Kvällens sista cappuccino intas till detta inlägg. Snart dags för sängen. Mycket sömn att ta igen så här 'dagen efter' uppladdningsvakan.

När jag nu varit igång med mina filmklipp senaste tiden har jag kikat runt lite på min You Tube-kanal. Funktionen ’insikt’ visar t.ex var i hela världen folk har tittat på mina klipp.

Här ska poängteras att mina filmer ses av en MYCKET BLYGSAM SKARA ehuru med stor spridning i världen. Vad sägs t.ex om Sverige, Marocko, Algeriet, Tyskland, Bulgarien, Grekland, Finland, Norge, Nordamerika, Alaska, Brasilien, Turkiet, Syrien, Pakistan och Indonesien. Mest kvinnor. Världskändis är väl för mycket sagt, men ändå… Tekniken är fantastisk.

Värmedynan och jag har en längre tid haft ett intimt samarbete. Har suttit på den, legat på den, lagt den mot låren, vaderna… you name it. Tillsammans har vi (kanske) betvingat stela och krampande muskler så att man så smått börjar fungera. Kämpigt. Vinterns halkor och iskylor äro grymma. Stela muskler ska tänjas... men då pajar ryggen… Ett moment 22.

SVT:s serie’ Huset fullt av hundar’ är faktiskt riktigt trevlig och vettig. Efter två avsnitt kommer alla farhågor yttrade av diverse förståsigpåare och veterinärer på skam. Mentalt stabila hundar tar ingen som helst skada av att hälsa på hemma hos en familj över någon natt. Ingen dum serie alls.

Noggranna val av familjer och hundar. Hyfsade tips på sysselsättning för hundar ges också samt värdet av hundmassage som i kvällens avsnitt. Många hundägare lär sig vettigheter här. Jack russel-bröderna Hjalmar och Helmer var mina favoriter. Fem hundben är mitt betyg.

Sparvhöken fastnade i häcken efter en misslyckad pilfinksattack. Vi hörde ett väldans prasslande i häcken som löper utmed voljären samtidigt som ett gäng tjattrande pilfinkar flydde åt alla håll. Sedan sågs hur höken mödosamt kämpade sig upp från sin prekära situation nere i häcken, inklämd mellan voljär och staket. Skamset skakade han av sig förtreten och flaxade iväg. Vi tyckte nog att det var liiite rätt åt 'den lede dråparen'.

Go'natt bloggosfären.....ZzzZZzzzzz  zzzZZZzzZzzZ

Vårdagjämning. Känn på den. Vackert ord. Passar fint i den snålkalla vårvinter som råder här. Nej, vi har inte haft plusgrader sju dygn i rad ännu. Det är visst den meteorologiska gränsen för vårens ankomst. Inte ens den minsta lilla snödroppe har slagit ut men flyttfåglarna sveper in.

Ormvråk och koltrast har varit här några dagar redan, hackspetten trummar, gässen drar fram under högljutt kacklande. Och i går kom vårens första stare till Lilla Huset.

I år tänker jag inte missa mer än nödvändigt av allt som händer i naturen. Mitt första försök till ’naturfilm’ har just färdigställts - om en glad amatör kan vara så förmäten. Filmade i vacker gryning men det var svinkallt om fingrarna.

Vårvindar friska ställde även till besvär med ett hiskeligt dån i mikrofonen. Mycket att lära… man kanske får skaffa en yllesocka till filmkameran – en sån där som proffsen har.

Resultatet är ihopklippt. Har väntat länge nog på uppladdningen till You Tube. Hög trafik just i kväll, mycket kaffe har gått åt. Ringde en annan nattuggla medan laddning pågick. Man kunde ju istället idkat 'åldringsvård' på sin corpus. Gissa om man är trött... och hur ska det gå med skönhetssömnen...

Nu är klockan två på natta', ugglorna skriker utanför medan molnskyar drar förbi månen och HÄR KOMMER FILMEN...

Spåren i vår trädgård från igår var med stor säkerhet från en grävling. Hittade en bra sajt med spårstämplar HÄR. Den rekommenderas, en av de bättre jag såg på nätet.

Lånade även bilden i fråga (t.v). Faktiskt mycket likt våra spår i föregående inlägg.

Jösses vilka gulliga små fötter, lite plattfot sådär och med hälens tydliga rundning. Nu får vi alltså leta efter hål i staketet. Kommer grävlingen in så kan Sigrid gå ut. Inte bra. Skogsfrun visste också besked, meddelade med bestämhet att det var en grävling. Tack för det!

Filmade i morse trevliga sekvenser i naturen. Trots att det inte blåste mycket så fångade filmkameran upp ljudet så det dånade. Får kanske ihop det till en användbar vårsnutt.

Vem haver här gått fram? Kvällsrundan med Sigrid bjöd på en riktig gåta.

Dessa spår har vi inte sett förut. Två likadana efter varann. Och ytterligare två, mindre tydliga, före dessa båda. Fotot togs med blixt nu på kvällen varför de långa kloavtrycken på den bakersta spårstämpeln inte syns lika tydligt, men de finns där... jag lovar.

Björn, slog det mig. Exakt som en björn. Fast mycket mindre. En minibjörn...? Eller grävling... hurdana spår lämnar de...? Ingen aaaning. Storleken framgår kanske på bilden nedan i jämförelse med en vanlig tändare, c:a 1 dm lång.

   Klicka för större bilder

Spåren finns i trädgården där det ligger lite snö kvar, alldeles intill husknuten. Dags att kolla inhägnaden, om något är trasigt. Vem? Vad? Varför?  Tror aldrig vi får något svar på detta mysterium.

Så blev till slut ännu en film från fågelhusets häckningsbestyr färdig. Tröttheten lamslog i ett par dagar, och när Onda Ryggen behövde lugna ner sig efter uppiggande vårpromenad med Sigrid fick man passa på att redigera.

Svårt att välja från 60 klipp och tyvärr sjunger Sigrid under en av sekvenserna... suck! Denna gång har jag dämpat ljudet så den som vill höra allt kvitter får använda volymknappen.

Sökte efter en av mina äldre filmer "kanariebarnen" på Googles. Där får man ju de mest underliga förslag ibland, så även denna gång: "Menade du KANARIEBANAN" frågade sökmotorn beskäftigt...;-)

Det var visst inte alltför tokigt, för det finns nåt som heter så. Jojomän! Kolla själva HÄR. Och så här ser den ut.

Det går långsamt fram men det går ändå fram… Ett av mina (mångåriga) projekt är en liten receptsamling av våra favoriträtter. Med egna bilder. Lätt gjort, tycker somliga. Kanske det… men inte om man först när maten är uppäten – eller ligger halväten på tallriken – tänker att… ojdå, skulle visst fotat det här. Så tiden går… år efter år.

Ett ganska nytt tillskott på Lilla Husets meny är fiskgryta med curry. Och nu var jag smart. Fick fram kameran medan grytan ännu puttrade på spisen. Sen är det för sent, när bordet är dukat och hungern tar överhand. Provköket meddelar att det smakade himmelskt och hela huset doftar Indiska Magasinet.

Klicka på receptet så blir det lite större.

Regeringen gick på pumpen i riksdagens omröstningar. UTFÖRSÄLJNINGEN AV STATLIGA BOLAG ÄR STOPPAD! Oppositionen skötte sig, fanns på plats, gick inte på toaletten och tryckte rätt på knapparna. Det gläder ett rött hjärta.

Regeringen förlorade rätten att sälja innehav i SBAB, Telia Sonera och Posten. Med samma siffror 172-170 röstade riksdagen för att Vattenfall ska förbli ett helägt statligt bolag. Skönt. Slut på vansinnigheterna!

Oppositionens seger är viktig, det var en ideologiskt central fråga för regeringen och därmed har dess auktoritet och handlingskraft skadeskjutits. Man sover gott i natt, hörni.

Flera koltrastar har återvänt. Bara att se deras studsande och knyckar med stjärten är glädje nog. Kvickt susade de omkring i buskagen och intog förfriskning i dammen. Tjeck-tjeck-tjeck, lät det runt husknuten. Välkomna allihop!

Ormvråken kom seglande från skogen. Gled fort med vingarna helt stilla, rakt emot mig. Nästan framme vred han på huvudet och kikade ner på mig (hej där!), knyckte till med kroppen utan minsta vingrörelse och lät sig föras i sidled ut över åkrarna. En härlig tid väntar nu.

Skönt att vi snart ställer om klockan så man kommer upp i tid med fåglarna. Vill inte missa några upplevelser i år, känns det som. Nu är det efterlängtat.

Vännerna var här på kaffe med Sigrids bror. Toste såg till en början lite vilsen ut när ingen Ulrik dök upp. Men han fann sig och fick istället sitta i knä för att kunna se marsvinen. Han blev då sällsamt allvarlig och stillsam medan han studerade livet i deras lägenhet.

Gårdagens årsmöte med PRO gav en ny erfarenhet. Som föreningsmänniska har jag genomlevt många årsmöten men aldrig förr att man avbryter pågående förhandlingar för vårsånger! Åsidosättande av mötesdisciplinen, tycker jag som menar att möten är möten – och sång är sång. Antagligen är jag, som en av de yngre i föreningen, gammeldags…(?) alla regler ska ju trotsas numera.