Direktlänk till inlägg 4 november 2009
Nu muddras bäckar och diken på bôggda - efterlyst sedan länge i denna blogg. Jo, folket har nog fattat att vi inte kan ha alla dessa översvämningar längre. Men det är rent märkligt att man inget får veta förrän grävmaskinisten redan står i diket. Fick rusa ut för att berätta var vårt avlopp går ut så att röret inte grävs av. Det hade varit bra om man fått meddelande nån dag innan, eller så...
Husbonden var hos sjukgymnasten för första gången i sitt liv. Kom hem rätt stukad... "Det gjorde ju ont!" Ja, så är det. Livet gör ont ibland. Särskilt när man gått med en muskelknuta vid skulderbladet i många herrans år tills det nästan blivit kroniskt. Och förresten... karlar är nog inte riktigt vana vid smärta. Flickor får lära sig redan i tonåren hur ont det gör en gång i månaden. Hursomhelst trodde sig sjukgymnasten om att kunna fixa till Husbonden (bra) och knådade för glatta livet. Husbonden stönade fortfarande vid hemkomsten.
Annat spännande som hänt är att bilarna fått vinterkängor på. Satellitboxen saknas ännu och det är skam. Vi betalar för kanalerna men någon brådska att skicka ut boxen var det inte nej. Luftvärmepumpsreparatören (ett jäkla ord) var här - med RÄTT fläktmotor till utbyte och så var den saken utagerad. Hämtat gran- och tallegren i skogen till fågelhuset. Liksom även kottar, löv, mossa, blåbärsris och ljung. Inga mängder, bara så våra små liv har att syssla med. Och i afton drar jag åter till Kyrkans samtalsgrupp. Sista gången det krockar med fotoklubben. Skönt.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | |||||||||
2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | |||
9 | 10 | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | |||
16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | |||
23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | |||
30 | |||||||||
|