan vänja sig vid sitt handikapp och ändå ha livslust, eller om foten stör henne för mycket. Den är lite i vägen med sina spretande tår (se bild). Introduktionen i flocken gick bra.

Flygförmågan är det inget fel på. Först satt hon en stund och kollade läget, men strax gav hon sig ner på golvet till matskålarna. Med god aptit. Thomas slöt avvaktande upp vid hennes sida och åt i skålen bredvid. Hellegod, vem vet vad de tänker i sina små hjärnor?

Hasen är svullen ännu, inte inflammerad men hon kan ha slitit av en sena som lagt sig där i en hård klump. Tårna spretar åt alla håll och griper inte om grenarna. Hon vill inte stödja på den. Frågan är om det är av försiktighet eller av kvarstående ömhet. Vi följer utvecklingen.

Äggen då? Rudolph som i någon slags tillfällig sinnesförvirring ruvade de övergivna äggen i Thomas holk en dag är åter tillbaka i sin egen holk. Lillis och Isabell surrade som flugor kring Thomas holk vilken plötsligt blivit ’allmän egendom’. Provocerande gick de i och ur holken och tittade på äggen. Thomas orkade inte freda den, förvirrad av saknad som han varit. Då befriade vi både flocken och Thomas från detta bekymmer och plockade resolut bort äggen – innan Sussie skulle komma in. Det skulle bara bli onödigt stökigt för alla parter och det behöver de inte nu.

Sussie har flyttat runt på olika platser i Royal Suite. Känt sig för. Förstås trött av allt som hänt. Vilat på holktak ibland men ofta ’fel’ holk. Då blir man tillsagd av husägaren… Alltså satte hon sig bestämt på golvet för att få sova ifred. Klokt. Där lade hon på nymfers vis huvudet på ryggen och somnade djupt. Några nymfer gick runt henne och pickade i sig grus men rörde inte den sovande konvalescenten. Bra uträknat. Det har således kretsat mycket runt Sussie idag. Men inga kort tagna. Man har väl lite anständighet i kroppen;-)

Sätter istället in en bild på en ny färgvariant på två sebraungar, smutsvit med beige kindfläck. Inte så flashig precis, men alla färger har sin tjusning. Tycker den är mild och anspråkslös. Lite finstämd sådär;-)

Klicka för större bilder.

På tal om handikapp måste jag vidarebefordra ett tips från en handikappad kvinna någonstans i Sverige som ofta missar P-platserna för handikappade då de ockuperas av friska personers bilar. Hon lämnar numera en lapp på deras vindrutor, lydande ungefär så här (hört på radio):

”Till Dig som tog min parkeringsplats.

Du kanske vill ha mitt handikapp också.”

 

Erika

22 februari 2012 23:25

Stackars lilla Sussie! Jag har ju själv en enfotad morhuvad goja, en enfotad rosella som använder en bit av tarsen som fot och så en liten måsfinkhona vars fot är sned efter en skada. Pensionerade avelsfåglar, som jag fått för att de inte kan para sig längre, allihopa. De är handikappade men fungerar väl ändå, har anpassat sig och verkar inte lida.

Jag fullkomligt älskar dina sebraungar! När folk är här brukar de först se rosellorna, gouldsamadinerna och såna fåglar... måsfinkarna, och de kanarier som är mer åt det bruna hållet, tappas som bort. Ändå tycker jag att dessa fåglar är fullkomligt underbara! Alla har sin charm och det är inte alltid det färggladaste är det vackraste. Jag har t ex en ny kanarie, en pheo... och han är milt och mjukt brun. Fullkomligt och galet vacker... honom kommenterar ingen!
Bra initiativ av en handikappad kvinna förresten!

http://www.inka.bloggplatsen.se

Margus

23 februari 2012 19:32

Ja, kan vi människor få ett meningsfullt liv som handikappade så kan även djur och fåglar. De behöver också tid för att finna sig tillrätta i den nya situationen. Lyckligtvis lever de i nuet, sörjer inte länge det som varit och oroar sig inte för framtiden. Avundsvärt.
Ja, brunt är en ofta 'missförstådd' färg.

 

Berit Elisabet

22 februari 2012 23:56

Inte lätt alla gånger, varken att vara folk eller fä.

Hoppas att ni får en fiberoptikkabel! Så mycket bättre på alla sätt, jämfört med trådlöst.
Eftersom jag vägrar trådlöst kör jag med ADSL, det fungerar det också. Fast nu är ju Telia på väg att delvis montera ner fasta telenätet, så vem vet hur det blir i framtiden.

http://beritelisabet.blogspot.com

Margus

23 februari 2012 19:25

Vi har också ADSL, 4 Mbit in. Räcker gott i fem år till, spår di lärde. Och fiberhistorien är en framtidsgrej med lång planering. Vägrar trådlöst, som du. Framtiden är omöjlig att sia om, det enda vi vet är att vi är där snabbare än vi anar.

 

Väninnan

23 februari 2012 19:57

Denna dag, 23 februari, så fylld av bebisprat. Tyvärr har media totalt missat de smutsvita bebisarna med beige kindfläck. Vilka charmtroll!
Hoppas att Sussie och Thomas kan få lite lugn och ro ett par dagar så att de kan ”prata igenom” vad som hänt och hur de ska gå vidare. Jag tror och hoppas att det löser sig på bästa sätt.

Margus

23 februari 2012 21:44

Bra tänkt! Alla barn är lika värdefulla. Allt liv är 'mirakel' om än det är fött i stall eller risbo;-)

 

Ruth

24 februari 2012 18:34

Försvinner inflamationen så hon inte har ont längre så tror jag att hon snabbt vänjer sig med sitt udda ben och hittar tillbaka till sin partner och snart lägger nya ägg i boet. Nu håller jag tummarna för tösen. Sebraungarna är så fina med sin vita färg, udda och speciella.
Kram.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...