Regnsensorn...(!) var inte skälet att vi valde Clion. Sanningen att säga fnissade vi skeptiskt och sa ”ja, ja vi får väl se om DEN funkar”. Denna tekniska landvinning kör igång vindrutetorkarna automatiskt när det regnar. Vid minsta lilla duggstänk gör torkarna ett svep, vid mer regn torkar de oftare. Ju mer regn, desto ivrigare viftande. När regnet upphör lägger sig torkarbladen snällt tillrätta. Färdigt. (Det går att ha manuellt också.)

Vanligen är jag inte mycket för automatik, tycker liksom om att KÖRA bilen själv – ingen automatlåda här! Lite lagom stök att pyssla med håller en vaken. Men regnsensorn står på auto.

Nya bilar av idag är små tekniska underverk vilka det inte är lönt att meka med själv. Frågan är om vi ens kan byta glödlampor på ’Maos lilla röda’. Allt är så kompakt ihoppusslat så man inte ens får in ett pappersark mellan grejerna under huven.

Tänk förr… sa vi under extralång frukost, hur man kunde stoppa ner hela skallen mellan motor och kylare (vi pratar Volvo). Ett par grabbar kunde hissa ner en kran och lyfta ur motorn för byte när så krävdes. Glöm det idag.

Och tänk… när man bytte till vinter- eller sommartermostat på kylaren. Och drog kylargardinen upp och ner via en kedja inne i bilen för att värma eller kyla motorn. Mekanik man förstod sig på! Och bilen skulle rundsmörjas med jämna intervaller. Man beställde tid på verksta’n eller gjorde själv underifrån, och ve den som glömde någon av nipplarna i smörjschemat, fettsprutan skulle in i varenda en. Jätteviktigt!

Med manuell choke fick man lära sig lyssna på och förstå bilen, för att alls komma igång. För att inte tala om spolarvätskan som fick pumpas fram för hand från förarplatsen (tror jag hade det i min VW 1600). Och omkopplaren för hel- och halvljus satt på golvet, en liten knapp som sköttes med ena foten!

Nu tror läsaren att vi är dinosaurier från urtiden, men vi talar 60-tal. Vaddå… det var väl alldeles nyss? Och innerslangar fanns i däcken (jättebra, om fälgarna är dåliga). Nu finns det inte ens plats för reservdäck, man har en reparationssats istället!

Höll nästan på att glömma... den osynkade växellådan. Har faktiskt kört en bil där man måste dubbeltrampa på kopplingen mellan växlarna! Jojomän. Och plåten var så tjock att man kunde stå på tak och motorhuv utan att riskera en enda buckla!

’Hatthyllan’ hette det ju alltid under bakrutan, nu kallas det insynsskydd – åtminstone på kombier. Fast jag vet inte om någon någonsin la sin hatt där - möjligen bilhjälmen, när den var poppis. Det var dock en utmärkt plats för en liten propellerfläkt som höll bakrutan imfri.

Konstigt nog bibehålls namnet ’handskfack’ genom generationerna, men vem lägger handskarna där…?

 

Väninnan

26 november 2011 22:40

Detta var ett roligt inlägg som väckte minnen till liv. Första bilen som pappa ägde när jag var mycket ung var en grön Standard Vangard. Nå’n som har hört talas om en sådan bil? Massor av pengar fanns inte så vårt lilla gratisnöje var att packa bilen full med folk (det fick plats hur många som helst minns jag) och bege oss till ett av ”tvillingbergen” belägna ett par mil hemifrån. Kaffekorg, fotboll, kortlek, rutig filt, badmintongrejer, svampkorg, grillkorv, packningen anpassades efter säsong. Vi åkte dit så ofta att det kändes som om Standarden hittade vägen själv. Oj, va’ många roliga minnen som poppade upp. Många av de tekniska finesser som du nämner fanns även i denna bil från ”äldre juratiden”.

Margus

27 november 2011 12:07

Ja, vi får hjälpas åt med att hålla minnena vid liv;-)

 

Elisabeth

27 november 2011 19:22

Ja jag skulle säga som föregående "talare" att det var ett roligt inlägg som väcker minnen. Visst var det så. Ja, Standard Vangard känner jag igen...ja det var tider...

http://belara.bloggplatsen.se

Margus

27 november 2011 21:08

Ja, många bilar har man hunnit med. Och bensinen var billig på 60-talet.

 

Sussi

27 november 2011 19:30

Bättre var de förr!!! Jag tog körkortet sen 2001. Men hant ha en volvo 740 med chok :)Så underbart bra skrivet!!!

http://fritidsforskare.wordpress.com

Margus

27 november 2011 21:13

Tack, snälla du. Mycket var bättre förr, åtminstone stabilare... och höll längre. Inget slit och släng.

 

Ruth

29 november 2011 09:16

Skillnaden är stor på bilarna då och nu, inte räcker det med en skruvmejsel och en tång om något krånglar på bilarna. All elektronik gör det svårt även för dom kunniga på verkstäderna och reparationer blir skyhöga, så det gäller att ha en buffert om olyckan är framme. Är glad att det oftast räcker med en cykel för mig, den går alltid både i ur och i skur. Ett bra inlägg som alltid.
Kram vännen.

http://bernamis.bloggplatsen.se

Margus

29 november 2011 19:38

Bilen är egentligen våldsamt överskattad - åtminstone vad priserna beträffar. De "prissätts fortfarande som lyxvaror, fast de inte borde kosta mer än en moped" brukar jag säga. Som vanligt lite överdrivet, men iallafall... Det är ju främst ett fortskaffningsmedel, inget annat.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...