Tusen miljoner tack till Greenpeace som avslöjat slappheten vid kärnkraftverken Ringhals och Forsmark när de kunde ta sig in och hålla sig gömda där i över 30 timmar! Den vanliga svenska flatheten replikerade i känd stil ”vi ska utvärdera, vi ska analysera, det var ju ingen hotbild (!), osv…” och det talar för sig själv. Bra initiativ av Greenpeace! Hoppas stillsamt att det väcker några slumrande själar bland ansvariga.

Hellre kalla vintrar än 30 grader en hel sommar som det varit i Spanien i år. Varje gång väderkartan visats har jag noterat den oförändrade tempen på Iberiska halvön. Nu har det visst sjunkit till 26 grader. Det måste ju vara öken där, tänker jag. En bekant som varit där bekräftade mina farhågor: Även kaktusarna slokade.

Inom EU förstördes under ett år inte mindre än 17000 ton (!) fisk och räkor. För att hålla priserna uppe! Frisk och felfri mat som kunde mättat många svältande. Bara i Sverige förstördes 34 ton, mest räkor. Fördömda kapitalism, säger jag. Sjukt resursslöseri med Guds gåvor. Ett helgerån.

Fakta och video HÄR. (Länken kompletterad i efterhand efter fråga i kommentarerna.)

För övrigt firar Husbonden ett år som pensionär. Har inte ångrat beslutet en enda dag. Fast han tycker nog inte att han ännu kommit in i de nya rutinerna på riktigt. Gör man detta nånsin, undrar vi.

Det är bara inte klokt! Ibland kippar man bara efter andan över fräckheter, nonchalans och ren dumhet som förekommer i samhället – och i vården. Man tar sig för pannan, sliter sitt hår, får andnöd och hjärtflimmer… allt på en gång. Det är så dumt så klockorna stannar. Man tror inte det är möjligt. Men det ÄR det.

Det handlar förstås om Kompisen A-L och hennes nu sjuåriga kamp mot Försäkringskassan. Igen! Ska detta aldrig ta slut. För två veckor sen var jag med A-L hos läkaren för att förmå denne att intyga SAMSJUKLIGHET med A-L:s tre diagnoser. Jodå, han tog det som ett ”intressant uppslag”! Han visste inte om detta! Alltså skulle PATIENTEN NÖDGAS UPPLYSA LÄKAREN om Socialstyrelsens riktlinjer!?! Han skulle jobba på intyget…

Vid förra intygsskrivandet (mars 2012) väntade läkaren hela TVÅ månader med intyget och rafsade sen ihop ett oanvändbart dito - först EFTER ANMODAN - och i sista sekund innan han onåbar drog på FYRA MÅNADERS SEMESTER. Det intyget var en katastrof.

Med detta i ohyggligt och förfärande minne, samt för att bevaka sina intressen, tog A-L ett samtal med läkaren två veckor efter besöket. Jodå, han hade talat med Försäkringskassans konsult och förstått att samsjukligheten var viktig att ha med (minsann!). Men… och här kommer det:

Läkaren: Jag vet inte om jag hinner skriva ut intyget innan din sjukskrivning går ut....(!!!!).

A-L: Men det är ju inte förrän den 30 NOVEMBER! (Sju veckor framåt! Nästan två månader!) Du måste skriva det här NU! Det är VIKTIGT FÖR MIG!

Ska patienten verkligen tvingas tigga om att läkaren ska sköta sitt jobb?

Guess what…. och här kippar man verkligen... Då börjar läkaren att ynka sig för att dom "har så mycket att göra på Vårdcentralen", och att ”här har vi ju mest akuta fall”…..!

Hjälpbehövande och sönderstressad Patient söker hjälp hos sakkunnig läkare. Blir tvungen att själv informera läkaren om Socialstyrelsens riktlinjer för att intyget ska bli rättvisande. Istället för att snarast prestera ett adekvat intyg som patienten är i skriande behov av för att inte gå alldeles sönder idkar LÄKAREN istället terapisamtal för sin egen räkning med den hjälpsökande patienten om sin ohållbara arbetssituation.

Ungefär här höll mina ögon på att tränga ur sina hålor i ren frustration. NU SPÅRAR DET UR TOTALT.