Bilar är till stort bekymmer. Ofta till nytta också, ehuru kostsam sådan. Men mest till bekymmer. Värst är när de inte går alls, som för en av våra grannar när vi bodde i lägenhet på Byn.

Hon hade köpt en gammal bil. En liten nätt modell av sydeuropeiskt märke. Visserligen ålderstigen och ganska medfaren, men… käck. Såg den ut. Det skulle dock visa sig att FIA var ett oerhört trumpet och svårflirtat exemplar. Snart var alla grannarna på gatan engagerade i den lilla bilens väl och ve.

Det började försiktigt med artighetsvisiter på parkeringsplatsen. Små grupper kom och gick och förhörde sig i allmänhet om nytillskottet. Vad har du gett för den här då? Hur långt har den gått? Jaha, den ser ju inte så tokig ut… började det.

- Ja, jo, den är väl bra men… Ja, jag har lite problem med…

Jaså minsann. Intresset ökade. Bil som inte går och hjälplös kvinna är en oemotståndlig utmaning för de flesta män. Det ska vi väl fixa, menade man morskt och grep sig an skrothögen. Den ene efter den andre slöt upp. Man lade pannorna i djupa veck, slog lovar kring fordonet, resonerade, funderade, rev sitt hår, beskrev och gestikulerade.

Sommarkvällarna var ljusa och varma. Som gjorda för utomhusligt umgänge. Kväll efter kväll hölls sammanträden kring den lilla bilen där ett sällsamt skådespel utspelades. Motorhuven stod ständigt på vid gavel, bagageluckan likaså och bilens innanmäte låg mestadels utspritt på marken.

Verktyg hämtades. Man knackade, man klämde, man vred och man vände. Tittade under och tittade över och lade stundom armarna i kors. Men FIA förblev lika tyst och trumpen och vägrade att samarbeta.

Så höll det på kväll efter kväll. Nya teorier framfördes, prövades och förkastades. Snart upptog Bilen allas intressen och undran. Man möttes på nytt efter jobbet till nya överläggningar. FIA var en verklig utmaning. Gatan hade fått ett nytt samtalsämne. En nöt som gemensamt skulle knäckas. Men FIA teg.

Efter några veckor kunde man åter se själva bilen då leden kring den glesnade. Man tvingades ge upp inför den obotligt sjuke och FIA tog sin hemlighet med till bilkyrkogården. Ägarinnan skaffade småningom en bil av annat märke, som går och går och går…

Men tänk, vilka hjälpsamma grannar!

 

Ruth

19 augusti 2009 23:00

Fantastiskt vilken sammanslutning det var omkring FIA, men killarna skulle nog försöka överträffa varandra för att stiga i graderna och göra sig till för den söta damen, FIAs ägare :-) Synd dom var tvingade att dra sig ur och inte fick visa vad dom gick för, snopet och skamset...

http://bernamis.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...