Vildfåglarna har som tidigare nämnts i denna blogg lyst med sin frånvaro vid Lilla Huset i år. Desto trevligare var det då att rödhaken tittade fram i morse när solen sken på sitt mjukaste sätt. Dessa glimtar är ungefär vad vi sett av den lille gynnaren som annars brukar vimla här i trädgården.

Jag knäppte och knäppte men det blev inte bättre än så här.

Den lilla bruna väl kamouflerade saken (t.v.) bör eventuellt vara en gärdsmyg...unge? Håll med om att den är näst intill omöjlig att se. Denna lilla glimt var vad vi fick hittills i år. Andra år har vi till och med haft övervintrande gärdsmygar, men nu har de som namnet antyder verkligen smugit.

Jag som trodde att det skulle bli ett riktigt intressant fågelår när gulärlan (t.v. o nedan) dök upp på fågelvoljären i våras (sällsynt för oss). Inte då... tji fick jag.  Även den har mestadels lyst med sin frånvaro, fast kikat fram lite nu och då. Häromdagen såg vi en unge som måste ha varit gulärlans.

Men pilfinkarna då...? De har häckat och häckat... och håller väl på ännu. Men fler ungar har vi inte sett.  Det måste vara nåt med insekterna... Fladdermössen som också lever av dessa har inte heller siktats vid Lilla Huset. Och de som bott så troget i vårt hus.

Märtaaaa… Tuuureee… ropa de tvärs över sjön.

Så låter det ungefär när tranorna ropar till varann från var sina häckningslokaler nu i augusti. Flera minuter håller det på då och då.

Jag associerar genast till det gamla revynumret från Knäppupp med Hasse Alfredsson och Brita Borg, om paret som skötte kontakten på detta vis eftersom ingen av dem kunde ro.

Tranorna kan dessbättre flyga och kanske vill de söka upp varann inför flyttningen senare i höst.

Ååhh… Alla dessa vackra fjärilar… jag blir alldeles salig när de dyker upp så här i augusti.

Säger det med en gång: Jag kan ingenting om dem. INGET. Men jag tänker lära mig… De är ju så underbara.

Och tänk… att många arter kommer flyttande söderifrån. Att dessa små gracila varelser är ute på såna strapatser..! Fascinerande. Ja, så heter de SOMMERFUGLER på norska också. Man blir aldrig för gammal för att lära;-)

En gång när jag var liten satt en kompis och jag på stentrappan i trappuppgången (måste ha varit en mycket varm sommar) och ritade, målade och klippte ut fjärilar i de vackraste färger. Vi hade väl nån bok att gå efter förstås. Men inte minns jag en enda en av dem. Nu ska det bli ändring.

Lilla Huset planerar att anlägga en fjärilsrestaurang med de allra bästa växterna. Nu gäller det att studera… En härlig sida om fjärilar och lämpliga växter finns HÄR. Där finns också länkar till fler fjärilssidor för den hugade.

Detta maffiga Naturens Underverk hittades på fönsterrutan där han sökte svalka bakom markisen. Jag tror minsann att även djuren behöver markiser ;-)

Lättfotograferat objekt inifrån köket. Inte ofta man får bilder av en vårtbitare underifrån. Tur att jag just idag tvättat fönstren så de tål att tittas på, hehe.

Här är det klirr i kassan trots finanskris och lågkonjunktur.
Guldpengarna i aspens topp rasslar behagfullt mot hösthimlen.
Och snart regnar det manna från skyn, ty naturen är gratis.

Tänk om bara kameran varit med när jag i går fick uppleva ett slagsmål mellan två ormvråkar på bara fem meters håll!

Kom med bilen i sakta mak på vår grusväg. Hade just svängt in från stora vägen. Såg några stora fåglar som silhuett mot himlen, halvt dolda av bladverket i en liten björk. Många, däribland Husbonden, avfärdar lätt en sådan bild med att "det var säkert kråkor"... inte jag. Jag tittar alltid extra, särkilt nu när ormvråkarna ökat i antal och man ser dem sitta som just …kråkor på telestolparna. (För övrigt studeras gärna kråkor också.)

Det framgick klart att det var ett handgemäng mellan två rivaler. Saktade farten medan de båda kontrahenterna flaxande dalade mot marken gripandes efter varandras fötter. De ÄR stora. De damp ner i ett glest och förtorkat spannmålsfält helt upptagna av varann, strax intill bilen som nu stod stilla.

Den enes ansikte var vänt mot mig och tydligt avlästes den knivskarpa blicken med rovfåglars "uppbragt rynkade ögonbryn" medan fotfäktadet fortsatte. Efter kanske två minuter brösts förtrollningen när de upptäckte bilen. Med ens fick de brått därifrån.

Även om kameran saknades alldeles oerhört just då skulle det nog inte blivit bild ändå. För även om det är en digital dito så är det ändå en del inställningar som ska göras innan bilden kan knäppas. Bland annat ska blixten stängas av, för annars kan kameran bestämma att den ska användas. Och tänk hur det skulle blivit genom stängd bilruta… Kritvitt.

En hel månad senare än ladusvalan dök de upp idag. Plöstligt seglade de med självklarhet omkring, kolsvarta knivskarpa silhuetter mot den klarblå himlen. De kommmer sist av alla fåglar och lämnar först, är min uppfattning. Tornsvalan, eller tornseglaren, har därför kort tid på sig. Äggen ruvas cirka 20 dygn och ungarna kommer inte ut förrän efter vanligen 6-7 veckor, ibland 8 (beroende på födotillgång). Och genast när ungarna kan flyga drar de söderut igen.

Tornsvalan heter apus apus, vilket betyder fotlös, på grund av deras rudimentära fötter. De tillbringar större delen av sitt liv i luften där de både sover och parar sig. Om de av misstag landar på marken lär de inte komma upp igen utan hjälp. Fantastiska fåglar som bildar par för livet. I ornitologiska kretsar funderas det på om tornsvalorna möjligen minskat i antal.

Fann en fantstisk sida fylld av fakta och kärlek till tornsvalan HÄR.

Jag visste precis vad det var fråga om när den annars så beskedliga ärlan hotade mig på farstun. Aha, ungarna är ute, tänkte jag. Jajamän, där gick den på plattorna och vippade. Har hört dem några dagar från boet på taket så jag visste att de var på gång.

Så där är det alltid när ärleungarna är nyutkomna. "Akta! Kom inte hit nu, vänta ett tag" tycks dom säga. Men det är bara de första timmarna, sen går det bra igen. Ett annat år var de så tama under sommaren att ungarna lade sig ner på plattorna och vilade fast vi - och FYRA hundar var intill. Dom spatserade omkring våra fötter och emellan våra sovande hundar. Vilka minnen!

Starungarna har lämnat boet för flera dagar sen och matats i Parken men nu har de dragit ut på fälten. Hela naturen är barnkammare igen. Och tofsviporna är som tokiga på morgonpromenaden. När jag passerar ett visst fält blir de riktigt närgångna för att skrämmas. Och på stora vägen står en vuxen tofsvipa mitt i vägen tills man nästan kör på den. Tok! Viporna gör sådär ibland. Hoppas den klarar sig.

Fyra nya nymfungar är födda i Fågelhuset. Dags att serva med kokt ägg igen. Det har varit riktigt skönt med en paus i allt passopp. Tiden januari till april är annars riktigt hektisk här. Nu har man hunnit samla sig lite inför andrakullarna. Alla övriga roar sig på egen hand. Sprinklade i voljärerna på dagen, nymferna njöt och tvättade fjäderdräkten. Risfåglarna flög fram och tillbaka genom vattendimman.