Fullmånen är passerad. Det är ugglornas kväll. Med skogen inpå knuten tränger deras höga skrin nästan in genom väggarna. Vackert, om man frågar mig. Vi är gäster i naturen som omger oss.

I somras upplevdes tydligt att det är just så. Skogen tillhör djuren. Det hände var gång jag genade på stigen efter gräs till marsvinen. Bästa fältet låg där borta. Man var icke önskvärd.  Ett störande moment. Vid första 'korsstigen' ven ilskna bin förbi mitt huvud. Nära, nära. Nuddade håret – hårt och snabbt. Ljudligt. Visade tydligt att jag var ovälkommen just där.

Höll en låg profil. Gick målmedvetet vidare med nedböjt huvud. Utan att se mig om. Ursäkta mig, då… Vet alltför väl hur ilskna bin kan bära sig åt när de är på det humöret. När deras överfart passerats var attackerna över. De körde vidare med sitt. Det hände varje gång jag tog den vägen. Nu har de gått till vila.

Äntligen uppehåll några timmar så man kunde komma ut och röra på sig lite idag. Vi var inte ensamma att tänka så. Strax möttes fler flanerande grannar. En chans att andas mellan monsunregnen. Sex kilometer tillryggalades. Skönt.

Min läkare ringde idag angående senaste sjukhusvistelsen. Dags för ny coloskopi. Det var längesen nu, sa han. Över ett år sen. Vi har olika perspektiv på detta - för mig var det nyss. Kan bli dags om ett par veckor. Håhå jaja. Nu har man inget att sätta emot. Morbus Crohn bestämmer takten.

------------

Älskar att röra mig till musik. Har nog rytmen i blodet, för jag kan faktiskt inte sitta still. Discodans passar mig utmärkt. Bugg kan vara kul med rätt skor och oskadda fötter. Och om jag varit ung nu skulle jag kanske lärt mig breakdance t.ex

Dansens vara eller inte vara ventilerades med manlig barndomsvän i telefon apropå helgens utsvävningar. Två åldrade barndomsvänner var här rörande överens i tveksamheten inför pardansens eventuella fröjder.

- Nej, det har jag alltid avskytt, sa han.   

- Och jag förstår inte nöjet i att just dansa med helt främmande personer, sa jag.

- Det är väl FÖR ATT FÅ UPP BRUNSTEN, hojtade vännen glatt.

Må de’…

Vi enades dock om att det isåfall nog lämpade sig bäst för dem som just GILLAR pardans.