I Esthers bo är det livaktigt värre. Här matas ungarna inte bara av Esther och Hugo. Boet besöks även av Gulan som dock har eget bo mittemot där bara en unge kläckts. Gulan tycker sig tydligen ha krafter över för fler barn. Inte nog med det... Esthers ungar matas i obevakade stunder även av Pricken. (Suddig till höger i bild.)

Ungarna är ibland så mätta att de inte ens orkar lyfta på huvudet när mamma och pappa kommer. Där står föräldrarna så vilsna och undrar varför inte barnen vill äta... Ja, de ser så snopna ut att mitt hjärta blöder. Men Hugo gör allt för att jaga bort inkräktarna, så att mor kommer åt sina ungar (som på bilden). Ja, man får inte vara för godtrogen...

Tuvalisa ruvar tryggt i enebusken på fem ägg. Hennes första bo övertogs av ett par måsfinkar. Så bestämt och envist att Tuva gav upp om projektet. Hon vilade ett tag och kom igen med detta bo där hon fått vara i fred. Till tak har hon en lägenhet där en familj sebrafinkar häckar.

Där låter det som om matning pågår men man ser inte in alls. Det boet har sebrorna flätat helt själva med mossa och hö. Verkar stort och rymligt inuti, men ingångshålet är minimalt.

Nu händer det mycket i fågelhuset, men ännu är det många fertila honor som inte kommit igång. Det går inte alltid som på räls. Har dom lagt av... eller kommer de igång senare...? Frågor som får sina svar i sinom tid.

De första risfågelbebisarna kläcktes idag i holk 2. Vansinnigt söta miniatyrpingviner - ja, precis så ser de ut. Vill dock inte störa med kameran.

Vid holk 7 utspelas däremot ett långdraget triangeldrama. Gule-Fule som, namnet till trots, är vår vackraste risfågelhane har nämligen fått två tjejer på halsen. Dels Orange-Blå som han tycks föredra, dels Rosa-Röd som vaktar den tilltänkta holken. En prekär situation som vi inte kan lösa åt dem.

Gule-Fule är änkling sedan förra våren då hans fru plötsligt låg död i holken. Han avstod från vidare övningar den våren, vilket man kan förstå. Vi har undrat vem han nu skulle fatta tycke för. Och så uppstår detta. Stackare...

Han sitter oftast ihop med Orange-Blå och väntar på att få tillgång till den tomma holken. Ja, HAN får gå in... men inte hon. Det sätter Rosa-Röd stopp för. Hon sitter mest och vaktar ingången och gör fula miner åt alla håll. Läget verkar låst.

Det finns en annan ledig holk, men den verkar inte intressant. Vi har till och med flyttat den för att locka bättre, men... nej. Det ska vara DENNA holken och ingen annan. Vi får helt enkelt se tiden an.

Gule-Fule fick sitt namn för att han som ungfågel tog ovanligt lång tid på sig att färga ut. Han behöll sin murriga beige färg långt inpå hösten. En kille man undvek att få på bild, om jag säger så. Plötsligt satt där den stiligaste kille vi sett... VEM var nu detta...? Jo, minsann... Gule-Fule. Namnet behåller han, det berättar en historia.