Har äntligen hittat både film och ljudupptagning med den superba lyrfågeln. Fågeln som kan härma såväl bilburna skogsarbetare som kringsmygade kamerajägare.

Exakt återger den kameraskott från vanlig kamera och motordriven kamera, tjuvlarm på bil, motorsåg, fallande träd och handsåg.

Man baxnar över hur precist återgivet det är. Fågeln kan alltså härma allting vilket den sedan använder för att imponera på honor. Rekordet lär vara en hane som härmade 118 ljud.

Filmen ligger nedan och en inslag från vetenskapsradion i P1 ligger HÄR.

Det är naturligtvis David Attenborough, den berömde tv-producenten av naturfilm som står bakom klippen.

Lokaltidningen värnar Västergötlands landskapsfågel men nu ebbar vårens tranfrosseri ut. Kulmen vid Hornborgasjön uppnåddes den 3 april då 15 300 tranor räknades in. Nytt rekord. Nu sprider de sig över Sverige för årets häckning. Idag fanns 7 100 tranor vid Hornborgasjön.

I artikeln ovan berättas att man använder handräknare för att komma så nära verkligheten som möjligt. Ett tryck för varje ental, men det finns knappar för tiotal och hundratal också. Man har ju länge undrat över hur det går till.

"Våra" tranor som häckar i vår skog åker aldrig till Hornborgasjön utan kommer direkt till sin plats och stannar här hela sommaren.

Varför det så ofta slås nya rekord och tranorna kommer allt tidigare förklaras med att många av dem inte flyttar så långt. Många övervintrar i Tyskland och kan därför komma tidigare än långflyttarna.

Något man ofta glömmer är att det sker samling vid Hornborgasjön även inför avresan söderut under september-oktober men med mycket större spridning i tid. Som mest har 9 550 tranor räknats in samtidigt före avfärden.

Har fått låna dessa fina och märkliga bilder av goda vänner som fick en märklig fångst i sin fågelvoljär. Sparvhök!

Voljären står tillfälligt tom och utan dörr i väntan på renovering. Höken hade irrat sig in där och var fruktansvärt stressad. For omkring och landade ett flertal gånger på detta egendomliga sätt, hängande uppochned. Till slut lugnade han ned sig och kunde sitta still en stund och samla sig tills han kunde hitta ut samma väg han kom in.

Så här ser alltså hökuslingen ut i närbild. Vi har ju en likadan som brukar slå mot våra fågelvoljärer. Vacker och kraftfull, imponerande. Men visst har vi fågelälskare kluvna känslor för dem.

Måste ändå reservera mig för artbestämningen. För en amatör kan sparvhök och duvhök vara förvillande lika varann. Vissa kännetecken och färgnyanser skiljer honor, hanar och ungfåglar i olika stadier. Duvhök är den större 48-61 cm. Sparvhöken 28-38 cm.

Tusen tack för lånet!

Foto: Elisabeth Alström.

Alldeles nyss under gryningens rosa- och turkosfärgade himmel hördes underbar vårfågelsång i trädgården. Stark och ihärdig. Två kombattanter av samma art följde varann på respektfullt avstånd i sin sångduell runt hela trädgårdens inhägnad. De slog sig ner, duellerade, flyttade sig en bit, sjöng igen osv...

En vid komposthögen, den andre vid växthuset. I nästa stund båda vid fiskdammen. Deras respektive strofer vävde i varanda, så starkt, mäktigt och påträngande att jag borde sett dem, men nej... de höll sig väl dolda trots att ljuset borde räckt till.

Men sången... kände jag inte igen. Skyndade mig till datorn för att leta fågelläten medan jag åt frukost. Det kan vara problem att pricka rätt för ibland har fågelarterna olika dialekter i olika delar av landet. Men jag tror faktiskt att det var gärdsmygen som vi ju haft här i vinter. Jo, jag är nästan säker. LYSSNA HÄR.

Våren känns av även i fiskdammen såg jag. Fiskarna låg inte alls i dvala, de glad omkring på försiktig vårpromenad i det svaga morgonljuset under glastunn is.

Stunden efter när jag tittade ut på farstun ropade "vår" trana från sin vanliga plats tre gånger och nu var det verklig fart på kvittret i varje snår. 

Och detta är bara början...!

... hördes från Lilla Husets farstu i morse..

Omisskännligt var det så. Först ett rop. Sedan ett till. Avlägset. Men dock.

Stackars ensamma trana i kölden, tänkte jag. Men tranan var inte ensam. En förtrupp har observerats från närbelägen ort. Skönt, den var i gott sällskap.

Vår häckningslokal för tranor har årligen befolkats de sista tio åren och det var just därifrån som ropen hördes. "Våra" tranor brukar inte dra till närbelägna Hornborgasjön. De brukar stanna just här. Det är fantastiskt trevligt har ha dem i trakten. Vårt närområde är gamla fågelmarker från anno dazumal, så detta är tradition och kultur för mig.

Ett år hade lokalradion här i Västergötland "tranornas mecca" specialbevakning på tranornas ankomst. Man hade en reporter på plats vid Rügen utanför Tyskland där de brukar rasta före sista etappen hem till Sverige och Hornborgasjön.

Jag får ännu tårar i ögonen och hönsskinn när jag tänker på den euforiska rapporten: "Nu lyfter den första och drar med sig resten, nu lyfter tranorna ifrån Rügen. Om några timmar kan Ni se dem komma. Vid femtiden bör de landa hemma vid Hornborgasjön". Det var stort.

Några timmar senare hördes i radion: "Nu kommer dom. Här kommer den första flocken tranor direkt från Rügen." Det var rörande.

Ja, jag gråter nu också. Tranorna betyder väldigt mycket för en skaraborgare.

Ornitologerna räknar nu 2008 med att de stora flockarna vårtranor dyker upp i månadsskiftet februari-mars. I fjol siktades den första tranan söderifrån flyga in vid Hornborgasjön den 6 mars. Från Centraleuropa rapporteras en stor tranflock på väg norrut ha passerat över Luxemburg.

Det kom ett brev om fågelmatning med anledning av fjolårets rapport till Ornitologerna.

"Bäste Fågelmatare och Fågelräknare" stod det. Ett väldigt trevligt brev med tidningen Fågelvännen, lite annan information samt ett nytt rapportkort inför helgens stora fågelräkning.

Det är tredje vintern som Sveriges Ornitologiska Förening driver sin stora kampanj "Vinterfåglar inpå knuten" med räkning vid fågelbordet under sista helgen i januari. Senast fick man in 11 250 rapporter från hela landet. Svenskarna matar fåglar som aldrig förr.

Man vill att ännu fler ska hjälpa till.

Och det är lätt, rapporten avlämnas på blankett HÄR. Genom fågelräkningen vid utfodringen bidrar vi till miljöövervakningen där SOF följer trender hos de fågelarter som tillbringar vintern hos oss.

Rapporten ska avse den förlängda helgen 25-28 januari 2008. Man räknar under en timme och rapporterar det högsta antalet individer man ser av en art under den tiden.

Hos oss ser räkningen ut att landa på 2 st större hackspett, 12 blåmes, 10 talgoxe, 7 entita, 2 nötväcka och 40 pilfink.

Andra matnyttiga tips om fågelmatning får man också på deras sajt HÄR.

Flertalet av våra sädesärlor befinner sig just nu i Egypten – om de ens är vid liv. Forskare har sett flockar med 10 000-tals ärlor. Inte nog med att de riskerar livet under flyttning både dit och hem, de riskerar bli fångade och uppätna där också!

Jag blev riktigt illa till mods när P1:s Vetenskapsradion i morse berättade att Nilens fattigfiskare drygar ut inkomsten genom att fånga sädesärlor. Ärlorna övernattar vid Nilens vasskanter där fiskarna kastar in sten för att skrämma upp fåglarna som fångas i nät för försäljning. (Stackars mina ärlor...)

Men alla egyptier äter inte sädesärlor, man får hoppas att de är omtyckta på annat sätt också. I alla fall berättas skämtsagor och sjungs födelsedagssånger med text om sädelsärlan, sägs det i programmet.

Egyptens bönder har i alla fall lärt genom årtiondens jordbrukskampanjer att sädesärlan är böndernas vän genom att ta skadeinsekter. Dock vet många egyptier inte vart fåglarna tar vägen när de flyttar, de vet bara att de försvinner.

Återfynd av ringmärkta fåglar visar att de flesta svenska sädesärlor tycks övervintra i Egypten. Ärlorna från Danmark reser i huvudsak till Spanien. Man tror att inlandsisen kan ha varit den delare mellan Danmark och Sverige som orsakat att våra respektive fåglar valt olika rutter. Att flyttfåglarna kommer hit för att häcka har att göra med vår sommars rika överflöd av insekter som utnyttjas.

Själv tycker jag det är helt rätt att benämna Sverige som hemvist för våra flyttfåglar eftersom det är här de föds.

Fakta och bild lånade från svt. Fotograf: Hasse Holmberg/Scanpix.

Snön vräker ner just nu och det är riktigt mysigt inne. Ja, ute också förresten. Skulle gärna gått en runda i snöfallet om inte ryggen protesterat men nu får jag nöja mig med att titta på. Därtill är det skidtävlingar på tv mest hela dagen vilket inte gör saken sämre.

Har just klarat av fåglarnas morgonbestyr, både vilda och tama. Varje morgon så här års går jag ut samtidigt med den här lille kanaljen, en entita. Han bor alldeles intill entrén under farstutaket där det finns en del små hålrum mellan alla detaljer som håller ett hus uppe. Genast när entitan vaknar sticker han tvärs över vägen till fågelbordet och startar frukosten med alla de andra. Återkommer med varje frö tillbaka in i trädgården i snöbollsbusken där han skalar och äter upp.

Varje liten springa i våra byggnader hyser små hyresgäster av detta slag. Man ser hur de söker skydd när det blåser eller regnar. Vårt fågelhus har taköverhäng med rester av glipande gamla spånor där man ser småfåglarna  kila in i skymningen. En riktigt trevlig tanke att vi har härbärge åt dem i våra egna hus.