En absolut höjdare för mig var det block med farfar Konrads allra första akvareller som jag fått av pappa. Ett litet beige inbundet akvarellblock klätt med linnetyg i storlek 15 x 25 cm. Jag är riktigt lycklig över denna gåva!

- Åååå, sa jag bara. Åååå, titta!

Det var rena julafton. Jag är uppväxt med farfars måleri så jag borde vara mätt, men det mesta jag sett är stora oljemålningar och pasteller. Detta är akvareller av litet format, just sådant som länge fascinerat mig och som jag nån gång hoppas kunna göra själv. Blocket innehåller drygt femton läckra små verk. Farfar betydde mycket för mig. Jag bär för alltid honom inom mig.

Detta var hans första test på måleriets bana. Han var mångårig tbc-patient på sanatorium där patienterna fick olika slags "yrkesutbildning". Farfar fick hjälp med konstnärskapet som passade honom perfekt. Det syns att han hade gåvan.

Dagen började med... guess what... snöfall. Aprilsnö är ju inte ovanligt men efter "påskavintern" är man less. Mest tänker jag på ärlorna som kom igår, men det var ju ändå milt och nu på kvällen är det borta.

Pappas 85-årskalas avlöpte perfekt från planering till genomförande. Vi fick till och med upp fasadflaggan utanför i sista minuten. Jubilaren var trött och medtagen men pigg ändå. Nu ikväll lät han faktiskt piggare än på länge efter uppvaktning av både PRO, kören och vännerna (18 pers i en liten tvåa).

Enkelt men ändå högtidligt tal inledde partajet. På hurrarop, kaffe och tårta följde sång och musik så väggarna bågnade. Kören ackompanjeras av superduktig musikdirektör på synth. Det var tryck och ös i pensionärskören!

Sen var pappa ännu mer medtagen med ett blodsocker på 28! Hemtjänsten kollar, tack och lov. Lite oroligt är det men min egen "diagnos" på hans besvär (bortsett från diabetesen då) drar mot magkatarr, simpelt men väl så jobbigt när det pågår. Svar får man först efter undersökning så småningom.

Porslin lånades gratis från äldreboendet och behövde inte diskas. Bara att lämna in. Kaffekannor likaså. Verkligen bekymmersfritt.

Äntligen börjar min egen mage lugna ner sig efter kalaset. Man kunde tro att jag festat en natt fast det bara var ett enkelt tvåtimmars kaffekalas. Vid hemkomst var det dags för återställare i form av Samarin, Ramlösa, Samarin i en enda lång ström. Nu först är det lugnt efter te och knäcke.

Detta kalas och pappas hälsa har ockuperat tillvaron i tre dagar. Efter denna epilog får det vara nog. Nu börjar resten av våra liv.