Äntligen kom så lite regn… efter sex dagar med över 27 grader. Tempen sjönk från 29,7 till 22,0 på tre timmar när molnen lagt sig tillrätta över oss och vindarna svepte genom huset. Det där med vindar har en god psykologisk effekt. Kände genast stressnivån sjunka. Förlösande.

Här har vi haft 30,6 grader i skuggan som mest i går och 25 grader inne – trots alla försök att sänka. Det finns de som haft det värre, men detta var illa nog med mitt mått mätt. Mådde både fysiskt och psykiskt illa i går. Och när morgonsvalkan uppnåddes i sovrummets tvärdrag i morse fick jag frossbrytningar. Man är ju på kokpunkten…

Steg upp fem för att njuta av morgontimmarna i n n a n hettan drog på igen. Vilket lyckades. Mathållningen har varit minst sagt knepig under den här värmeböljan. Ingen matlust, ingen fantasi. Nu är det 19,3 ute och 22,7 inne. Prognosen säger mulet för morgondagen vilket bifalles med acklamation. Nu får det räcka med värme för den här gången! Basta!

... i ett tidigare inlägg måste jag rätta en av mina egna grodor. Grodorna på bild har inget ont gjort!

Det var en gransångare som trillat i kaminen häromdagen – ingen lövsångare som jag antog. Vi har fullt med lövsångare här för övrigt. Arterna är mycket lika varann och jag ägnade mig inte åt examinering i den prekära situationen.

Den rätta uppgiften fick jag genom att fråga facebookgruppen "Vi som älskar fåglar" där duktiga fågelfotografer lägger ut vidunderligt vackra foton på vildfåglar samt hjälps åt med att artbestämma kniviga fall. Mycket kunniga personer där och man lär sig massor. Rekommenderas den som har facebook-konto :-)

Således var det förstås Operation Rädda Gransångarna som utfördes häromkvällen eftersom de lekte vid skorstenen där ett av syskonen fallit ner… herreminje. Rättar direkt i inläggen.

Operation Rädda Gransångarna fick en explosiv start efter tidigare inlägg HÄR. Under kort rast i 'carporten' med god utsikt över skorstenen fick vi se hur hela gransångarfamiljen med flera barn lekte runt skorstenen... Ooops, vi mådde riktigt illa ett tag. Inte har de kommit hem och kämpat fram en hel familj för att de ska dö i vår skorsten!!! Resolut beslut om blixtutryckning. Klockan nio på kvällen. Det gällde ju livet.

Husbonden klev upp med en bit fågelnät och tång. Det är ju löjligt att stå nedanför och ha åsikter utan att veta hur det ser ut. Alltså fick jag ge mig upp, jag också. Läget var knepigt. Skorstenens form v a r besvärlig. Två stora tomma pipor och en som används. Tidigare har hopknycklat hönsnät använts och tryckts ner över piporna, men sotaren har slarvat med att täcka igen pipan efter sig.

Ner med gamla nätet. Upp med det nya som var särdeles motspänstigt. Efter lite knep och knåp fick vi täckt piporna nödtorftigt. Allt ska få en annan lösning när svalorna har flyttat, när vi får fiber och tv-antennen ska ner. Nu borde inga lövsångare kunna ta sig ner i alla fall. Som livräddare kände vi oss när vi senare kom ner alldeles sotiga om händerna.

Liten gransångarunge damp ner i kaminen i går. Man blir lite paff när 'något' fladdrar inne i kaminen. Utan att det brinner alltså. Här har inte eldats på mycket länge, och tur är väl det. Lille pippin har lyckats trassla sig förbi nätet på skorstenen (som ska förhindra sånt här), dunsat ner genom skorstensröret, virvlat runt i sotkanalen, sett ljuset från kaminen i någon springa och sökt sig framåt till kaminens glaslucka.

Detta har hänt oss förut med pilfink - se HÄR. Vi är alltså inte förvånade. Mysteriet med h u r någon kan ta sig förbi den smala springan kvarstår. Rent obegripligt. Men tydligen möjligt. En gransångare är dessutom mindre än en knubbig pilfink.

Lille gransångaren kunde nu befrias lätt. Han kisade mot solen ett tag, sa "kjiiep" och flög till närmsta rönn. Hade inte heller blivit tillnärmelsevis så sotig som pilfinken blev på sin tid. Hoppas att han inte har sot i luftrören så vi får höra hans vackra sång så småningom.

Sakernas tillstånd på skorsten måste ändras. Där ligger ett trassligt hönsnät som sotarn slarvat med att dra tillbaka...!! Vi vet nu hur det bör rättas till.

Under pågående värmebölja planeras för skogsliknande planteringar i trädgården. Mycket skugga. Vandrande skugga. Spräcklig skugga. Där mår både vi och växter bra. Partier vi förut tänkt lite lätt på blir med ens högaktuella för åtgärd. Denna bölja får efterföljare, spås det. Det är klimatförstöringen.

System för enklare bevattning planeras. Spridare som köpts håller ett år eller två… sen kaputt. Dyrt och opålitligt. Omöjligt att springa runt med slangen och spruta lite här och där. Det ska vara djupbevattning kvälls- och nattetid. Torv i jorden håller fukten.

Min dröm är ett hopkopplat system med utlagda slangar (med små hål i) som startas med bara EN kranvridning. Funkar inte överallt, men så nära idealet som möjligt. Något att sträva efter.

30,1 i skrivande stund. Nödvändigt jobb utförs före elva. Sen är det kört. Marsvinens låda fick stortvätt ute där man kan blaska ordentligt. Värmen hålls utanför bostad och fågelhus med militärisk disciplin. Inte minsta glipa i fönster eller dörr tillåts. Sen hasar man runt på svala ställen.

Under ”palmen”, rönnsumaken, där fasaden vetter mot dammen (bild) är det skugga ända till 15-tiden. Från 18.00 är fågelhusets ”carport” drägligt sval. Nödställda med värmeslag hänvisas till källarkallt garage med väggar av sten. Det gäller att överleva.

Följare av denna blogg m å s t e stå ut med grodor – haha, både i text och bild. Här kommer två nya bilder. Underbara djur med finurliga lösningar. Kolla den som kommer upp under näckrosbladet med ett leende.

Begravning idag för vår grannes bortgångna vän (75). Oväntat, mitt i livet. Drygt 50 gäster. Ovanligt med kistbegravning idag, men vackert med lång begravningsprocession. Många menar att gåvor till olika fonder är mer välkomna än blommor ”som ändå inte håller”, men för mig ska en begravning omgärdas av blommor. Det ska vara vackert att minnas.

Spannmålen mognar tidigt på åkrarna i stekande sol och torka. Ingen vind, inga större hyss på bôggda. Alla håller sig i stillhet. Avvaktar värmeböljan. Utom en bonde som balar hö. Dagens kulmen för Lilla Huset nåddes vid 17-tiden med 29 grader. Bevattning. Vila. I väntan på kvällssvalkan… först om fem timmar.

Bra att SMHI nu varnar när tempen går över 30 grader. Det kanske kan få tyst på tv-folket som brukar skrika efter ”ännu mer värme” och ”var är sommaren” trots underbara svenska sommardagar med 21-22 grader. Det är inget annat än ett rent hån mot gamla och sjuka som inte pallar med (har inte med ovannämnda att göra).

Att rynka på näsan åt några regndagar går också under kategorin dåligt uppförande när allt håller på att torka bort. ”Vatten är källan till allt liv” brukar jag svara dem som inte begriper bättre. TV har ett enormt genomslag och det är viktigt att handskas varsamt med uttrycken.

Öppen Trädgård är fina tillfällen att få se hur andra gjort. Vi har alla samma huvudbry rörande bevattning, gödsling, jordmån, skuggning, uteplatser mm. Inte minst får man tips på nya sorter. Hur många växter man än lär sig blir man aldrig fullärd. I söndags var vi i Tråvad utanför Vara hos ett par som gjort en vanlig platt hustomt till en skogsplantering med nödvändig skuggning. Växter mår ju inte bra av ständig sol dagen lång. Vilket aktualiseras inte minst nu när SMHI varnar för 30-32 grader. Flera av de nya idéerna bearbetas nu i skallen. Och anpassas till våra egna.

Lilla Huset har en period samlat på många kända växter – nya för oss. Rikblommiga saker, höga och praktfulla i massverkan, och som sprider sig lätt. Det ger mängd.

Nu har ögonen öppnats för de små nävorna. Lite mer blygsamma, skira saker som inte skriker ut sin existens. Såna som man får l e t a för att hitta - och t i t t a för att se. Det finns såå mycket vackert och trevligt. Enda kravet: de ska vara lättodlade.

Visar några av bilderna. Tagna mitt på dagen i stekande sol med mobil vilket är dödsdömt på förhand. Då blir det inte bättre än så här.

Årets tidigare oro för ärlorna var nog befogad, men det blev i alla fall ungar. Tre ungar från två kullar. Något har gått snett – de brukar ha två kullar med vardera fyra ungar. Ärlans bekymmer i juni var befogat... ingen enda unge synlig, trots att vi hört matningar.

Ärlepappa spatserade uppgivet på nocken, med bildligt talat uppdragna axlar och modstulet sparkande i takpannelaven. Såg bedrövad och deprimerad ut. Ärlemor syntes inte till – och vi befarade det värsta. Men en enda unge fanns. Den hölls diskret i Parken medan mor låg på nya ägg. Långt senare presenterades den för oss.

Strax sågs åter båda föräldrarna och matade ljudligt i nya boet. En dag kom det ut två – endast två - ungar. Ett konstigt år är det... Hur som helst är nu alla tre ungarna med i trädgården. Till vår stora glädje. Och ganska orädda därtill. Att följa ärlornas familjebildning är något som hör sommaren till.