Under mina tandäventyr städades fågelhuset av Husbonden. Det blev så fint. Häckningar för risfåglar, kanarier och småfinkar har avbrutits. Dels har kanarierna haft otur, och dels har risfåglarna gjort alldeles tillräckligt. Smärre ombyggnader väntar. Endast nymferna jobbar på ’som vanligt’. Sigge och Isadora ruvar redan på andrakullen. Pärlvit och Rudolph har kelat och gosat alldeles förskräckligt och har lagt ett nytt ägg trots att deras ungar inte lämnat holken än. Men idag… kom den förste. 

Sussies fot har läkt finfint. Det var den lilla nymfan som skadat sig så eländigt att vi under några dramatiska dygn befarade hennes fortsatta liv. Hon rör sig nu obehindrat, som det tycks. Och håller inte längre upp foten. Innersta tån som var sårig har läkt och… förkortats. Den långa tån används till gripning igen - ibland. Men det tog sina modiga två och en halv månad. Så roligt för henne.

Kan inte svära på att precis allt är återställt, men det ser tusan så bra ut. Man ska inte avliva djur innan de fått en riktig chans.

För övrigt har ännu en liten ny film klippt ihop. Om Fnykis – vår lille marsvinspojke som blev moderlös vid födseln och kunde räddas. Tack vare en ’firewire’ kunde värdefulla filmsnuttar efter år av väntan laddas upp och här läggs den filmen upp. Det hände sig vid den tiden - anno 2006.

 

Berit Eliabet

12 april 2012 01:34

Så härligt med Sussies fot.
Tack för en underbar liten film! I kväll orkar jag inte mer, men sedan länkar jag!
Sån tur att den kunde räddas!

http://kasperian2.blogspot.se

Margus

12 april 2012 09:35

Ja, de små rara vännerna som har så korta liv. Nu får dom evigt liv, i dubbel bemärkelse.

 

Ewa

12 april 2012 11:24

Tack för Fnykis-filmen! :-D Vilken liten fluffbulle han var!

http://www.fundringar.bloggplatsen.se

Margus

12 april 2012 21:00

Jo, moderlösa marsvinsbarn kan bli sådär tufsiga ett tag. De tappar väl för mycket i utveckling ett tag. Men sen blev han vacker!

 

Fundringars Dotter

12 april 2012 12:38

Vilken underbar filmsnutt! Det är ju så man blir gråtfärdig.. Jag önskar jag hade fått träffa lille Fnykis, han såg så himla mjuk ut.. :)

Margus

12 april 2012 20:59

Tack snälla du, för kommentaren. Ja, det var jobbet värt med den go'e pojken!

 

Väninnan

12 april 2012 14:24

Det var väldigt vad JAG blev tårögd då! Lille Fnykis, han tog stor plats på många sätt fast han var så pytte. Tänk alla sorters mat som testades, grillvanten som var en väldigt bra lösning för honom att både gömma sig och värma sig i. Skönt att de andra marssvinen accepterade honom så han fick känna närhet och värme från likasinnade. För att inte tala om DIN omsorg om honom. Minns du att vi flyttade midsommarfirandet från oss till er p. gr. a. att Fnykis skulle ha mat på bestämda tider. Om jag inte minns fel så stack han upp mot fars sin också när han blev lite äldre. Vacker musik!

Margus

12 april 2012 20:58

Ja, tänk vad du minns väl! Det kommer tillbaka när man får se små brottstycken ur livet. Jo, han var mig KÄR, den lille. Läste i 'boka' att det tog FEM veckor innan viktuppgången var pålitlig.
Och visst har du rätt, han rök ihop med far sin. Därav det lilla ärret på 'dubbelläppen' under näsborrarna. Marsvin ÄR så sociala.

 

Erika

13 april 2012 13:15

Så söt lilla "Fnykis" var. Visst känns det så bra när räddar någons liv oavsett vilket. Nog såg han ut att trivas i bland de andra.

http://enstrimmaljus.blogspot.com

Margus

13 april 2012 19:15

Jo, han hade mycken tröst från alla tanterna. Och efter könsmognaden hos pappa och farbror. En rolig tid med hela stora familjen. Nu har vi bara två, men ambitionerna (mina) är också lägre ställda. Inte längre några avelsäventyr.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...