Hejdade bilfärden en dag och stegade upp till Djupsås. En fridfull anblick av den gamla dansbanan i lummig vila kan bara ana stojet och glammet under smäktande sommarkvällar med musik som hördes vida omkring. Bygden levde upp och folk kom från när och fjärran till den populära dansbanan vilken dagens stillbilder aldrig kan göra rättvisa.

Just denna plats var vida känd för bra dansband och hålligång. På bygden tisslades och tasslades med förväntansfulla blickar av samförstånd inför säsongsstarten. Helgerna var inbokade för sommarens stora äventyr där vuxna betedde sig som inget annat än tonåringar.

Veckorna kantades av "ska du dit" eller "var du där" eller "vad gjorde den och den". Den som inte varit där, eller åtminstone på väg, hamnade raskt utanför.

Egentligen var det inte så viktigt om man kunde dansa för att uppleva Djupsås. Det var nämligen på väg dit... och hem man hade som roligast.

Till Djupsås cyklade man. Det hörde till. Små muntra sällskap som under vägen blev allt större och allt muntrare drog fram längs byvägarna. Lika ofta ledande som trampande de medhavda forskaffningsmedlen. Allt i bästa sämja. Somliga kom inte ens fram förrän dansen var slut, men det gjorde inget för då började ju hemfärden…
Man har inte roligare än man gör sig, heter det. Och den tesen gällde i högsta grad. I åratal.

Tyvärr är danserna på Djupsås nedlagda, till mångas saknad. Kanske går det inte längre att rekrytera ideella krafter för arrangemangen eller kanske blev dansbanden för dyra…?

Rörmokarn kom som avtalat och grep sig an vårt problem med tryckfall vid bevattning. Resonemang har förts om att pumpen kunde vara felkopplad och kanske gå baklänges... Sånt händer, men... inte så. Inte alls.

Det var skit i silen, inte bara på ett ställe utan flera.

Troligen har rost lossnat lite här och där när vi bytte pump i oktober. Inget har märkts under normal vinteranvändning, inte förrän det i torkan blev skarpt läge.

Nu avlägsnades en onödig backventil, behövs inte - pumpen har en egen - en urmodig luftare med för liten kapacitet samt rensades ett filter som var helt igensatt. Halleluja. Här ska vattnas.

Dagens toppnotering... hittills... är endast 26,0 grader, ändå är det väldigt hett. Beror förstås på torkan. Hetta i juli brukar enligt mitt minne vara fuktigare och därmed lättare att fördra, därtill har lövverken inte hunnit utvecklas efter frostsmällen häromsistens och nu vattenbristen. Vilket ger sämre skuggning och förvärrar effekten. Ökenkänsla. Detta är min högst privata teori under smäktande sittning vd dammen.

...bor hemma i vår trädgård. Han sågs para sig med en hona för en tid sen och kunde flaxa så pass att han höll sig flygande under akten som i övrigt skedde på marken. Han håller mycket till i buskaget intill dammen, kanske har de ett bo där som även han kommer åt?

Nu tycks det som om han har försörjningsbörda också, han har setts på 1,50 m höjd i snöbollsbusken på jakt efter bladlöss. Han tar sig upp i etapper, är ett under av vaksamhet och har spänst i benen som få. En rackare på att hoppflyga när han blir skrämd. Undras om vi får se honom mata ungar?

Ödhumlor har kommit till bygden. Har sett dem en längre tid, men till slut kunde jag inte hålla mig. Anade lantras…
Så rätt så. Det var en ren slump att paret skaffade sig just ödhumlor. Ett vackert och originellt inslag utefter landsvägen där de går med sin tjurkalv. Såna horn ser man ju inte alls numera. Man förflyttas långt tillbaka…

 

Ödhumla eller Vestlandsk fjordfä är en mycket gammal norsk kreatursras, en lantras. Den står genetiskt mycket nära den sista kvarvarande resten av uroxar i Northumberland i Storbritannien, där en flock bevarats orörd sedan 1200-talet.

Rasen härstammar från den skandinaviska kreaturstyp som fanns i mitten av 1800-talet och vars utseende varierar stort. Med tiden ställdes krav för hur en ko skulle se ut och hur produktiv den skulle vara och ödhumlan korsades med andra koraser. Till sist återstod endast sex individer av ödhumla och det är från dessa individer som dagens besättning kommer.

"Ödhumla (Audhumbla eller Audumla) var i nordisk mytologi en ko som i tidens början bildades av rimfrostdroppar. Hennes mjölk var jätten Ymers näring. När hon slickade på rimfroststenarna i Ginnungagap tog Bure, asarnas stamfader, form. Han fick sonen Bor som med jättinnan Bestla fick barnen Oden, Vile och Ve som blev Ymers banemän." Källa: Wikipedia.

Jag visste precis vad det var fråga om när den annars så beskedliga ärlan hotade mig på farstun. Aha, ungarna är ute, tänkte jag. Jajamän, där gick den på plattorna och vippade. Har hört dem några dagar från boet på taket så jag visste att de var på gång.

Så där är det alltid när ärleungarna är nyutkomna. "Akta! Kom inte hit nu, vänta ett tag" tycks dom säga. Men det är bara de första timmarna, sen går det bra igen. Ett annat år var de så tama under sommaren att ungarna lade sig ner på plattorna och vilade fast vi - och FYRA hundar var intill. Dom spatserade omkring våra fötter och emellan våra sovande hundar. Vilka minnen!

Starungarna har lämnat boet för flera dagar sen och matats i Parken men nu har de dragit ut på fälten. Hela naturen är barnkammare igen. Och tofsviporna är som tokiga på morgonpromenaden. När jag passerar ett visst fält blir de riktigt närgångna för att skrämmas. Och på stora vägen står en vuxen tofsvipa mitt i vägen tills man nästan kör på den. Tok! Viporna gör sådär ibland. Hoppas den klarar sig.

Fyra nya nymfungar är födda i Fågelhuset. Dags att serva med kokt ägg igen. Det har varit riktigt skönt med en paus i allt passopp. Tiden januari till april är annars riktigt hektisk här. Nu har man hunnit samla sig lite inför andrakullarna. Alla övriga roar sig på egen hand. Sprinklade i voljärerna på dagen, nymferna njöt och tvättade fjäderdräkten. Risfåglarna flög fram och tillbaka genom vattendimman.

Solen dök just ned bakom skogen och jag kutar runt och öppnar korsdrag och tvärdrag både uppe och nere. En ny rutin den senaste tiden. Ändå var det "bara" 24,7 grader idag. Kändes rätt hyggligt tack vare friska fläktar. Hörde flygplan idag, tror det var brandspaning för en skogsavverkningsmaskin har varit i farten borta i skogen.

Bevattningen går nödtorftigt i väntan på rörmokaren i morgon. Han får konstatera varför vi har detta envetna tryckfall vid bevattning.

Storhandlade när jag ändå var på Byn. Släppte in pappas kompisar i lägenheten för att hämta böcker. Den ene har redan 7000 böcker hemma men gjorde ändå några riktiga fynd, sa han. Kul. Han var även intresserad av bokhylla, snurrfåtölj, silverschatullet med speldosa och en gjutsats för tennsoldater. En samlare till! Plastgranen kommer till användning för PRO-körens julshower. Den andre hade bråttom men fick med sig en väska med gamla EP-skivor.

Forsatte röjningen hemmave'. Riktigt roligt när man kommer igång, ändå är jag bara i början... En plan formas i skallen. Hundböcker jag nu inte vill veta av ska gömmas undan vilket ger plats för annat roligt. Kanske ska jag fortsätta släktforskningen som pappa påbörjat. Inte för att jag har några arvingar att lämna över till, utan bara för eget nöje.

Röjde i portalen vid dammen där kaprifolen härjat fritt några år, man kom knappt igenom... Växtkraften är enorm. Hortensian på husets norrsida fick sig också en duvning. Den var på väg upp på taket och täckte wc-fläktens utblås.

Bara 27,9 som toppnotering idag. Gick promenaden mellan 7.00-8.00 vilket var en halvtimme för sent i denna temperatur. Sista halvtimmen blev för varm och gjorde mig matt för resten av dagen.

Pustade ut i skuggan vid farstun där morgonsvalkan dröjde sig kvar, skötte djuren och gick sen inomhus och stängde. Där blev jag resten av dagen med alla markiser nerdragna för hela fönstren. Ville inte ens se eländet.

Röjde plats i en bokhylla åt alla böcker från pappa. Hela dagen. Man kan ju inte framleva sina dagar med böcker från åtta bärkassar på golvet.

Bokhyllan var full med egeninspelade videoband och tidningar. Tidningar i mängd. Varför sparar man på så mycket...? Där låg FLERA ÅRGÅNGAR av Allt i Hemmet! Dito av PC för alla, en hel hög med i Form osv. Inte tittar man i dem när det kommer nytt hela tiden. Dumheter eller ...slöhet. Hur som helst blev det rent i bokhyllan och det var ett rent nöje att fylla den på nytt. Videobanden åkte upp på övervåningen. De blir kvar ett tag till.

En egendomlig dag med inomhusvistelse. Stack bara ut näsan för att röka då och då samt fylla på vatten till fåglarna. Sen fort in igen. Hundarna samtyckte, ungefär som på vintern... fast tvärtom.

Pappas lilla shopper är nu bortlovad och utlämnad på prov. Jag som svårligen kunde vänja mig vid tanken att se någon annan köra den på Byn har tänkt om. Tänk så annorlunda man ser på saker när tiden gått och begravningen är klar...

Så när den rare Harald framförde intresse vid begravningen visste jag direkt att för honom kunde jag göra ett undantag. En fin och alert man av samma ålderklass som pappa och därtill en god vän till honom. 

Efter några samtal var saken klar. Harald med fru vär här idag, resonerade och läste bruksanvisning och plötsligt låg den i kofferten för en tids testkörning. Skulle faktiskt med glädje möta honom på den i Byhålan.

Pappa hade stor glädje av den där promenadscootern, för så heter den egentligen. Ja, han blev lite känd för den. "Är det han som körde den där lilla röda", sa man. Maxfarten är 6 km/tim och på en laddning kommer man 24 km. Pappas blodsjukdom och en artrosfot berättigade inte till lån av sådan farkost. Han köpte en egen för hela 17 000 kr och fick den frihet han värdesatte så högt. Scootern räknas som hjälpmedel och pappa körde den därför i affärerna och inne på vårdcentralen. 

Och nu vandrar den vidare...