Det var mycket riktigt en sena som small av i foten på Väninnans Äkta Hälft den 23 januari (skrev om det HÄR). Och gissa vad... DET HAR INTE ÅTGÄRDATS ÄNNU... nio månader senare!!!!

Och detta TROTS att han samma dag på Vårdcentralens inrådan åkte till sjukhusakuten. Och TROTS att en av läkarna ansåg att det redan gått lång tid med senan. Och TROTS att ett operationsteam stod redo att ta emot honom!!!

Den "behandlande" läkaren AVBOKADE hela insatsen för han ville ha bättre underlag. Hette det. Patienten remitterades till annat sjukhus för magnetröntgen... och gissa om det gick veckor under väntan däremellan!!!

Men TROTS att röntgen var gjord hände inget. När patienten själv efter flera månader ringer för att höra om resultatet FINNS INGET SVAR. "Behandlande" läkare ringer aldrig upp TROTS upprepade påstötningar. Efter läkarsekreterarens insats kommer till slut ett brevsvar från läkaren: "Röntgenläkaren på det röntgande sjukhuset har slutat och röntgenresultatet är sänt till Sahlgrenska Sjukhuset i Göteborg. VILL DU HA REDA PÅ RESULTATET?" frågar den dumme läkaren!!! Förhalningar in absurdum.

Först nu när Väninnans man ringde sitt regelbundna måndagssamtal till läkarsekreteraren uppmanar hon honom att ringa sjukhuschefen. Han gjorde så och drog hela historien med ingående detaljer från 23 januari. Sjukhuschefen blev riktigt ställd: "Så här ska det INTE gå till. Jag ska ta upp detta med läkaren för han ska hit i ett annat ärende."

Kanske finns det en lösning i sikte? Kanske är det nu FÖR SENT för senan? Den kanske har växt fast i sitt hoprullade läge? Då ska han ha ersättning för sveda och värk. Inget mindre än just det.

Patienten ska inte själv behöva ringa och jaga varken läkare eller röntgenresultat.

Beror dröjsmålen på att patienten är 80 år?

Patienten KAN gå. Med långsamma steg och ett särskilt rörelsemönster. Nu har han börjat få ont i höften.

Det går utför med Sverige.