Kvällsdiset sveper inpå knutarna och allhelgonaljusen fladdrar andaktsfullt i rabatten. Stillhet råder men tankarna skingras av euronyheter.

Salig Pappa trodde på EU, men jag undrar vad han skulle tänkt om denna fars. Nu ifrågasätter t.o.m Finland hur man tar sig ur spektaklet. En koloss på lerfötter med komplicerade regler för inträde har skapats… men ingen vet hur man tar sig ur! Signifikant. Och VILKEN SYN PÅ DEMOKRATI ANVÄNDS NÄR EN GREKISK FOLKOMRÖSTNING ANSES SOM KATASTROF? Prestigen fortsätter med ständiga möten för att tvinga ett problemfyllt land till underkastelse. Totalt blinda för det fiasko som blir alltmer uppenbart.

Jag kan bara inte ta detta seriöst. Mitt humoristiska sinne tar över. Med fågelperspektiv blir det istället stundtals dråpligt. Icke desto mindre är det blodigt allvar för speciellt Tyskland och Frankrike, det är ju deras baby. Samt för dem som lockats med i fördärvet och som nu offras på eurons och marknadens altare. Marknadskrafterna handskas med så gigantiska belopp att de själva knappt kan uttala dem. Och ropar på hjälp från Kina när euron egentligen skulle hållit Kina utanför…! Sandlåda!

Grekland borde enligt många bedömare inte ens ha varit med i euron. Trots komplicerade inträdesregler halkade (tvingades?) grekerna in utan en chans att folkomrösta om saken! När en sådan nu fördes på tal fick Prestigen hicka och börsen störtdök. Det kunde ju bli utträde! Risken för ’smittspridning’ till Italien (...bara uttrycket!) räckte för storfrossa. Ingen får protestera! Ingen får gå ur! Gör bara som vi säger! Sitt still i båten!

Rätten och packen eder därefter! Hot och skrämselpropaganda. Något vi känner väl sedan våra egna omröstningar om EU och euron. Salig Pappa är befriad från detta, men han är säkert nyfiken på hur det går.

Småputtrigt hemtrevligt om kvällarna som blir allt längre. Nyttigt för oss i Norden att vila från solhektisk period där varje sekund utnyttjas på bästa sätt. Tid för återhämtning, eftertanke och lagomlunk med bok i soffan, sprakande braskamin och nya favoritplagget capekoftan om axlarna.

Nya boken Livet på landet har kommit. Motsvarar alla högt ställda förväntningar. Den är inget mindre än en dyrbar skatt, en klenod, denna dokumentation av vårt kulturarv och våra traditioner. Ett album fullt med minnen. Trots att vi inte personligen känner dem på bilderna triggas egna minnesbilder igång. Vi är ett folk ur likartade sammanhang, miljöer och bakgrund.

Under höstdygnets ljusa tid kör jag järnet på sjukgymnastiken två dar i veckan. Stelheten tilltar och måste bekämpas. Tvingas nu mjuka upp vad som ännu går att mjuka upp. Har redan gjort framsteg, småöm överallt. Åkte till ’tjôtcirkeln' häromdagen. Vid ditkomsten uppdagades att jag var helt ensam. Inte första gången, är inte alls förvånad, tröttheten gör mig ouppmärksam. Då händer sånt.

Grytlapparna köptes på konsthantverksmässan häromsistens, enda inköpet därstädes. Härlig färgklick.