Massagen hos sjukgymnasten är bara såå perfekt. Är lite av stamkund och hon vet precis vad som ska göras. Knådningen gör så där ’gott-ont’, som när man vet att av detta blir det bara bättre (”ont ska med ont fördrivas”). Som vanligt är det axlar och nacke mm. som stelnat till. Tur att man stoppar ansiktet i en sån där vadderad ring med plats för näsan så man kan andas, värre var det förr. Men det har sina sidor…

I början går det bra, men allteftersom knådningen fortgår trycks man längre och längre bort på bänken – hon är stark, denna där. För att inte glida ur ringen gäller det att sätta tänderna i ringen och hålla emot. Man åker hit och dit, hela ’fejset’ känns minst sagt vanställt när det stramar i kinder och ögon som hamnar på fel ställe i ringen. Ingen idé att avbryta och lägga sig tillrätta, man är snart på vandring igen. Bara att gilla läget. Mörbultad och tilltufsad och väl uppe ur ringen tar det en stund att få ordning på anletsdragen.

Fantiserar om hur man egentligen ser ut där i ringen, underifrån alltså (se bild). Kan det vara så här.

 

Väninnan

28 oktober 2011 23:58

Bättre beskrivning än denna finns inte. Skratt-tårarna rinner ännu. Ett litet tips: Be sjukgymnasten om en spegel att lägga på golvet. Se’n vet du…

Margus

29 oktober 2011 14:14

Vill nog inte se, hihi. I varje fall är det tur att ingen annan ser;-)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Bloggen gör uppehåll. För inre tjänst. På egen tid. För att skapa energi. Ska bara ta in. Uppleva. Njuta. Bearbeta. Inte omedelbart omvandla för utgivning till offentligheten. Tid för motion och träning. Frisk luft. Vila och eftertanke. Sjukdom...

  Två och en halv mil. Rätt bra cykeltur, menar jag. Så duktiga är Husbonden och jag numera. Vi går eller cyklar var eller varannan dag. Och har väldigt roligt. Med kilometermätaren blev det ännu roligare... Vi har gått närmare två mil också, och ...

  Den första valvbron i Fåglum byggdes troligen under 1800-talets första hälft. Den hade två större valv och ett mindre där överloppsvatten släpptes fram vid flod. På strömsidan fanns en så kallad klyvare gjord av uppstaplade stenar. 1923 revs de...

  Öbrona är namnet på en liten stenvalvsbro i Fötene, Södra Härene socken, Vårgårda kommun. Den är byggd över Öbrodiket som rinner till ån Nossan. Vem blir inte fascinerad av dessa vackra gamla stenvalvsbroar som syns lite varstans och ännu fun...

  Mitt i redigeringen av sommarens minnesresor hamnade vår "trösksafari". Vi gav oss ut för att njuta av tilldragelsen när startskottet gick. ALLA var ute med gott humör och alla upptänkliga vagnar och kärror. Jag tog några bilder från evenemanget...