Livet före läkarbesöket. Och efter. Nu är besöket gjort. Ända sedan tarmstoppet i september har det hängt över mig. Samtalet om Remicade – medicinen jag läst på om, förfasats och ryst över, grubblat på, analyserat – och försökt värdera någorlunda objektivt. Sagt nej tack en gång tidigare. Läkaren förstod. Efter tarmstoppet aktualiserades det på nytt. Det är liksom den som finns att tillgå… eller operation småningom. En tuff medicin. Lite av cellgift… men ändå inte. Inget man bara säger ja till sådär. Inte vid 64 års ålder.

Sida upp och sida ner med info har plöjts på Internet. Vetenskapligt, svårbegripligt. Hundratals (!) kända och okända begrepp susade förbi i biverkningslistan: tuberkulos, bakteriella infektioner, invasiv svamp, hepatit, hjärtsvikt, lungcancer, lymfom, leukemi… maligniteter mm… och mortalitet på >5%.

Humöret har inte varit på topp. Ansvaret vilade tungt. Månader av beslutsångest. Hur som helst skulle läkaren få sin chans att berätta om fördelarna. Han tog ner oron för vissa av biverkningarna. Sakkunnigt. Men… det finns inget facit! Bilden kompliceras av att morbus Crohn spridit sig i tunntarmen och nu finns på två ställen. Suck.

Om jag blundar så finns det inte. Mänskliga hjärnan är knepig. Alldeles påtagligt sjuk i 20 år. Då och då… borta. Sjukdomssymtomen har blivit daglig rutin. Å ena sidan tankar om orsak och verkan, effekter och följder. Å andra sidan… borta. För jobbigt helt enkelt. Hjärnan vill inte. Ibland klok och saklig, nästa gång barnsligt dum. ”Men jag är väl inte tillräckligt sjuk. Det var ju bara ett enda tarmstopp för två månader sen. En engångsgrej... ”

Slutligen. Kvalificerat vansinne att just nu utsätta sig för Remicade med de riskerna. Så känns det nu. Så har det känts i två månader. Det blev svaret till läkaren även denna gång. Är inte tillräckligt dålig för att riskera den hälsa jag ändå har just nu. Husbonden som var med hos doktorn förklarade att min livskvalitet nog skulle sjunka avsevärt under medicinering. Han vet hur jag skulle grubbla mig 'sjuk' - oroa mig för biverkningar. Beslutet är fattat. Tills nästa gång. Livet efter beslutet fortsätter...

 

Ewa

21 november 2012 17:20

Om du provar medicinen, men inte orkar med biverkningarna, kan du då bara avbryta utan att biverkningarna har gett dig mer permanent elände om du förstår vad jag menar?

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

Margus

21 november 2012 18:25

Vet inte om t.ex lymfom el leukemi, för att ta de värre, kommer smygande och om (och hur) man ser varningar i tid. Injektioner direkt i blodet kan man ju inte avsluta - de sitter där de sitter i typ 8 veckor till nästa inj. Tabletter kan man ju sluta ta. Min känsla är väl att man skulle vilja riva av sig skinnet om hemska biverkningar uppstår och 'skiten sitter fast i kroppen' - typ.
Bra fråga, ska ställa den nästa gång till läkaren.

 

Elisabeth

21 november 2012 22:13

Oj vilket svårt val du står inför. Förstår om du avstår, usch och fy, du väljer sägert det rätta, kanske känner man på sig vilket som är bäst...hoppas det...må så gott...

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

21 november 2012 22:21

Det bästa är kanske att man aldrig får svar på hur det andra alternativet skulle avlöpt. Tack, och ha det - du med.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...