Så dunsade man in här igen. ”Duns” var nämligen dagens slumpkod för inloggning. Passande när man är tung i kropp och skalle. Med cortisonet släpper tröttheten småningom men tarmen konstrar än.

Dagens utryckning till Byn gällde en liten skadad nymfhona, en liten ”pippa” vid namn Sussie - Thomas flicka. Ena foten hänger slapp och hon är svullen långt upp på hasen. Det upptäcktes i går och hon sattes genast i sjukbur under ’gresalampan’ med sulfa insprutad i munnen. Märkligt hur hon formade tungspetsen till en kork och täppte effektivt till spruthålet med tungan! List och tålamod fick tillgripas. Det här blir nog en lång historia.

Thomas passar äggen i holken. Han är så nitisk att han knappt ger sig tid till matrast, lille gubben. Tänkte eventuellt befria honom från ansvarsbördan men då skulle han nog bli riktigt bråkig istället. Detta är ju den stora uppgift de väntar på varje år. ”Viktiga Grejer”, säger både min och hållning. Så han får hållas med detta i väntan på frugan. Han skrek väldeliga i går kväll när hon inte fanns till hands. Hon svarade med att försöka gräva sig ur sjukburen – med sin sjuka fot!

En handduk som skymde sikten gjorde susen och hon kunde åter slå sig till ro under det infraröda ljuset. Idag var det färd till veterinären för en injektion penicillin – bra mot ledinflammation. Detta ska helst göras tre dagar å rad för bästa resultat. Fick också nytt sulfa till husbehov då det gamla tagit slut.

Pärlvit har också varit dålig. Trippade baklänges i cirklar på golvet en morgon. Rena cirkusen - gissa om man får huvudbry… Ingen värpnöd denna gång, och efter en natt under gresalampan var hon återställd. Kanske hade hon ’indigestion’ som engelsmännen säger? Hur som helst blev man varm i kroppen när hon gjorde ’flygplanet’ igen. Med vitt utspärrade vingar. Det där gör dom både uppochner- och rättvända när dom känner sig starka och vill imponera. Bara välmående nymfer gör ’flygplanet’.

  Klicka för större bilder

För övrigt pågår ringmärkning av risfågelungar i holkarna, men för kanarierna har starten varit darrig. Roligast än det inne hos sebrafinkarna där nya ungar dunsar ut varje dag. Välkomna dunsar med dunbollar.

 

Carola

20 februari 2012 22:50

Så roligt att se lite bilder på de nya liven :) Tycker alla är fina men är svag för sebrafinkarna :)
Föräldrarna är så duktiga att ta hand om de små.

Tråkigt med sjuka djur och jag hoppas Sussie snart är frisk att komma "hem" igen till "maken"

http://www.tricken.se

Margus

21 februari 2012 16:54

Ja, hon fick en spruta till idag. Och har putsat sig... Kanske nåt bra? Väntan återstår.

 

Ruth

21 februari 2012 21:43

Så tråkigt det var med den blivande mamman Sussi, så orolig den blivande partnern måste vara, hoppas hon snart är frisk och kan använda sitt ben. Har man djur och fåglar så kan det ske både det ena och det andra och lika ledsen blir man varje gång något sker.
Så många fina pippifoton, pärlvit fastnade i mitt hjärta så vacker och stilig.
Kram vännen.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

21 februari 2012 22:13

Ja, det är så ledsamt. Hela flocken är bekymrad, faktiskt. Pärlvit ÄR en pärla, hela hon. Kram tillbaka.

 

Erika

21 februari 2012 21:53

Underbara bilder! Helt underbara! Den vuxna brokiga sebran är ju galet underbar! Jag är MYCKET svag för brokigt! Tur att jag inte bor i närheten, då kanske den "ramlat" ner i min ficka! ;)
Håller tummarna för Sussie.

http://www.inka.bloggplatsen.se

Margus

21 februari 2012 22:12

Gillar också de brokiga. Fast alla färger har sin tjusning, vi har t.ex i år fått en smutsvit unge med beige kindfläckar. Inte så flashigt direkt, men... diskret och finstämt på nåt sätt. Jo, hmmm, jag gillar nog alla färger.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...