I kväll är verkligen hösten här. Blåst, regn och allt lägre temp. Vi huttrade när luckorna till fågelhuset stängdes. Lite kyla välkomnas å tamfåglarnas vägnar. Värmen har satt fart på hormonerna alldeles för tidigt och dragit igång häckningsbestyr när de istället ska vila.

Lilla Sara, en risfågelhona, hade t.ex grävt sig en fin jordhåla under en tuva i utevoljären där hon låg ruvandes sju ägg. Hellegod, så hon hade kämpat med det fina boet.

Men kära nån, det är ju alldeles fel. Snart blir det kallt och kanske snö och då kan man inte ligga där och frysa ihjäl. Så... sorry, äggen togs bort och en stor sten ’rullades’ för bohålan. Ajajaj – inte kul.

----------- 

Efter fotosessionerna vid datorn vilades en stund vid tv:n, där ’Bonderöven’ Frank alltid är lika underhållande att se. Den unge dansken som vill leva på självhushåll med grisar och getter, och som tillverkar och lagar alla redskap själv. En hemmapappa med sonen på ryggen under arbetet, och som bakar i ugnen medan han snickrar för ugnen står just i snickarboa. En inspirerande eldsjäl och ett energiskt under, men jag anar nästan han blir smalare och smalare för varje program. Dock en höjdare som rekommenderas andra.

------------ 

Kvällens Debatt handlade om kriget inom Kristdemokraterna där inbjudne Marcus Birro kunde sagt betydligt mer om KD:s svek mot sjuka genom sabotaget av sjukförsäkringen. Det kunde han gjort! 

Mats Odell som försöker störta Göran Hägglund för att själv ta över som ny ledare för partiet var med. Just nu minns jag bäst att Odell är en jäkel på att sälja ut statlig, dvs vår gemensamt ägda, egendom men varje människa har rätt till sina bästa uttalanden - även han.

Här kommer en tiopoängare, apropå hans ifrågasatta ålder (64 år), nämligen: ”Ungdom är ett övergående fenomen”. Där satt den. Något för samhället att tänka på!

Så är dopbilderna äntligen redigerade och ivägsända till unga familjen. Mitt Photoshop har strulat rejält. Fick ett flertal gånger stänga ner både program - och dator - för att radergummit skulle fungera! Och det var nödvändigt, ty… barnafadern hade av blixtskuggorna fått rejäla öron på väggen bakom dem! På varje bild!

Och de röda ögonen kommer man visst aldrig ifrån även om tekniken minskat problemet.

Ja, herregud… så har programmet aldrig bråkat förr. Nå… nu är det klart. Kan inte avhålla mig från att lägga ut ännu några bilder på ’föremålet’ för allt ståhej. En sån himla go och glad tjej, pigg och delaktig (…nåja) hela tiden;-)

klicka för större bilder

Det blev också några bilder från vår trädgård. Vildvinet på voljären har äntligen och för första gången fått de vackra färger vi åstundat. Plantan fann äntligen sin rätta plats och har bara växt och växt. Nu sprakar den som en braskamin i höstljuset. Eller som Fröken Sprakfåle ovan.