Ringmärkt sex nymfungar och fyra papegojbarn idag. Två papegojungar väntar i holken intill, men ett tredje par har gett upp om sina sex ägg. Tror det beror på revirstrider, arten är känslig för sånt. Vi grunnar på nya lösningar för framtiden.

Tre kanarieungar hoppade ur boet i morse, för tidigt. Googles ungar är snart färdiga men var lite heta på gröten. Stannade tacksamt kvar i boet när jag lyfte upp dem. Insåg väl sitt misstag.

Kanariehonan Helmut har äntligen fått ro i sitt bo. Såpass att hon vågar lämna sina tre ungar då och då. Lugnet beror på att jag helt enkelt fick köra ut en hop sebrafinkar från voljären. Det var främst ETT PAR som bestämt sig för att psyka ut Helmut. De satt på kanten och stirrade på henne medan Helmut försökte vända dem ryggen och skydda sina små.

Då klev sebraparet helt fräckt in till Helmut och började bygga där. Släpade in en massa bråte och placerade runt henne. Och låg där! När Helmut var ute täckte de hennes ungar med mossa!

Plockade förstås undan efter hand men detta var ingen lyckad lösning så jag fick ut det paret och några till. Nu sitter 13 sebrafinkar i skamvrån. Ungarna ska levereras men de vuxna ska tillbaka in igen när häckningen är klar. Det sjunger på sista versen där.

Kan ändå inte bli arg på sebrafinkarna, de har överlevnadsinstinkt och skulle med glädje föröka sig som råttor om tillfälle gavs. De är otroligt charmiga, på sitt vis, men ska vara ihop med tuffa fåglar i häckningstider. Så blir det nästa år.

Mellis friade till Pärlvit i reservburen idag. Hans sång klingade ut genom den öppna dörren och Pärlvit är med på noterna. Dom var så rara. Bra att han nu kan kanalisera sina drifter på en flicka som kan bli hans egen.

 -----

Ovanpå allt annat som hänt idag slocknade BÅDA lysrören samtidigt i akvariet. Morskt hämtades inköpta dylika som vi hade på lager. Fel storlek! Mörkt och dystert ända tills i morgon, var man nu får bytt rören. Inköpsstället ligger liksom inte i min färdväg.

Och bonden plöjde så det dånade på åkern runt Lilla Huset hela kvällen ända tills för en liten stund sedan. Måsar och trutar samlades snabbt och tjoade så vackert i solnedgången.

Pappa är bättre för var dag men faktiskt allvarligt sjuk. Han har legat inne två veckor medan personalen fått upp honom ur allmändåligt tillstånd så att han själv går till matsalen och äter tre mål om dagen! Detta är stort. Han ringer själv ett par gånger om dagen och är pratsjuk, längtar efter böcker och frågar om saker.

Men hans båda sjukdomar har fått alla värden att spåra ur och han är nog ett knepigt fall. Han måtte ha kört på reserven under en lång tid, men så är det när man "kan och vill själv". Nu är ena foten svullen och kall, troligen dålig cirkulation på grund av diabetes (huuu). Personalen går igenom hela honom efter hand och försöker rätta vad som är fel. Dom är jätteduktiga! 

Det talas om hemgång, kanske i nästa vecka. Men ingen har försökt få ut honom från sjukhuset på grund av platsbrist. Nu ska hemtjänsten kallas dit för vårdplanering.

Innan jag visste ordet av befann jag mig i kaos. Första samtalet ringdes kl. sju. Pappas badkar ska installeras och rörläggare har guld i mun och vet när dagen börjar. En timme senare beställdes bröd hos bagaren så att det inte skulle vara slut när vi dök upp. Åtta var också tiden när tålamodet sprack...

Skulden bär Apotekstjänst, den automatiska. Vi behöver nya mediciner båda två. Jag administrerar på hemmafronten. Det stupade redan på inloggningen... det som förut fungerat så bra.

Sen fick jag spel blandat med skrattparoxysmer när en vanlig människa i andra änden svarar att hon SER att det inte är min man som ringer...! Jag använde förstås HANS personnummer och HANS kod från VÅR telefon. Det var hennes idiotiska förklaring till att inloggningen inte funkade. Egentligen rätt kul. Fnissade så tårarna rann mellan vredesutbrotten.

- Du får tala med honom själv, sa jag. Röt en ramsa och räckte över luren så hon skulle bli nöjd. Inte fungerade inloggningen bättre då... det är ju SAMMA siffror!

- Å, vad konstigt, hörde man då. (!?!?)

Senare under dagen var det min tur. Samma historia! "Inloggningen misslyckades försök igen". TRE försök krävs innan en Människa svarar. Hon trodde det var mitt fel, försök igen.

Sen valde jag Synpunkter och Klagomål. Tekniska supporten fattade heller inget men kopplade förbi mig till manuell betjäning, "Tryck personnumret" säger den.

- Jag rör inte en knapp till, ni har fel på systemet!

Man uppskattar hög säkerhet, men då ska det funka. När Husbonden kom åter från inköpen hade han bara två av tre mediciner med sig. Läkaren hade skrivit ut FEL... jag menar RIKTIGT fel. Kaoset var då ett faktum, värk i axlar, huvud och nacke. Hjärtklappning.

"Försäkringskassan finns inte längre!" säger en kompis i luren.

Hon hade förgäves försökt få tag i sin senaste handläggare men inget av kända nummer fungerade, dom hade upphört eller tusen och en andra föklaringar. Försökte med andra handläggare som passerat revy genom ärendet. EN ENDA tjänsteman nåddes när hon överlistade "spärren". Han visste inte heller vart han skulle ringa - INOM SIN EGEN ORGANISATION! Försäkringskassan brakar alltså samman. Den allmänna ansvarsflykten driver dem att göra sig onåbara och detta är riktigt ruggigt. Just den instans som jagar bäst och drar in folks ersättningar på löpande band ÄR INTE ENS ANTRÄFFBAR. Detta är mycket allvarligt.

Följande om en konsumentvägledare som vägrade svara på fråga från en grannsocknes invånare (Väninnan).

"Du får inte tala med mig! VEM har kopplat in dig?" Sagt med avvisande stämma.

Nu är det högt vatten. Hela samhället rasar omkring oss. Dags att vakna.