Så kom äntligen snön lagom till advent. Just som jag vill ha det: tre minus, lätt pudersnö som flyger undan för varje steg. Nu kunde det få vara så här, tyckte jag. Men det skulle bli mer. Drygt en decimeter faktiskt. Stilla och tätt snöfall hela förmiddagen. Stora flingor. Så vackert.        

Är det barndomens minne av det första magiska snöfallet som gör en så förtjust – varje år? Snöfall gör mig harmonisk, ja rent… meditativ. Jag drog motionscykeln fram till fönstret och njöt av utsikten under turen. Pulsen höll sig låg, trots normalfart. Meditationspuls? Husbonden flydde till Popsens hemtrevna stickekofta i Vinterstudion. Tids nog väntade arbete… skottning.

Han körde snöslungan och jag kröp på knäna hos fåglarna… adventsstädning. Härlig grönsakssoppa följde. Självgjort är välgjort. Mer Vinterstudio… damernas skidskytte. Herrarna först, damerna sen – ungefär som på hundutställning där hanarna går först för att slippa påverkas av eventuella löptikar, hehe.

Ingen advent utan julgris. Självklart kom grisarna fram i år också. Ett stående inslag i denna blogg. Det vill liksom inte bli jul annars. Nu står de där i stora brödfatet, galten och hans tre nygrisade suggor med kultingar. Plus två slynglar i bästa busåldern vilka klarat sig från slakt och överlever denna julen också. 

Övningar i provköket till kvällen. Rostade rödbetor har lockat en längre tid. De låg i kylen och väntade. Hittade ett recept hos Arla och slog till. Testade både klyftor och chipstunna flarn: 225 grader, i ugnens mitt, 20-30 minuter. Klyftorna blev bra, ska kunna passa till ex. potatismos och pannbiff enligt Arla. Eller ostkräm. Nu blev det bara provsmakning. Chipsen misslyckades. Aningen brända, trots att de ännu var fuktiga. Nya tester väntar.

Kvällens avsnitt av Downton Abbey blev sorgligt värre. En av döttrarna dog i barnsäng av eklampsi, vilket fick mig att slå upp både hundars mjölkfeber och kornas kalvförlamning, djurrikets motsvarigheter. Downton Abbey är Lilla Husets favorit sedan starten, men nu blir det alltmer såpa – som så ofta när en succé bara ska hålla på och hålla på. Karaktärerna är ändå ljuvliga. Man dör lyckligare efter att mött t.ex änkenåden cousin Violet (Maggie Smith).

 

Väninnan

2 december 2012 19:38

Det brukar alltid vara mysigt i Lilla Huset. Med detta inlägg och fina bilder gick mysfaktorn i topp. Kan det vara de små kultingarna, tro? Eller det fyndiga ”snöhatt i snönatt”. Får ta mig en funderare…
Nu har jag tagit mig en funderare. Det ena utesluter inte det andra. Så var det med den saken.

Margus

2 december 2012 21:21

Tack snälla du. Nu myser vi verkligen i kapp inomhus - för ute vill ingen vara i kylan.

 

Ewa

2 december 2012 21:57

Jag gillar de däringa grisarna.

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

Margus

3 december 2012 21:19

Må bara inget ont hända dem.

 

skogsfrua på dal

4 december 2012 10:01

Snö och kallt så man fick en chock i morse. Kalla fingrarnas tid är kommen. Gäller vid utfodringen som man inte kan backa för, hacka is också. Våra grisar däremot lever gott året runt på verandan och pryder sin plats :-)
Sorgligt avsnitt på Abbey serien sist men änkenåden- en kopia av en faster, är alltid en ljusglimt;-)

http://barasaras.bloggplatsen.se

Margus

4 december 2012 19:44

Läste om dina utfodringsproblem med kalla fingrar, eländes elände. Grisar pryder alltid sin plats, och bara de trivs är det ok. Härlig faster du måste ha/haft!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...