Det var för gulligt. Vi kom precis ut på trappan för att göra kvällsjobbet i fågelhuset när jag blev varse det välbekanta pipet, tssuuit, tssuuit! Och sen ven det till om huvudet när de for förbi och upp på fågelhustaket...som de har för vana.

Och bråttom hade dom, och glada var dom. For omrking i en rasande fart både högt och lågt över våra hustak, som om dom aldrig varit i Afrika. I en yrande lek, jagandes varann i ren glädje. Kände på tv-antennen, sprang några steg på nocken och kastade sig ut igen. "Ja, vi är framme! Vi hittade!"

Vi stannade till och vred våra huvuden för att hänga med. Man blev riktigt yr. Och vips var dom längre ut på åkern. De var säkert hungriga efter resan och måste leta upp ett bra ställe med smaskiga insekter.

Och hackspettarna trummade sina solon. Ratatatata, från den ene, och prrriiiing, prrriiiing från den andre. Den sistnämnde har hittat ett eget sound på grannens flaggstångsknopp. Hur han håller sig fast vet ingen.

Från kvällningen och under hela natten leker grodorna i damen. Krrroooååå, krrroooååå... håller det på timme efter timme ända fram till morgonen.

Det tar sig, det tar sig.

Så här ser det ut när voljärens alla fåglar torkar efter duschen ovanpå risfågelholken under lysröret. Ibland blir det knôkafullt på taket så att inte alla får plats och då uppstår viss turbulens. Och handgemäng. Detta är den ena av våra två "torklådor", båda i fullt bruk. Under allt steppande på taken ligger risfågelhonorna och ruvar. En kull från vardera holken är redan ute, två nya kullar är på gång. Vi bara häpnar.

Grit har lämnat boet

Orange har äntligen fått fram en levande kull efter lång väntan. Hon startade först av alla honorna i år och ruvade fram en unge. Som dog. Nästa försök  sabbade astrildpojkarna som fick flyttas undan då de ville ruva hennes ägg.  Två jättefina ungar fanns i boet. I bild syns Grit (ännu en tokig variant på Greta-temat på grund av "mörka glasögonen").  

Grit hoppade ut i dag och stolpade omkring på höga ben. Ville inte för död och pina tillbaka till boet när jag försökte, skrek högljutt och studsade ut igen. Bra gjort!

Vacker måsfinkpojke från i  år.

Operation Rädda Helmuts Ägg har inletts i Fågelhuset.

Ett gäng busiga risfågelungar är fulla av energi och stör Helmut som ligger och ruvar på sitt fjärde bo för i år (4 ägg). En enda kull har hon fullföljt lyckosamt, de två andra har hon lämnat strax före kläckning. Helmut som är vår allra bästa kanariemamma har tröttnat på störningarna hon utsätts för. Helmut är för snäll. Tidigare var det måsfinkar som störde.

Nu är det detta glada och framfusiga gäng som av nyfikenhet trakasserar Helmut som ligger i boet bakom, halvt dold. När hon var ute för att proviantera och duscha såg jag i går fyra risfågelbarn leva rövare i boet och stampa omkring på hennes ägg...!! Så upplevde jag det i alla fall just då och fick kramp i magen av oro.

Nu gäller att till varje pris få dem att tänka på ANNAT. Idag hämtades storknoppiga syréngrenar, blåbärsris och färsk mossa. Mycket populärt och gav genast resultat. Dessutom ökas givan uppblötta fröer, hirskolvar... allt vad vi kan komma på för att få risungarna att syssla med annat. Hoppas det går vägen. Hon verkar målmedveten däruppe i hörnet. (bild: sebrafamiljen kalasar på hirskolv, fin sysselsättning för ungar.)

I fjol hade Helmut måsfinkar och andras kanarieungar liggande hos sig i boet och lyckades ändå få fram tre kullar. Varför vill alla ligga hos Helmut? Svaret är nog att hon inte säger ifrån. Andra kanarier får ligga ifred i sina bon, men Helmut får sällskap. Kanske måste man separera dem? Eller kan vi hitta på annat? Det är frågor som måste få sitt svar till nästa års häckning.

(bild: måsfinkpojke som redan spelar och har intagit den typiska päronformen som hör till då.)

Googles ligger tryggt i sitt bo och trycker så hårt på en förmodad andrakull att vi inte ens kommit åt att känna om hon har några ägg. Det visar sig snart. Hon kör bort alltför närgångna besökare.

Äntligen vid datorn i lugn och ro.

Förutom lätt städning hos pappa inför morgondagens 85-årskalas har vi hämtat beställda tårtor och wienerbröd samt skött Egna Hemmet med fåglar och djur. (Ingen promenad i dag heller.) Tårtorna förvaras nu på gårdens kallaste ställe (kylskåpet var fullt) vilket är garagegolvet. Garaget är inrymt i gamla lagården med betonggolv och stenväggar, en skön tillflyktsort under heta sommardagar. Hoppas inte tårtorna smakar bensin...fniss,fniss*

Hamnade i polisrazzia på Byn idag, fick blåsa och visa körkort. Alles in Ordnung. Tur vi inte körde min bil vars avgassystem "pluddrar" friskt just nu och måste bytas (på allt annat, puh...). Fantastiskt befriande att inte vara spritdrickare alls när sånt händer. Man behöver inte ens fundera på hur nyss man tog något. Det är rent - alla dagar intill tidens ände. Och bältena satt på. Yes!

Det är mycket sällsynt med poliser i Byhålan, eller 'Village Hole', som någon sa. Man blir riktigt glad åt att se poliserna!

Lätt middag, spaghetti och köttfärssås. Att Husbonden ställt till det med att äta just spaghetti TRE dagar i rad innan på jobbet kunde vi bara inte ta hänsyn till när tiden var knapp. Det fanns inte på kartan. Förresten sa han inget om saken förrän vi satt till bords. Men han var glad ändå och åt med god aptit.

Bilar tvättades av Husbonden som också hämtade in snöpinnarna och spred grus i vägens värsta hålor vilka Bonden egentligen är skuld till med all traktortrafik..

Själv hann jag med telefonsamtal, koka mer ägg, paketera uppmatningsfoder, hämta mossa och blåbärsris samt storknoppade syrégrenar... allt  till fåglarna. Tänk att så mycket jobb kan inrymmas på några få rader i en blogg!

Ånyo kollades hälsoläget för Pappa per telefon. Det är lite kinkigt nu, kan jag säga. Det blir inte lättare när han envisas vara doktor själv...

Även Husbondens bil krånglar, dras med "reumatiskt" eller vad man ska jämföra med (lager eller drivknut eller nåt sånt). Den har låtit länge men vi ville vänta på sommardäcken.

Just nu kör vi inte mer än nödvändigt och nästa vecka verkar bli än mer hektiskt, håhå jaja.