Riksdagsdebatt i P1:

Maud Olofssons genomträngande stämma gick ICKE att sänka med volymknappen. Försökte med lägsta nivå, men… den trängde fram i alla fall! Var tvungen att stänga av radion helt för att slippa denna fruktansvärda röst, fast jag gärna hade lyssnat på de övriga.

Befarade nästan att den gälla stämman skulle nå fram trots avstängningen. Tänk vad hemskt det skulle vara i så fall. Tänk om hela Sverige skulle vara tvunget att lyssna på "Maudans" röst över hela landet varhelst hon yttrade sig.

Dagen D för Sommarpratarna i P1:

Men, vilket hallå för ingenting och hemlighetsfullt så till den barnsliga grad. Inget skulle "släppas" förrän just idag kl. 13.00 Upphaussningen stöttades med benäget bistånd av fåniga radiopratare denna dag, …"och DÅ presenteras dom!"

Men vaddå… jag menar, de är ju bara programvärdar för var sina program. Det är väl inget. Listorna finns nu på nätet och i tidningar. So what? Såg att Göran Hägglund, kd, ska ha eget program och konstaterar  lättad att Maud Olofsson inte stod på listan alls. (Hon hade visst sin chans redan 2005.)

Den som vill kolla listan kan läsa HÄR.

Äntligen, en egen dag med egna tankar. Tidningen blev läst, inspirationen rann till, kaminen tändes... men så går det som det går när man står ensam med ansvaret... Veden! Och regnet som ska komma två dar i rad! Och Husbonn på jobbet! Ujujuj...

Struntade i dammsugningen (he he) och i den försåtligt uppställda strykbrädan (he he). Satsade på vedkörning istället.

Tio skottkärror fick jag in på två timmar innan ryggmusklerna behövde lindring och huvudet värkte av enveten blåst. Det är faktiskt fjärde dagen på raken med blåst nu. Efter att ha svalt två värktabletter satte jag mig med gott samvete i tv-soffan med massagekudden bakom ryggen. Och somnade... Värst vad jag sover mycket, får nog söka för detta.

I vår fiskdamm bor en hygglig samling fiskar. Utöver guldfiskarna som faktiskt kan bli upp emot 2 dm långa har vi fem koi-karpar, ena riktiga bjässar på 30-40 cm längd. Dom är så rara där dom glider omkring som stora ubåtar på promenad.

Hade hoppats få en bild när en av dem öppnade gapet men det ville sig inte. Ett öppet koi-gap är fyra cm i diameter. Maffigt. Ja, ryggbredden är väl en 8 cm sådär. Man kan jämföra med pelletsmaten på bilden som är 2 cm långa. Vi tycker att de är söta när de kommer fram och hälsar efter vintern, de tycks känna igen oss.

Har faktiskt tappat bort uppgiften om hur gamla de är, kanske tre-fyra år sådär. De samsas bra med våra guldfiskar och totalt har vi nog 40 stycken. Förökningen går långsamt eftersom koien gillar fiskrom lika väl som grodrom, även sin egen om det skulle lekas.

De kan äta kopiösa mängder pellets men numera när dammen och växterna är väl etablerade hittar de naturlig föda i dammen, det märks för aptiten är inte lika glupande som den varit andra år.

Det kom en tidning…

Medeltidsfeber råder i landet. Ända sedan Jan Guillou skrev romantrilogin om ARN från korstågstiden brinner medeltidselden. Folk är som tokiga, man reser runt med gruppresor i Arns fotspår, tittar var Arn bodde och jag vet inte allt… Men det finns ju inga fotspår efter honom, eller ens någon bostad… egentligen. För han är ju uppdiktad.

Men det struntar man i. Guillou har verkligen satt fart på fantasin och folk gör egna kopplingar till Arnborgen och vill veta hur man levde, bodde och klädde sig, vad man åt och skördade, vilka djur man hade, hur man roade sig osv. Allra hetast är febern i Västergötland. Riddarveckorna med tornerspel som startade för flera år sen i Hova växer sig ännu starkare och på fler platser, verksamheten runtomkring utökas med upplevelser och nu byggs Medeltidens Värld upp i Götene vid Kinnekulle. Med filmkulisserna från ARN-filmerna. (Bild lånad ur tidningen Medeltidens Värld.)

Ryttare leker riddare i dyra rustningar och brynjor och skaffar sig alter egon i form av Herman af Rudbäcksdal, Lejongap och Den Gothiska Tjuren… och så håller det på. Det gäller att ta vara på intresset innan det falnar… eller det kanske det aldrig gör? Folk vill kanske återinföra medeltiden… på fritiden? Tänk vad han satte igång, den Guillou.

Själv är jag inte sååå fascinerad av spektaklet, men har ändå skrivit ett par böcker om vikingatiden långt tidigare - åt en hembygdsförening , det har jag. Här är dom.