Inte en enda kalori förbrukades i Lilla Huset i går. Helt utslagna – särskilt jag. Det var dagen efter kvällen före med privat fest i bygdegården. Osäker hela veckan om det skulle bli möjligt pga. tarmhistorien, men ämnesomsättningen funkade perfekt. 120 pers där. Många intryck, god mat, rolig show, levande musik, dans, tårtbuffé. Livaktigt. Massor av gamla bekanta och glada ansikten.

När landsbygdsfolket ses på fest gäller nävahälsning. Äkta på nåt sätt. Tryggt och pålitligt. Svensk kultur. Inga påflugna 08-kramare med tillgjort kontinentalt kindpussande. Utan rejäla tag. Men hur dansar man i MBT-skor? Avstod från att testa där och då. Man kan ju se på andra istället. För prata går inte så bra med hög musik. Lätt lock för öronen;-) Lilla Huset har alls ingen festvana. För övrigt var det nog ett kvarts sekel sedan en fest av denna dignitet hölls i bygdegården, sades det. Undra på att man var knockad dan därpå.

Mer fart under galoscherna idag, när Husbonden satte fyr på stora rishögen - två och en halv meter hög, och typ åtta meter lång. Regn och svag vind. Vädret nästan föör idealiskt - svårt att tända på. Sen rök det så man trodde skogen stod i lågor. ’Fyrvaktarn’ inkallades strax till het köttgryta och uppvaktades sen med kaffe och bulle i vedbon pga. av regnet. Av brasan återstår i skrivande stund endast en glödande askhög. Det låg på min lott att elda brasa inne också så han ska känna sig go när han anländer genomsur. Gissa om han ska slockna vid nyheterna i kväll.

Korna går ännu runt Lilla Huset. Fotar så länge det går.               Klicka för större bilder.

 

Väninnan

1 oktober 2012 20:37

Vilka underbara kobilder! Säger bara ååhh och stryker över dem med fingrarna. Har just läst ut biblosboken, "Kor - en kärlekshistoria" (Magnusson/Ottosson/Ottosson), också den full av fina bilder. Dina hade, utan tvekan, platsat där.
Det finns en text i boken som handlar om vad kon betytt för oss människor. Den tål att tänka på.
-De har erbjudit oss sina tjänster i nästan tiotusen år, fött oss, stött oss, hållit oss sällskap. Det minsta vi kan göra i gengäld är att se dem.

Margus

1 oktober 2012 21:19

Ja, hellegod. Vi landsbygdsbor har tur som HAR kor att se. Och vi som SER dem blir lyckliga av detta. Vilken förlust för alla de som knappt vet om att de finns. Och tänk så lugn man blir av att titta på kor.

 

Elisabeth

1 oktober 2012 21:18

Det var jäkeln vad det ryker...kör så det ryker...Underbara kobilder, en del av Bregottfabriken var där såg jag!

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

1 oktober 2012 21:23

Kan aldrig se mig mätt på kor. Minns hur jag i tidiga tonår satt lutad mot en idisslande liggande ko ute på ängen och bara njöt av värmen och lugnet. Hur många barn får uppleva detta idag?

 

Ruth

1 oktober 2012 23:53

Tänt var det där, jisses vilken brasa till att ryka, gott att ha det gjort. Kul att komma ut på ett partaj med dans och gott att äta. Man får passa på när det är så så långt i mellan som ett kvarts sekel, det missar man inte. Musiken vid dans och konserter är idiotiskt hög, folk som ofta går ut får nog hörselskador och men för livet. Var och lyssnade på Dolly Parton på Skandinavium för något år sedan, stoppade papper i öronen och täckte även med handflatorna, hjälpte föga. Nu får du vila så du får nya krafter.
Godnatt kramen.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

2 oktober 2012 22:46

Tur man inte är nån ungdom som tror att öronen tål vad som helst. Konserter är etter värre, vad ljudet beträffar. Var på en för många herrans år sen och öronen värkte. Rejäla hörselskydd till nästa konsert - om det nånsin blir av igen. Natti.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...