Direktlänk till inlägg 22 juli 2014
Årets tidigare oro för ärlorna var nog befogad, men det blev i alla fall ungar. Tre ungar från två kullar. Något har gått snett – de brukar ha två kullar med vardera fyra ungar. Ärlans bekymmer i juni var befogat... ingen enda unge synlig, trots att vi hört matningar.
Ärlepappa spatserade uppgivet på nocken, med bildligt talat uppdragna axlar och modstulet sparkande i takpannelaven. Såg bedrövad och deprimerad ut. Ärlemor syntes inte till – och vi befarade det värsta. Men en enda unge fanns. Den hölls diskret i Parken medan mor låg på nya ägg. Långt senare presenterades den för oss.
Strax sågs åter båda föräldrarna och matade ljudligt i nya boet. En dag kom det ut två – endast två - ungar. Ett konstigt år är det... Hur som helst är nu alla tre ungarna med i trädgården. Till vår stora glädje. Och ganska orädda därtill. Att följa ärlornas familjebildning är något som hör sommaren till.
Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 | 4 |
5 |
6 | ||||
7 | 8 | 9 |
10 |
11 | 12 | 13 |
|||
14 | 15 | 16 |
17 | 18 |
19 | 20 |
|||
21 | 22 | 23 | 24 | 25 |
26 | 27 | |||
28 |
29 | 30 |
31 | ||||||
|