Kära nån, så vädret ruggade till sig i kväll. Efter några fina dagar öser regnet ner igen – nåt såpass. Tur det höll sig hyggligt medan vi levererade årets sista ungar till zoobranschen. Alltid lika påfrestande även för vårt psyke att stressa pippisarna med detta. En lätt dyster stämning infann sig, så vi piggade upp oss med toscatårta när den tunga plikten var gjord.

Vi saknar våra bebisar, ungarna är alltid livligare än ’di gamle’ och håller igång i fröjd och gamman. Men separationen ÄR oundviklig. Barnaskaran SKA skingras och komma ut i världen, och stamfåglarna får vila ut och känna sig fria (fast jag tror de har roligt åt barna också).

I dessa dagar har Lilla Husets samtliga prenumererade tidskrifter valt att dråsa in i parti och minut. Alla på en gång. Lite onödigt om man frågar mig, men ibland blir det så. Man får lägga på hög och beta av dem efterhand, så är det bara. Bra med trevliga sysslor på lut när vädret 'kallar på sig' så småningom. Fast nu har meteorologerna lovat några fina dagar… bäst att njuta av dem först också.

Utemöblerna har plockats in. Ingen satt längre i dem, ändå blir det tomt på deras platser. Husbonden målar parkbänken så den ska vara fräsch till våren när det är dags igen. Framtidstro mitt i höstandet.