Är nu redigt trött på lampeländet. Från trygga Luma och Osram som man visste precis hur de såg ut och var beskaffade - till hur många sorter och fabrikat som helst. Tror förbaskemej att glödlampan såg likadan ut från mina första barnaår och fram tills detta elände började. I femtio år. Formerna var enkla, ett fåtal att välja på. Man valde bara effekt. Och liten eller stor fattning, sen var det klart.

Vem bryr sig om designen på en glödlampa som ändå inte syns under lampskärmen? En del är så långa att de sticker ut därunder och BLÄNDAS!! Man kunde väl för jisse namn behållit formerna även om de blir energisnåla! Och förpackningarna då… otympliga, inplastade saker som sticker ut och rivs, och med sina olika och skiftande former är i vägen på alla upptänkliga sätt. För varje inköp har det kommit nya som man inte känner igen. Vad var det för fel på vanliga fyrkantiga kartonger. Som gick att stapla i lådor och hyllor.

Sist fick vi tag i en sort med blåaktigt (!) sken. Det framgick inte alls på kartongen att det var BLÅTT. Råkade sätta den i lampan vid den röda fåtöljen (se bilden) och det blev helt fel effekt. Omedelbart byte. Inte heller butikerna fixar röran. De kan inte ha stora lager p.g.a priset. Fabrikat och design varierar så ofta att butikerna inte klarar prismärkningen – för en gångs skull FÖRSTÅR jag dem!

Efter flera år med de energisnåla har vi nu lyckats få in i våra ’dumhuvuden’ att 11W = 60, att 8W = 40 osv. Att E14 står för liten fattning och E27 för stor dito. Då byter handeln till LED…! Nya beteckningar. Nya former. Nya fabrikat…! Är allt detta nödvändigt. Usch och tvi!

Tack Thomas Edison för glödlampan! Men jag önskar nästan att den tidiga – och särskilt gedigna – glödlampa som tydligen aldrig kom ut i handeln hade nått oss konsumenter. Den lär visst lysa ännu…