Regnsensorn...(!) var inte skälet att vi valde Clion. Sanningen att säga fnissade vi skeptiskt och sa ”ja, ja vi får väl se om DEN funkar”. Denna tekniska landvinning kör igång vindrutetorkarna automatiskt när det regnar. Vid minsta lilla duggstänk gör torkarna ett svep, vid mer regn torkar de oftare. Ju mer regn, desto ivrigare viftande. När regnet upphör lägger sig torkarbladen snällt tillrätta. Färdigt. (Det går att ha manuellt också.)

Vanligen är jag inte mycket för automatik, tycker liksom om att KÖRA bilen själv – ingen automatlåda här! Lite lagom stök att pyssla med håller en vaken. Men regnsensorn står på auto.

Nya bilar av idag är små tekniska underverk vilka det inte är lönt att meka med själv. Frågan är om vi ens kan byta glödlampor på ’Maos lilla röda’. Allt är så kompakt ihoppusslat så man inte ens får in ett pappersark mellan grejerna under huven.

Tänk förr… sa vi under extralång frukost, hur man kunde stoppa ner hela skallen mellan motor och kylare (vi pratar Volvo). Ett par grabbar kunde hissa ner en kran och lyfta ur motorn för byte när så krävdes. Glöm det idag.

Och tänk… när man bytte till vinter- eller sommartermostat på kylaren. Och drog kylargardinen upp och ner via en kedja inne i bilen för att värma eller kyla motorn. Mekanik man förstod sig på! Och bilen skulle rundsmörjas med jämna intervaller. Man beställde tid på verksta’n eller gjorde själv underifrån, och ve den som glömde någon av nipplarna i smörjschemat, fettsprutan skulle in i varenda en. Jätteviktigt!

Med manuell choke fick man lära sig lyssna på och förstå bilen, för att alls komma igång. För att inte tala om spolarvätskan som fick pumpas fram för hand från förarplatsen (tror jag hade det i min VW 1600). Och omkopplaren för hel- och halvljus satt på golvet, en liten knapp som sköttes med ena foten!

Nu tror läsaren att vi är dinosaurier från urtiden, men vi talar 60-tal. Vaddå… det var väl alldeles nyss? Och innerslangar fanns i däcken (jättebra, om fälgarna är dåliga). Nu finns det inte ens plats för reservdäck, man har en reparationssats istället!

Höll nästan på att glömma... den osynkade växellådan. Har faktiskt kört en bil där man måste dubbeltrampa på kopplingen mellan växlarna! Jojomän. Och plåten var så tjock att man kunde stå på tak och motorhuv utan att riskera en enda buckla!

’Hatthyllan’ hette det ju alltid under bakrutan, nu kallas det insynsskydd – åtminstone på kombier. Fast jag vet inte om någon någonsin la sin hatt där - möjligen bilhjälmen, när den var poppis. Det var dock en utmärkt plats för en liten propellerfläkt som höll bakrutan imfri.

Konstigt nog bibehålls namnet ’handskfack’ genom generationerna, men vem lägger handskarna där…?