Vad jag tycker riktigt illa om är, när analytikernas bild av Mona Sahlins ledarstil inte stämmer med deras fördomar så ljuger dom. Ja, just det. Hörde någon av dem påstå att Sahlin i s-kongressens öppningstal sagt att "vi ska jobba tre år längre"….!! Får medier ljuga hur som helst?

Har just lusläst Sahlins tal som ligger HÄR. Där står inget sådant och jag hörde det dessutom själv. Varje ord. Hon sa däremot: VI SKA INTE HÖJA PENSIONSÅLDERN!

Det är märkligt hur konfunderade de politiska analytikerna är efter sossarnas kongress. Ganska kul att höra dem förvånat och med tveksam ton tillstå: Ojdå, det gick visst riktigt bra, Sahlin har tydligen lyckats stärka sin position i partiet. På alla punkter (nästan) gick besluten efter partiledningens linje och… ojojojdå hur kunde det bli så här…

För att inte tala om hur de politiska analytikerna höll på att få hjärtsnörp när V och MP dök upp på sossarnas jobbkongress. Och hälsades med stående ovationer. Något utöver det vanliga. Kommentariatet kom alldeles av sig.

Detta är början på något nytt, något hoppingivande. Och det är på riktigt. Om allmänheten slipper matas med lögner, om medierna istället sköter sitt jobb, så kan valet 2010 gå riktigt bra.

   Intrycken från Fågel-SM i Uddevalla lever kvar ännu en dag. Undra på det... över 300 fåglar på en och samma helg. Massor av besökare. Fåglar från Helsingborg, Ystad, Trelleborg, Malmö, Östergötland, Stockholm och Göteborg. Utöver arrangörerna i Bohuslän-Dal. Fågelodlingen är stor i Skåne, kanske beroende på klimatet och närheten till Danmark där hobbyn verkligen är stor. "Fågelgubbarna" åker ofta över till Danmark och tittar på anläggningar.

Min första expo på 70-talet blev stilbildande för min uppfattning om fågelhobbyn. Här var det samma stil på inredningen; stora utställningsburar med mörka väggar, klädda med granris och skyddade vrår för fåglarna som såg ut att finna sig väl tillrätta. Hoppas att många av besökarna fick samma aha-upplevelse som jag på den tiden. Typ, Oj, kan man ha fåglar på detta vis!

Det blir lite av habegär. Vi såg flera fåglar som vi ville ha och andra fantastiska fåglar som man inte visste fanns. Här fanns fröätande resp. frukt- och insektätande fåglar, gräsparakiter, papegojor, vaktlar och duvor. Vi är sugna på sävastrild (bild förra inlägget) och diamantfink samt skrattduvor och ett gäng dvärgvaktlar. På sikt!

 Upptäckte att utställningen i Folkets Hus låg granne med morbror Nils, men vi måste ju tillbaka hem till hundarna. Letade en stund efter mormors gamla hus, men i fel stadsdel... De nya vägarna runt Uddevalla har gjort mig förvirrad. Vi får åka en annan gång. Vill också se Regementet I17, eller vad som finns kvar av det, där pappa gjorde rekryten när han mötte mamma. Och gatorna jag gick på som liten. Då går vägen till Uddevalla ännu en gång...

vill ha, vill ha....                            små lysmaskar...

duvor.... och vaktlar är lite hönsiga...

luddiga barnmagar.......                           pampigt majestät          

Det finns pratmakare och det finns tysta. Hur får man alla att delta i ett samtal. Stora grupper där det krävs mod att ta till orda. Eller små grupper där det är lättare att få ordet. Det är inte så enkelt…

Det finns människor som helst inte yttrar sig i grupp. Några lyssnar hellre och begrundar i sitt inre vad andra säger. Några tycker inte att de har något att tillföra. Några nöjer sig med att andra redan sagt det man tänkt på. Många trivs bäst i rollen som liten grå mus.

De som gärna talar i små eller stora grupper har inte såna problem. Dem kan det däremot vara lite svårt att få stopp på. De är ofta engagerade, har lätt för att sätta ord på sina tankar och tror kanske att de hjälper till att få igång övriga deltagare. Så kan det fungera i en del fall. Men de kan också bli till ett störande inslag, ta för mycket plats, dominera. Även om de vill väl.

I en mindre grupp finns det kanske inte tillräckligt många som kan få tyst på en pratmakare. Då blir den tyste ännu tystare. Och den talföre allt pratigare. Men i en stor grupp kan den tyste bli inspirerad av att höra andra bemöta pratmakaren och själv häva upp sin röst.

Många aspekter och ett delikat problem för prästerna som leder "Det goda samtalet" där jag deltar.

Själv tror jag att större grupper är att föredra ur alla aspekter. Dvs. jag tror inte att en mindre grupp automatiskt löser alla tungans band. För det finns så många olika personligheter. Vi kan inte enbart delas in i pratmakare och tysta.