Maskrosbarn har man hört talas om men ...hundar. Sigrid och Ulrik är numera fullfjädrade specialister på att plocka maskrosor ur gräsmattan.

Det var Sigrid som började. Hon tyckte det var så trevligt och gott att gnaga på rötterna när man (läs: Husbonden) rensat ogräs. Hon övergick snart till att nypa av knopparna på de som sticker upp ur gräsmattan. Och nu har Ulrik lärt sig gilla "delikatesserna". Hur nyttigt det än må vara med maskrosvin och sånt har jag aldrig lärt mig gilla detta torrbeska, men smaken är som baken.

Bara att vänta på att kanaljerna sköter ogräsrensningen från början till slut.

Fick ett jättebra namnförslag från Alle på den lille gojpojken som kom ut i går.

Sture får det bli!

Associerar till Sturebadet efter hans plask i karet. Så här såg det ut då. Klart han ska heta Sture.

Han var ute en stund i morse också och inspekterade morgonbestyren i fågelhuset. När vi kom hem långt senare syntes han inte till, bäst att kolla i holken eftersom de vuxna varit ute under dagen. Man vet aldrig var ungarna kan hamna annars. Jodå, han satt där i holken bland syskonen och mådde gott. Man får ta det i etapper, tyckte han.

På bilden syns också tydligt det som skiljer hanar från honor, den koboltblå färgen på vingarna. Det var Ruth som frågade. Hanen har också en svagt blågrå streck från ögat bak mot nacken. Kännetecknen syns på bilderna från det ursprungliga inlägget 22 april.

Den blågrå strecken bakom ögat syns av förklarliga skäl inte så väl på de blå sparvpapegojorna, däremot det koboltblå på vingarna.

Kvällen inleddes med varma mackor och en timmes bildbehandling i dator för dagens skörd samt tv-serien Klass 9A. Nu drar terminen mot sitt slut och tittarna kan konstatera att lärarna ställt upp utöver det vanliga. Jag menar... vilka andra ordinarie lärare skulle som Igor hämta Tova hemma varje morgon för att få henne till skolan i tid, eller skänka henne en elbas som musikläraren gjorde?

Krävs verkligen så mycket för att få så dåligt motiverade elever att finna lust och engagemang för framtiden? Om det är så illa att detta gäller för väldigt många elever i dagens svenska skola är det i praktiken ogörligt. Från lärarhåll alltså. Att bara ge och ge som dom gör utan feedback är utbrännande. Så kan ordinarie lärare inte hålla på med varje elev år efter år.

Detta vittnade ju Gunilla om i ett tidigare avsnitt. Hon var "tvärtrött och längtade efter kudden". Oavsett hur det går på det nationella provet önskar jag alla lärarna en god och välförtjänt vila efter detta.

Det borde vara bättre samhällsekonomi att varje förälder tar större del i peppningen, för dem gäller det åtminstone bara ett eller två-fyra barn under en livstid, inte som för lärarna 20 elever varje dag år efter år hela yrkeslivet. Gör föräldrarna det?

Vad lär oss detta?

Är dagens skola i dagens samhälle så jobbig och motbjudande och svår för dagens elever att det inte är genomförbart?

Är föräldrarollen med två jobbande föräldrar på heltid oförenlig med att få fram sina barn till gymnasiet?

Som ett omvänt Jeopardy detta; har inga svar, bara frågor. Samt ett tips; Tror att ungarna lyckas med proven.

Är i allfall klar över en sak... betygen har inte med ungdomarnas skoltrötthet och hopplöshet inget att göra. När ungar inte orkar bry sig kvittar det vilka betyg de missar. Just då bryr de sig inte.

Googles tre ungar gav sig inte, de skulle UT. Till varje pris!

I morse satt tre fjärdedelar av kullen tätt hoptryckta i solen som lyser in på golvet. Härlig syn. Fjärde ungen matas i boet av mor och far.

Mor har stora omsorger. Man ser hur hon försöker locka upp dem på grenarna. När ungarna tigger som värst åker mamma ner och retar dem lite för att i nästa stund flyga upp på grenarna och locka på dem därifrån. En unge har redan lyckats. Den kallas Pelle Redig just nu (bild t.h.) Vilken kamouflagefärg!

Årets första papegojunge. En liten gojpojke irrade sig ut ur holken idag. Det var en ren händelse att vi såg honom där han satt i badkaret, plaskvåt.

Han fick hjälpas upp på en gren, men kände sig inte hemma där heller.

Det dröjer väl inte så länge innan de verkligen ska ut på allvar men han behövde torka upp därinne, tänkte vi och stoppade tillbaks den lille krabaten. Vi får väl se i morgon var han är...

Denna "sagoskog" fyller en hel vägg hos min nya frissa. Ovanligt färgrikt för att vara en frisersalong enligt min erfarenhet. De brukar annars vara rätt trista. Konstnären heter Lars Galle.

Släppte in rörmokarn med pappas badkar halv åtta i morse, besökte hemtjänsten med frågor inför pappas hemgång. Vände hem för djurskötsel och promenad. Ringde ortopedservice å faderns räkning. Några samtal hanns med till far och sjukhuspersonal.

Liten stund i solen, liten smörgås och några sudoku fick ner tempot före frissan medan Husbonden återvände från Grannstaden med bytta akvarielysrör. Efter detta välförtjänt vila i solen medan Husbonden fixade nytt i rabatterna.

Sen ringde pappa igen och var pratsjuk. Dagen i ett nötskal. Börjar krokna av tempot men det är inte färdigt än… I morgon besöks pappa å sjukhuset och vi tar rullstolen till Ortopedservice för att få ut hans sommarskor.

Behöver snart semester.

Grannbonden plöjer och hundarna skäller. De har ännu inte vant sig vid vårbruket. Snart höjer de inte ens på ögonbrynen.

Ringmärkt sex nymfungar och fyra papegojbarn idag. Två papegojungar väntar i holken intill, men ett tredje par har gett upp om sina sex ägg. Tror det beror på revirstrider, arten är känslig för sånt. Vi grunnar på nya lösningar för framtiden.

Tre kanarieungar hoppade ur boet i morse, för tidigt. Googles ungar är snart färdiga men var lite heta på gröten. Stannade tacksamt kvar i boet när jag lyfte upp dem. Insåg väl sitt misstag.

Kanariehonan Helmut har äntligen fått ro i sitt bo. Såpass att hon vågar lämna sina tre ungar då och då. Lugnet beror på att jag helt enkelt fick köra ut en hop sebrafinkar från voljären. Det var främst ETT PAR som bestämt sig för att psyka ut Helmut. De satt på kanten och stirrade på henne medan Helmut försökte vända dem ryggen och skydda sina små.

Då klev sebraparet helt fräckt in till Helmut och började bygga där. Släpade in en massa bråte och placerade runt henne. Och låg där! När Helmut var ute täckte de hennes ungar med mossa!

Plockade förstås undan efter hand men detta var ingen lyckad lösning så jag fick ut det paret och några till. Nu sitter 13 sebrafinkar i skamvrån. Ungarna ska levereras men de vuxna ska tillbaka in igen när häckningen är klar. Det sjunger på sista versen där.

Kan ändå inte bli arg på sebrafinkarna, de har överlevnadsinstinkt och skulle med glädje föröka sig som råttor om tillfälle gavs. De är otroligt charmiga, på sitt vis, men ska vara ihop med tuffa fåglar i häckningstider. Så blir det nästa år.

Mellis friade till Pärlvit i reservburen idag. Hans sång klingade ut genom den öppna dörren och Pärlvit är med på noterna. Dom var så rara. Bra att han nu kan kanalisera sina drifter på en flicka som kan bli hans egen.

 -----

Ovanpå allt annat som hänt idag slocknade BÅDA lysrören samtidigt i akvariet. Morskt hämtades inköpta dylika som vi hade på lager. Fel storlek! Mörkt och dystert ända tills i morgon, var man nu får bytt rören. Inköpsstället ligger liksom inte i min färdväg.

Och bonden plöjde så det dånade på åkern runt Lilla Huset hela kvällen ända tills för en liten stund sedan. Måsar och trutar samlades snabbt och tjoade så vackert i solnedgången.