Är inte missundsam eller så... men jag tillåter mig njuta av att så många fält i år förblir oplöjda. De lyser upp novembermörkret. Så här var det alltid förr, innan höstsådd blev en vana. Då låg stubbåkrarna orörda igenom hela hösten, plöjdes kanske inför vintern och besåddes inte förrän till våren.

Härdigare gröda och lång period med milda vintrar möjliggjorde utbredd höstsådd. Då hann bönderna knappt få in skörden innan man hängde på plogen och gjorde hela naturen kolsvart redan i september-oktober. Trist för oss naturnjutare. I höst gick det inte på grund av regn och regn och regn. Många kunde inte ens köra på åkern för att bärga skörden - än mindre hänga på plogen. Således står åkrarna härligt guldgula ännu.

Jag lider med dem som förlorade skörden, tro inte annat, men... inget ont som inte har något gott med sig. När det nu ändå är som det är kan man väl få njuta.

November visade sig från sin allra bästa sida under morgonpromenaden, 12 plusgrader och lätt duggregn, vackra färger. Det var så tyst och rofyllt och trafikbruset från stora landsvägen lyste med sin frånvaro. Mobilkameran var allt jag hade med mig, därav halvdåliga bilder - vilka förstoras av ett klick.

Lilla Huset har väntat länge på den där perfekta eldningsdagen. Idag var den här med -4,4 grader i gryningen och vindstilla. Röken gick rakt upp hela dagen. Stora Röjningen pågår i stort som smått.

Dimslöjorna glider omkring mest varje natt nu i november. Jobbigt med bilkörning då. Och bäst som man glider fram på låg fart i mörker och mjölksky med noll sikt framåt kommer det alltid någon som ska köra om. "De odödliga" chansar friskt...

Malen Malin parkerade för en stund i akvariets framkant, vilket inte sker så ofta. Fort fram med kameran. Malar lever sina liv i skymundan och skymtas oftast bara i skymningen då de suger i sig alger från akvarieglas och bottengrus. Malin är 15 centimeter lång, och imponerande när hon flaggar med ryggfenan så här. Vi har även en Malte som är yngre och följaktligen lite mindre. Ett klick förstorar bilderna.

Tajt schema hela gårdagen med gardintvätt och strykning i hela huset. Fönstertvätten sköttes av Husbonden.

Lika tajt schema idag fast på bortaplan: Träning på sjukgymnastiken, medhavt mellanmål (morotsdryck o tunnbröd) i väntan på fotvården. Sen hem för kaffe innan PRO:s veteranvetartävling. Dagen i ett nötskal. Ibland blir det bara så - det kör ihop sig.

Frågesporten var kul med lagom kluriga frågor där även publiken kunde vara med och gissa. Bortalaget, ett jättetrevligt gäng från Lidköping, vann frågesporten och gick vidare. Lokalen var knôkfull, värmen steg och när väntan på lagens svar kändes lång råkade jag gäspa ljudligt vilket muntrade upp det närmast sittande sällskapet. Jag bjöd på det;-)

PRO-domaren gladdes spontant åt Byns fina lokaler för äldrevård – vår möteslokal ligger just vid Byns vårdcentral och åldringscenter (offentligt ägda och drivna!). Han tyckte sig förstå att vi nog inte har några vanvårdsproblem här. Sådant försvåras ju också på en liten ort där alla känner alla. Vi hoppas alla att kvalitén består, både nu och i framtiden när det är vår tur att hamna där.

----------

Tråkigt nog har dagen präglats av  nytt bränsle till socialdemokratiska Juholtbrasan som malt i radio och tv. Ledamöter i partistyrelsen har inte lärt sig att debattera interna problem internt utan envisas med att skicka mail och sms som av "någon" läcker vidare till media. Idiotiskt... snacka om självmål! Värst är att det i förlängningen går ut över gamla och sjuka som snarast behöver räddas av vänsterkrafter undan alliansregeringens lekstuga.

----------

Sommarpratarna på SVT är ett av de trevligaste program som gjorts på denna sidan sekelskiftet. Och Veckans Brott med Leif GW ser man ju på bara för GW:s skull. Ser nu fram mot några dagar i hemmets lugna vrå.

Lilla Huset hade en riktig bykhelg, tvättmaskinen har gått i ett. Kände mig riktigt flitig, maskinen gör jobbet när jag vilar;-) Sen blir det lite strykning att ta hand om men detta anstår till vardagens inträde. Nu ska alla lätta kläder tillbaka till garderoben i samband med Stora Röjningen... undrar just hur den ska gå till…?

Kvällen avslutades på fotoklubben med elva pers, kändes riktigt fullsmockat med bra drag under galoscherna. Det var rapporter från Vårgårda Fotoklubbs stora utställning Natur 2011, från pressfotografers och journalisters seminarier och kurser samt från en fotokurs.

Förslag på fototävling för kommunens ungdomar i samarbete med lokala konstföreningen behandlades. Resonemang om nya förslag om lagstiftning för foton på webben. Någon visade nyproducerade ramar för upphängning av foton. Många bollar i luften.

’Uppdraget’ är en stadig källa till inspiration där vi tittar på varandras bilder. Mitt tilldelade tema var ”tänka”. Tog med dessa bilder som nog visats i bloggen tidigare. Ett klick förstorar.

Vinstintressen hör inte hemma i vården. Våra gemensamt ihopsamlade skattemedel som förväntas gå till vård, skola och omsorg ska också gå till vård, skola och omsorg! Våra skattepengar ska inte skickas iväg till skatteparadis, bonusar, fallskärmar, aktieägare och allt vad vinstintressen nu håller på med.

Riskkapitalbolag har ingen plats i vården. De finns enbart till för att satsa pengar i riskfyllda verksamheter. Vård är ingen riskfylld satsning för ägarna, ty vård kommer alltid att behövas.

Äldrevårdsskandalerna i privata bolag duggar tätt nu. Alliansregeringens dyrköpta experiment med vår välfärd avslöjas vecka efter vecka. Reinfeldts försök att göra Sverige till ett USA orsakar enorma lidanden för många. För sjuka och värnlösa gamla, inte minst.

Nu invänder någon att det avslöjas slarv och vanvård även i den offentliga vården. Javisst, men…

• offentlig verksamhet äger vi gemensamt,
• vi beslutar gemensamt över varje led (genom våra folkvalda),
• vi kontrollerar den (genom kontrollorgan) och
• vår offentligt anställda personal är skyldig att anmäla missförhållanden utan att få sparken.

Det är det fina i kråksången. Vi har full insyn och beslutanderätt över verksamheten! Vi kan besluta om förändringar och se till att det efterlevs! Vi kan avsätta olämpliga ledare och chefer! För att vi ÄGER DEN GEMENSAMT. Privata bolag har vi ingen makt över. Ingen alls. För vi äger dem inte.

Men… invänder någon... det är så krångliga och långa beslutsvägar och politikerna sköter sig inte alltid som de ska. Ja, demokratiska vägar är inte de snabbaste och enklaste men VEMS ÄR DÅ FELET om de inte efterlevs?

I en demokrati råder detta: ALL MAKT UTGÅR FRÅN FOLKET. Så vems är felet om demokratin inte fungerar?

Skattemedel ska självklart gå till offentlig verksamhet. Varifrån kom den befängda idén att privata bolag ska finansieras av skattemedel?

Jag har inget emot vinstdrivande företag, men de ska förtjäna sina pengar själva och INTE betalas med våra skattepengar! Varsågoda att starta privata bolag! Bygg upp dem från grunden med egna investeringar! Skaffa en egen kundkrets och skramla ihop till den vinst som går! Det får alla andra privata företag göra. Varför ska vårdbolag, skolor och apotek köra i en gräddfil...??  

Att som nu bara klampa in i en färdig verksamhet och sno åt sig en krets av stamkunder som dessutom betalas av skattemedel… är ju horribelt! Det ska vara förbjudet. Snacka om räkmacka…! Undrar om allmänheten riktigt förstod att det var detta som avsågs med ’valfrihet och mångfald’. Nu vet vi!

"Vi ska vara rädda om skattebetalarnas pengar" var det bestämt någon som sa. Så, rör inte mina skattepengar!

’Mitt’ sjukhus fortsätter att satsa. Om- och nybyggnad har pågått i flera år och det blir bara finare och bättre. Gårdagens läkarbesök skvallrade att Mag- och tarmmottagningen, där jag är stamkund, inom kort flyttar till nyrenoverade lokaler och nu får all verksamhet på EN sammanhållen avdelning.

Verksamheten ökar... och detta trots landstingets aviserade sparkrav för Skaraborgs Sjukhus. Fattar inte hur man får ihop det, men är stormande lycklig över framtidstron. Vårt sjukhus är omtyckt, har gott renommé och en hög specialisering. Idag publicerade tidningen även en intervju med ’min’ strokeläkare (hamnade ju där för drygt ett år sen med ansiktsförlamning). Han berättade om sjukhusets specialiserade strokevård. Är överväldigad. Känns nästan som 60-talsoptimism;-)

----------

I sekulariserade tider som dessa känns det gott att Svenska Kyrkan fortfarande har hög medlemsanslutning i vår kommun.  Trösterikt att förändringens vindar ännu inte nått varje vrå av riket. Här i en av landets mindre kommuner finns inte mindre än åtta levande kyrkor. På landsbygden är man fortfarande kyrkligt konservativ – i dess bästa betydelse.

Nästan alla invånare är medlemmar i Svenska Kyrkan eller någon frikyrka, då främst Missionskyrkan. Många barn döps i kyrkan, nästan alla ungdomar konfirmeras, kyrkorna renoveras och kyrkans café mitt i Byn går med överskott. Bra, då blir det kvar!
-----------

Troligen blir boken om Zlatan en av de mest lästa i vinter – och kanske Årets Julklapp. Vem vet, tänk bara på målgruppen… Lilla Huset brukar inte falla för det som är ’inne’ men vi kapitulerade helt för författaren David Lagercrantz roliga beskrivning i radio och tv. Boken är nu beställd hos Ad libris. Visst måste även vi ta del av denne vår storhets berättelse. Husbonden är ju en riktig sportfantast, klart att Zlatan ska finnas i vårt hem.

Imponerande lansering, boken finns redan vid släppet som CD-bok, e-bok, mp3-filer samt så som vi beställde den - som vanlig ’läsebok’.
-------

Detta är ett av de mer hoppfulla blogginlägg jag skrivit på länge. Det FINNS mycket att glädjas åt. Lite på rosa moln just nu och min träning på sjukgymnastiken går bra. Fann där följande tänkvärda ord nu under hälsoveckorna:

”Den som inte har tid med motion måste förr eller senare avsätta tid för sjukdom”.
--------

För övrigt greps jag plötsligt av lycka när jag tittade till marsvinen. Var bara tvungen att fota Sallys underbara rufslugg. Klicka för större bilder.

Novemberdiset är över oss. Åkte till mitt Andra Hem idag, Lidköpings Sjukhus. Kvällen före blev lite orolig då farstutrappen isade till sig för en stund… skulle man slänga på vinterdäcken eller ej. Men på morgonen hade det goat på sig igen med 3 milda plusgrader. Bara att tuta och köra.

Årlig kontroll var ärendet, alltid lika trevligt. Ja, det vill säga när provsvaren är okej. Vi har så trevligt på våra möten, för läkaren är både förstående och seriös. Så nu trappas cortisonet ut för denna gång, hoppas det går vägen. Försökte en gång tidigare i höst, men ett nytt skov förlängde doseringen med någon månad. Håhå jaja.

Fort hem igen, då var det dags för Husbondens årliga kontroll på vårdcentralen. Ibland kör det ihop sig.

Naturen höstar och förbereder sig för eventuell vinter. Garderar lite, för man vet ju inte vad det bli även om vi hoppas på mildväder. Tänk så mycket el vi skulle spara då.

Lilla Huset försökte hålla igen med vildfåglarnas utfodring ett tag men föll till slut för deras charm när de ivrigt letade nåt ätbart. Inte kan man dra dem vid näbbet bara så där. Klart de behöver uppmuntran, bara så de kan lita på att vintern är räddad. Stor glädje utbröt.

Fullmånen gick upp över disiga åkrar och ängar. Man varnar för frosthalka om morgnarna. Vinterdäcken kom på i kväll. Inga höjdarbilder... skönt att vara fri från prestigekrav;-)                Klicka för större bilder.

------------------

För övrigt...

vill jag berömma Foot of Africa’s häftiga logga, vinet ni vet. Är ingen vindrinkare, men uppskattar fyndig reklam. Samma med Stena Line’s juldrive We wish you a Ferry Christmas. Man blir glad av intelligent reklam.

Något roligare får man väl också göra...

Vi drog till Grannbyn för att köpa nya lysrör till garaget, de gamla känns ohyggligt brandfarliga. Just detta var väl inte så lustfyllt, ehuru nödvändigt.

Roligare blev det sen... hittade nämligen en ny klädaffär! Nu e' käringa' farlier. Kläder igen! Och Husbonden, han är lika farlig den. Han hejar på: "Köp bara, den var fin... och den med. Det är du värd!" Och storlekarna var riktigt vettiga.

Because I'm worth it! Där satt den - fast jag prutade lite också, och Husbonden var imponerad. Har saknat så mycket kläder för olika tillfällen. Nu är jag snart redo för ett bröllop också, om man skulle bli bjuden på ett.

Klicka för större bilder 

Det bar sig inte bättre än att vi kom hem med tre toppar och två tröjor - till MIG. Provade även några jackor. Parkasen (mitt favoritplagg) föll på saknad innerficka, ett måste. Nå, det finns väl fler parkaser...

Nu uppstår ett knepigare problem, det saknas garderober i Lilla Huset. Eller snarare... garderobsröjning nalkas. Åh, fyy... vilken ångest. Slänga sånt som KAN komma till användning.... Har man gått i samma kläder länge är man bara inte van vid att slänga. Nya övningar återstår.

Så, man sysslar med lite annat i Lilla Huset än att bara gnälla på Försäkringskassan och Alliansregeringen (föregående inläggen) även om jag anser att det senare är inget mindre än VÅR MEDBORGERLIGA PLIKT.