Sköna juveler! Trion i grodbaletten påminner om konstsim, det är bara näsklämman som fattas. Men som vanligt är djuren vida överlägsna människan – de behöver ingen klämma. Kan själv!

Fick en av grodorna, den stående, av Väninnan som tröstegåva för utståndna infektioner i sommar   . Underbar present - och så rätt! Lite bekant dessutom. Hade nämligen redan beundrat dem i butiken och tänkt, och tänkt… vilken skulle jag ta. Ett hastigt avbrott och köpet blev aldrig av. Presenten blev ett startskott...

När jag nu visste vilka trevliga kompisar den grodan lämnat var det inget att tveka på… Inga djur ska leva ensamma! Det var bara att åka till butiken och skaffa hem resten också.

Såå läckra. Härliga färger, härlig lyster. De gyllne ’naglarna’ är pricken över i. Obetalbara poser. Åsså minerna! Blir så glad var gång jag ser dem. Man kan sitta länge och titta. Verklig klass på den serien!

Arrangemanget runt om lever dock inte upp till stilen. Måste nu hitta nåt som gör dem rättvisa. En spegel under kanske…

De vackra exotiska vindruvorna i växthuset är ett minne blott. Druvorna var punkterade - varenda en. Ett gäng (många) berusade getingar har roat sig å vår bekostnad så till den grad att man inte längre kom in i växthuset för att vattna tomaterna! Festprissarna drumlade omkring, omtöcknade av den ädla drycken. Det vet man ju hur det är med fulla - de går inte att lita på.

Åker getingar hur långt som helst för att få sig ett rus? Vi försökte lokalisera resrutten. Några kom från grannen rakt över åkern. Några kom från skogen. Andra från ett tredje håll. Inget bo att kväva hemmavid alltså. Det var därför vi inte haft ont av getingar runt huset. De har ägnat sig åt dryckenskap och slagit runt.

I kväll när getingarna gått till sängs skulle Husbonden klippa ner vinrankorna. Var det tänkt. Men det var fullt i baren trots mörkrets inbrott. Getingarna vägrade åka hem, de surrade ännu med gänget och raglade omkring på golvet. Husbonden grep sig ändå modigt an uppgiften. Och släpade vinrankorna till komposten. Om getingarna alls hittar hem i natten får vi inte veta. De kanske inte ens blir insläppta... Får sova ruset av sig utomhus. Man vill kanske inte stöta på dem bakfulla och griniga i morgon när de ska leta efter druvorna "Va, e' festen över...?"  

Druvorna skulle inte användas till nåt speciellt, men nu får vi inte ens känna smaken när de mognat. Bättre lycka nästa år...

Slutar aldrig att fascineras av svalornas flygövningar runt våra hustak. Filmat häromdagen.

Nya tekniska landvinningar... Häromdagen lärde jag mig att göra skärmdump i mobilen med ny app med direktuppladdning på facebook. Ett genombrott! Nu slipper man fota skärmen med annan kamera, ladda upp i datorn och göra separat bild.

Idag hittades funktionen hur man beräknar t.ex utförd cykeltur i Google Maps! Slut med att sitta och måtta med snöre på vanligt papperskarta... En mil idag tur och retur till "Hallbergs Håla". Det var där vi fick cykelpunka förra året vid denna tiden så det var knappt man vågade svänga in... men nu det gick bra. Krafterna prövas efter genomliden inflammation och infektion i nämnd ordning. Cykelturerna blir fler och nya hjälmarna känns hur bra som helst.

Nu hoppas man bara att den eländiga storbranden i Västmanland ska hejdas, så att man kan slippa oroas för det. Talade med vänner som bor bara två km från branden. De gör inte mycket annat än följer förloppet. Det är rent förfärligt hur dålig beredskap Sverige har för katastrofer, och nån militär går knappt att kalla in som man gjorde förr - vi har ju inget försvar kvar alls ...

Ulrik har namnsdag idag. Vi mindes vår egen lille västgöte Ulriks glada hyss med tår i ögonvrån, så himla glad och snäll. Han var ingen utställningsstjärna men lyckades få reserv CACIB en gång. Den rosetten (orange) är en av det fåtal jag sparade vid rensning nyss. Av ett tjugotal mindre viktiga rosetter sparades de v i k t i g a som hängdes på bättre ställe (vid en av mina målningar). Ny väggyta ledig på gamla platsen.

Åska - regn - fuktigt - kvalmigt. En dag sken solen och svalorna samlades för årliga flygövningar. I år från lagårdsnocken. Försökte fota men var för långt ifrån. Förr om åren var det mest ladusvalor. Nu minst lika många hussvalor. 

… är ingen gällande slogan för mig. Speciellt inte i högsommarvärme. Men jordbina, eller sandbina som de heter på svenska, är energiska som tusan. Där ligger man i lä. En dag i början av både värmebölja och luftvägsinfektion filmades det som nu blivit en liten film (nedan). Man blir matt bara av att titta…

Här går det undan när bina startade bygget av en bohåla. Mellan våra plattor på uteplatsen vid dammen. De flög ner med löv i famnen. Släpade upp stora stenar och… flög iväg med dem! Gruskorn egentligen, men för dem stora stenblock. Vilken energi. Tur som en tok, att man filmade. Dagen efter hade de gett upp projektet och dragit någon anann stans.

För övrigt...

har tempen sjunkit. Man börjar återhämta sig. Max 22,7 idag och bara såå lagom. Med blåst och mulet. Cykelturen på 1,5 mil var underbar. Dock med ihärdig motvind så att benen värkte… Smällar man får ta.

Uppe med tuppen är Lilla Huset då och då. Kvart i fem var jag på benen och klädd en morgon. Och strax gol grannens tupp så det ekade över nejden. Korna kom för att äta frukost utanför staketet och det var så vackert att filmkameran åkte fram. Det kunde inte bli mer idylliskt än så.

Tänk… så här levde de förr. Våra förfäder. När de flesta var landsbygdsbor och sysselsatta i jordbrukets näringar. Man vaknade med tuppen i soluppgången och strävade sedan på tills det skymde. Ett idogt knogande i lugn och jämn takt. Utan stress. Är säker på att de då och då stannade till och iakttog tillvaron. Insöp dofterna och ljuden. Som jag denna morgon. En syn och upplevelse som blir allt mer ovanlig. Den sparas nu i mitt minne – och på DVD inför tiden på äldreboendet.

Tuppen var denna morgon oerhört energisk. Gol i genomsnitt var tionde sekund under den kvart som filmningen pågick. Och tur som en tok hade jag med korna. Nu är de flyttade till annan hage. Det gäller att gripa tillfället i flykten.

Men i morse måste tuppen ha försovit sig. Han gol inte förrän vid åttatiden när vi stack ut på en cykelrunda.

… tänkte vi, och släpade fram stolar, dynor, kuddar, korsord, pennor och glasögon. Lilla handväskan full med det småa och packning som till ett mindre sommarställe. Bara 28 grader idag. Väl på plats, uppstöttad med alla kuddar, korsord i hand och glasögon på näsan åkte stödstrumporna av. Barfota i denna himmelska tillvaro. Benen var ju ändå upplagda på separat stol med dyna.

Löste inte många ord. Just när vi dåsat till kändes dropp, dripp, dropp-dropp… åhej… utlovad åskskur i antågande och palmen håller inte direkt tätt. Bryskt upp och hoppa. Slit och släp med hela sommarställepackningen till 'carporten' intill nymfernas residens. In under taket med stolar, dynor och lilla handväskan med allt det småa. Visst vore det gott med lite kaffe. Upp och hoppa - igen. Sömnen var nu långt borta.

Regnet drog på, åskan också. Hämta liten kofta. Strax åskade det helt underbart. Satt kvar och njöt. Blixt och dunder, marken skakade, rutor skallrade. Små strömfall med darrigt ljus en stund. Hämtade nytt kaffe. Fotade. Hårt smatter på plåttaket. Jamen… precis så här vill man ha det efter en värmebölja. Naturen får vad den behöver. Bra mot brandrisken, bra för växterna, bra för oss. Och lite lättare att andas.

Ett par timmar njöt vi där. Blev faktiskt lite småhuttriga och drog med hela sommarstugepackningen in på verandan som nu hade svalnat lagom. Ännu någon timme tills åskvädret bedarrat och domherrarna kom fram för att äta rönnbär på den rönn som snart inte längre är. Den skulle tagits ner i vintras men glömdes av. Har knappt haft några löv, men just i denna är tydligen rönnbären som godast.

Inte så mycket Unter den Palmen alltså. Det kommer fler dagar.

*  Margus vet att det skulle hetat Unter der Palme, men då bleve det inte lika roligt :-)