Inför vintern har vi äntligen delat Royal Suite. Nymferna har inte längre tillgång till hela sviten. Inte lessonen heller. Nu bor de på var sin sida om skranket. Brottsförebyggande. Risken för överfall och dråp har sjunkit med 100 procent. Inte sedan det bestialiska barnamordet i maj när sydamerikanerna flyttade in har jag varit riktigt lugn. De fick visserligen flytta ut igen tills häckningen var över, men sen har de camperat ihop med de snälla nymferna. Det gick utmärkt. Så länge det inte är tal om häckning. Nu får de tid att vänja sig vid nya rum innan lusten pockar på igen.

Att samvaron flöt lugnt var nymfernas förtjänst. De små näpna ettermyrorna har stora egon och kan vara riktigt uppkäftiga. Genom fönstret har vi studerat hur de betett sig. Om en lesson och en nymf möttes vid matskålen var det alltid nymfen som vek undan. Den lille rackar’n sträckte bara upp sig och spände ögonen i den andre, typ ”ville du nåt” så vek nymfen åt sidan för att återkomma när det var ledigt. Aldrig tvärtom. Undra på att man inte litat på dem. Nu slipper vi oroas.

Husbonden har byggt och nätat därinne, delat rummet på längden. Nymferna gick ut när det hamrades som värst. De ’fullvuxna’ fick förstås största rummet, ’dvärgarna’ det smalare, men med stort flygutrymme och egna trapetser. Utgångshålet sitter i nymfernas avdelning, ett nytt ska öppnas till våren hos papegojorna. De vill ändå inte ut förrän värmen är tillbaka. Visst var delningen snopen för dem i början, men lika barn leka bäst. Nymferna tycker faktiskt det är skönt med sex undanröjda konflikthärdar och kan nu äta i fred. Pustar ut liksom. Som vi.

Lådröjningen har fortsatt. Fick mersmak. Sista lådan i hurtsen kvar – den värsta. Alla hushåll har en sån här  uppsamlingslåda för otympliga och sällan använda grejer. Bestämde mig för att vända ut och in på innehållet. Fullt utbrett kaos under någon timme.

I lådan fanns: Två uttjänta äggskärare, en Röda Klara (konservöppnare) – en raritet som aldrig kom upp på väggen, konservöppnare för handkraft, äggpress, vitlökspress, ny diskbänkspropp i reserv, hålslev, rotfruktspress, storslev, glassked, stor trägaffel,  intakt stekspade i metall, soppslevar – rostfritt o plast, uttjänt stekspade i plast, konstig plastvisp, två uttjänta metallvispar, diverse köksmått, två struvjärn, äppelskalare, uttjänt potatisskalare, korkutdragare med hävstång, tre salladstänger, ugnstermometer till okänd (!) ugnstyp, två bakredskap vars namn jag glömt, tekula, ett flertal silar av samma storlek, isskrapa till frysen, ett gäng prima fruktknivar, ett gäng prima kaffeskedar i silver och dito sillgafflar, megastor flaskborste, nötknäppare, socialdemokraternas alldeles utmärkta röda tårtspade/-kniv samt sist och slutligen… delar till en köttkvarn från utrangerad assistent vilken troligen är slängd för länge sedan.         Klicka för större bilder

Hmm… hur i all världen fick det plats? Voffo gör man på dette viset? Gamla trotjänare vill man då rakt inte skiljas från – det kan ju komma andra tider, andra behov… ifall, ifall. En del saker är så vackra och rent geniala i form och funktion att det vore helgerån att slänga. Människan har förvisso samlargener så detta är väl bara att finna sig i. Lådröjning lite oftare är att rekommendera.